Bertolt Brecht biografi

Eugen Bertolt Friedrich Brecht föddes den 10 februari 1898 i Augsburg, en stad i Bayern, Tyskland. Han växte upp i en medelklassfamilj där fadern, Berthold Friedrich Brecht, arbetade som direktör på ett pappersbruk, medan modern, Sophie Brezing, kom från en protestantisk familj med djupa religiösa rötter. Brechts uppväxt präglades av denna kontrast mellan faderns pragmatiska affärsmannavärld och moderns fromma religiositet, en dualitet som senare skulle återspeglas i hans konstnärliga verk och ideologiska utveckling.

Som barn var Brecht intelligent och uppmärksam men också ifrågasättande och rebellisk. Han visade tidigt intresse för litteratur och skrev redan som tonåring dikter och berättelser. Han gick i gymnasiet vid Königliches Realgymnasium i Augsburg, där han studerade klassisk litteratur, filosofi och naturvetenskap. Brecht beundrade de stora tyska poeterna, särskilt Goethe och Schiller, men han drogs också till moderna strömningar som expressionismen och dadaismen, vilket kom att påverka hans framtida dramatik.

Bertolt Brecht 1958, foto Jörg Kolbe, licens Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 de

När första världskriget bröt ut 1914 påverkades Brecht djupt av de patriotiska stämningarna i Tyskland, men han utvecklade snart en kritisk inställning till kriget. 1917 började han studera medicin vid Ludwig-Maximilians-Universität i München, främst för att undvika militärtjänstgöring. Under denna period skrev han sina första teaterpjäser och engagerade sig i Münchens intellektuella och konstnärliga kretsar.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Hans första större dramatikaliska verk, Baal, skrevs 1918 när han bara var tjugo år gammal. Pjäsen, inspirerad av expressionismen och den tyska romantiken, handlar om en destruktiv och anarkistisk poet som lever ut sina begär utan hänsyn till samhällets normer. Baal blev kontroversiell på grund av sitt brutala och nihilistiska innehåll, men den markerade början på Brechts utveckling som dramatiker.

Vid denna tidpunkt påverkades Brecht av den anarkistiska och marxistiska tankevärlden, även om han ännu inte var en övertygad kommunist. Han skrev också Trommeln in der Nacht (Trummor i natten, 1922), en pjäs som utspelar sig under revolutionen i Tyskland efter första världskriget. Pjäsen belönades med Kleistpriset, ett prestigefyllt tyskt litterärt pris, och Brecht började få ett rykte som en lovande dramatiker.

Under 1920-talet flyttade Brecht till Berlin, där han kom i kontakt med den avantgardistiska teaterscenen och knöt kontakter med inflytelserika regissörer och skådespelare. Han började arbeta med Erwin Piscator, en av de ledande gestalterna inom den tyska epokgörande proletära teatern, och började experimentera med den så kallade episka teatern, en teaterform som bröt med den traditionella aristoteliska dramaturgin och istället fokuserade på att skapa en kritisk distans mellan publik och föreställning.

Under denna period träffade han också kompositören Kurt Weill, och deras samarbete ledde till ett av Brechts mest kända verk, Die Dreigroschenoper (Tolvskillingsoperan, 1928). Pjäsen, som var en satir över kapitalismen och bourgeoisin, blev en enorm succé och cementerade Brechts rykte som en nyskapande dramatiker. Med sin blandning av politisk kritik, musik och Brechts karakteristiska "Verfremdungseffekt" (förfrämligandeeffekt) blev Tolvskillingsoperan en av de mest inflytelserika pjäserna i 1900-talets teaterhistoria.

Brecht gifte sig 1929 med skådespelerskan Helene Weigel, som skulle komma att bli hans viktigaste konstnärliga samarbetspartner och musa. Samma år anslöt han sig till det tyska kommunistpartiet, vilket markerade en ideologisk skärpning i hans verk. Han började skriva mer uttalat marxistiska pjäser, som Mannen som ärar sig själv och Den heliga Johanna från slakthusen, där han undersökte kapitalismens och exploateringens mekanismer.

När Adolf Hitler och nazistpartiet kom till makten 1933 blev Brechts position i Tyskland farlig. Hans vänsterorienterade och regimkritiska dramatik gjorde honom till en måltavla för nazisterna, och han tvingades gå i exil. Han flydde först till Danmark, där han bodde hos författaren Karin Michaëlis, och senare till Sverige och Finland. Under sin tid i exil fortsatte han att skriva politiska pjäser och dikter, ofta med ett starkt antifascistiskt budskap.

Under andra världskriget bodde Brecht en tid i USA, där han försökte etablera sig som dramatiker i Hollywood. Han skrev flera filmmanus, men hans radikala politiska åsikter gjorde det svårt för honom att få större framgångar i den amerikanska filmindustrin. Han fortsatte dock att skriva dramatik, och under denna period skapade han några av sina mest berömda verk, bland annat Mor Courage och hennes barn (1939), en pjäs som skildrar hur krigets brutalitet utnyttjas av dem som söker ekonomisk vinning.

Brecht kallades till förhör inför House Un-American Activities Committee 1947, då han misstänktes för kommunistiska sympatier. Dagen efter sitt vittnesmål lämnade han USA och återvände till Europa, där han till slut slog sig ner i Östberlin. Där grundade han Berliner Ensemble, en teatergrupp som blev den ledande institutionen för hans episka teaterstil.

Bertolt Brechts liv och karriär präglades av politisk kamp, konstnärliga experiment och en ständig strävan efter att använda teatern som ett verktyg för samhällskritik och förändring. Hans arbete har haft ett enormt inflytande på modern teater och dramatik, och hans idéer om episkt berättande, förfrämligandeeffekt och politisk teater lever vidare än idag.