top of page

Sammanfattning av Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht och Kurt Weill

Uppdaterat: 6 mars

Tolvskillingsoperan, med originaltitel Die Dreigroschenoper, är en musikteaterpjäs av Bertolt Brecht (text) och Kurt Weill (musik). I Londons undre värld styr tiggarkungen Peachum över stadens organiserade tiggeri. Han har byggt upp ett system där han kontrollerar alla tiggare och kräver en andel av deras inkomster i utbyte mot att de får operera på hans territorium. Han driver sitt imperium med järnhand och är en man utan illusioner. Han känner till världens grymhet och anpassar sig därefter, även om han maskerar sitt giriga företag med en patina av välgörenhet. Hans fru, Fru Peachum, delar hans cyniska syn på livet och hjälper honom att övervaka verksamheten.


Peachums dotter, Polly, är en ung kvinna med en självständig vilja, även om hon vuxit upp under sin fars kontroll. En dag förälskar hon sig i den ökände förbrytaren Macheath, känd som Mackie Kniven. Han är en charmig och skrupelfri gangster, ledare för ett kriminellt gäng och en mästare på att manipulera människor. Trots att han är ökänd och fruktad, har han en aura av elegans och sofistikering som gör honom oemotståndlig för många kvinnor. Polly och Macheath gifter sig i hemlighet, och gänget håller en storslagen fest i ett rivningshus för att fira bröllopet. Där sjunger Polly en sång om pirater och fria män, en dröm om en värld utan hyckleri.

Tolvskillingsoperan, en uppsättning i New York 2014, foto Steven Pisano, licens Creative Commons Attribution 2.0
Tolvskillingsoperan, en uppsättning i New York 2014, foto Steven Pisano, licens Creative Commons Attribution 2.0

När Peachum får reda på sin dotters äktenskap blir han rasande. Han ser Macheath som en farlig skurk och en rival om makten i Londons skuggsamhälle. Han beslutar sig för att krossa honom och använda sina kontakter för att få honom arresterad. Han går till polischefen Tiger Brown, en gammal vän till Macheath, och försöker övertala honom att fängsla förbrytaren. Men Brown står i tacksamhetsskuld till Macheath, som hjälpt honom att stiga i graderna inom polisen genom att eliminera konkurrerande kriminella. De två männen har en lång historia av korruption och tjänster gentemot varandra.



Polly inser att hennes far planerar att förråda Macheath och varnar sin man. Macheath inser att det är för farligt att stanna kvar i London och beslutar sig för att fly till ett säkrare gömställe. Han överlämnar ledningen av sitt gäng till Polly och ger henne instruktioner om hur hon ska sköta affärerna. Polly, som tidigare framstått som oskyldig och naiv, visar sig vara en skicklig och handlingskraftig ledare. Hon tar kontroll över gänget och vinner deras respekt genom sin intelligens och beslutsamhet.


Macheath söker skydd hos sin älskarinna Jenny, en prostituerad som han haft en lång och komplicerad relation med. Jenny har fortfarande känslor för honom men är också bitter över hur han behandlat henne genom åren. Hon står inför ett dilemma: ska hon hjälpa honom att gömma sig eller förråda honom till Peachum? Slutligen bestämmer hon sig för att ange honom. Hennes beslut handlar delvis om hämnd men också om överlevnad – i en värld där alla sviker varandra måste man själv agera först för att inte bli offret.


Macheath arresteras och sätts i fängelse, där han väntar på sin avrättning. Han försöker muta vakterna och hoppas att hans gamla vän Brown ska hjälpa honom, men denna gång verkar det inte finnas någon utväg. Under tiden planerar Peachum att utnyttja situationen genom att organisera en massprotest av tiggare under drottningens kröningsceremoni. Han hotar myndigheterna med att förstöra den högtidliga dagen genom att fylla gatorna med elände och misär, om de inte avrättar Macheath som hämnd för att han tagit Polly ifrån honom.


I sista stund får Macheath veta att hans öde är beseglat. Han förbereder sig på att möta döden med en sista cynisk betraktelse över världens orättvisor. Men precis när han ska hängas, kommer en budbärare med en osannolik kunglig benådning. Drottningen har, av okänd anledning, beslutat att skona honom. Inte bara benådas han – han får också en titel och en pension, vilket gör honom till en del av den etablerade samhällsordningen som han alltid levt i konflikt med.


Slutet är en parodi på den traditionella lyckliga upplösningen i operor och melodramer. Det ironiska i att en man som Macheath, en kallblodig förbrytare och bedragare, räddas av en absurd deus ex machina visar Brechts avsikt att ifrågasätta rättvisan och moralen i det kapitalistiska samhället. Peachum och de andra karaktärerna accepterar detta som en naturlig del av livet – i en värld styrd av pengar och makt är det de mest skrupelfria som överlever och belönas.


Genom hela berättelsen speglas samhällets hyckleri och girighet i de olika karaktärernas handlingar. Det finns ingen äkta godhet eller oskuld, bara olika grader av opportunism och självbevarelsedrift. Sångerna i operan förstärker detta budskap genom att belysa samhällets dubbelmoral, där kriminalitet och affärsverksamhet är två sidor av samma mynt. Historien slutar utan någon egentlig moralisk seger, bara en fortsatt cynisk betraktelse över människans natur och det kapitalistiska systemets absurditet.

 
 
 

Comments


bottom of page