Sammanfattning av Plötsligt i somras av Tennessee Williams

Plötsligt i somras, med originaltitel Suddenly Last Summer, av Tennessee Williams är en intensiv och psykologiskt laddad pjäs som kretsar kring teman som sanning, förträngning, sexualitet och familjens makt över individen. Handlingen utspelar sig i en överdådigt grönskande trädgård i den rika änkan Violet Venables hem i New Orleans. Trädgården, med sina exotiska växter och nästan djungelliknande känsla, utgör en symboliskt laddad plats där naturens vildhet speglar de mörka och kaotiska krafter som lurar i berättelsens undertext.

Pjäsen inleds med att doktor Cukrowicz, en ung och ambitiös psykiater, anländer till Mrs. Venables hem. Han har blivit kallad dit av henne för att diskutera möjligheten att genomföra en lobotomi på hennes systerdotter, Catharine Holly. Mrs. Venable är en rik och inflytelserik kvinna som har donerat stora summor till sjukhuset där Cukrowicz arbetar, och hon använder sitt ekonomiska inflytande för att försäkra sig om att hennes vilja blir genomförd. Hon påstår att Catharine lider av allvarliga mentala störningar och att en lobotomi skulle vara det enda sättet att bota henne. Men det blir snabbt uppenbart att Mrs. Venable har en personlig agenda – hon vill tysta Catharine för alltid.

Tennessee Williams 1965, foto Orlando Fernandez, färglagt foto

Hela situationen kretsar kring den mystiska och tragiska händelsen när Mrs. Venables son, Sebastian Venable, dog under en resa till Europa föregående sommar. Sebastian, som aldrig syns på scenen men vars närvaro genomsyrar hela berättelsen, var en poet och en mycket omhuldad och skyddad person i sin mors ögon. Mrs. Venable beskriver honom med en nästan religiös vördnad och talar om honom som en geni, en konstnär, en man som levde ett rent och upphöjt liv. Hon hävdar att de brukade resa tillsammans varje sommar, och att hon var den enda som verkligen förstod och stödde honom. Men förra sommaren var hon sjuk och kunde inte resa, vilket gjorde att Sebastian istället tog med sig sin kusin Catharine. Det var under denna resa, i en obestämd plats i Europa, som Sebastian dog under brutala och gåtfulla omständigheter.

När Catharine slutligen gör entré blir det tydligt att hon är djupt traumatiserad. Hon har hållits inspärrad på en katolsk anstalt, där nunnorna har försökt få henne att tiga om vad som hände Sebastian. Hennes egen familj, inklusive hennes mor och bror, vill också att hon ska tystas – de ser möjligheten till lobotomin som ett sätt att bli av med henne och samtidigt få tillgång till pengar från Mrs. Venable. Catharine, trots sitt sköra tillstånd, är dock fast besluten att tala sanning. Hon vet att det hon minns om Sebastians död är fruktansvärt, men hon vägrar låta sig tystas.

Doktor Cukrowicz, som i början av pjäsen är skeptisk till Catharine och mer intresserad av att säkra finansiering från Mrs. Venable, börjar alltmer ana att det finns en djupare sanning bakom det hela. Han insisterar på att Catharine ska få berätta sin version av vad som hände den där sommaren, trots Mrs. Venables bestämda försök att avbryta henne och påstå att allt bara är vanföreställningar.

När Catharine till sist börjar tala rullas en skrämmande och obehaglig historia upp. Hon beskriver hur Sebastian använde henne – precis som han tidigare använt sin mor – för att locka till sig unga män. Sebastian var homosexuell, något som Mrs. Venable vägrar att erkänna, och han hade genom åren använt sina resor som ett sätt att söka efter unga män att exploatera. Catharine förstod inte först vad som pågick, men hon märkte hur Sebastian drog sig undan från henne, hur han blev mer och mer nervös och rädd när de befann sig i den europeiska staden.

Den fasansfulla höjdpunkten av berättelsen inträffar när Catharine beskriver Sebastians död. Han blev förföljd av en grupp unga pojkar, pojkar som han tidigare hade utnyttjat, och de jagade honom genom stadens gator tills de till slut hann ifatt honom. Där, inför Catharines ögon, slets han bokstavligen i stycken och åts upp av den svältande mobben. Catharine talar om det som en slags poetisk rättvisa – Sebastian, som hela sitt liv betraktade sig själv som en observatör och poet, blev till slut ett byte, en del av den naturliga cykeln han själv fascinerades av. Denna bild, av en människa som konsumeras av de han en gång utnyttjat, är en av pjäsens mest chockerande och obehagliga scener.

När Catharine avslutat sin berättelse är det som om sanningen äntligen har brutit sig igenom den tjocka väven av lögner och förträngning. Mrs. Venable, som hela tiden har försökt att behålla sin kontrollerade och aristokratiska fasad, bryter samman. Hon kan inte längre förneka det som har hänt, men hon är oförmögen att hantera sanningen. Hon lämnas i ett tillstånd av förvirring och desperation.

Doktor Cukrowicz, som från början betraktade situationen som en rent medicinsk fråga, har nu sett hur psykologiska och sociala faktorer kan skapa en verklighet där makt och pengar används för att dölja obekväma sanningar. Han inser att Catharine inte är galen – tvärtom har hon burit på en fruktansvärd sanning som ingen velat höra. Genom att låta henne tala har han gett henne möjligheten att återta sin egen berättelse och sin egen verklighet.

Pjäsen avslutas i en stämning av både katharsis och tragedi. Catharine har äntligen fått berätta vad som hände, men det är oklart vad som nu ska hända med henne. Kommer hon att vara fri från sin familjs inflytande? Kommer Mrs. Venable att kunna leva vidare efter att ha fått sin bild av sonen krossad? Och vad säger det om samhället att sanningen var något som behövde tystas med våld och medicinska ingrepp?

Plötsligt i somras är en psykologisk och symboliskt laddad pjäs som utforskar makt, sexualitet, förträngning och den destruktiva kraften i en osedd sanning. Genom Williams poetiska och intensiva språk skapas en historia där naturens vildhet, den mänskliga själens mörker och samhällets behov av kontroll och censur ständigt kolliderar.