Tennessee Williams biografi

Tennessee Williams föddes som Thomas Lanier Williams den 26 mars 1911 i Columbus, Mississippi. Han var det andra barnet till Cornelius Coffin Williams, en hårt arbetande men alkoholiserad skoförsäljare, och Edwina Dakin Williams, en kvinna från en respektabel men fattig sydstatsfamilj. Hans tidiga år präglades av en uppväxt fylld av spänningar, vilket kom att influera hans framtida verk. Williams växte upp i en miljö där hans mor var djupt religiös och överbeskyddande, medan hans far var våldsam och frånvarande. Hans syster, Rose, var den person han kände sig närmast, men hon led av psykiska problem och kom senare att genomgå en lobotomi, vilket lämnade henne permanent handikappad. Denna tragiska händelse blev en av de mest smärtsamma upplevelserna i Williams liv och inspirerade flera av hans mest kända pjäser.

När Williams var åtta år gammal drabbades han av difteri, en sjukdom som gjorde honom sängliggande i nästan två år. Under denna tid fick han mycket tid att läsa och skriva, vilket blev hans sätt att fly från verkligheten. Hans mor uppmuntrade hans litterära intresse, och vid 16 års ålder vann han en skrivtävling med sin första novell. Familjen flyttade senare till St. Louis, Missouri, där Williams hade svårt att anpassa sig. Han trivdes inte i den hårda och materialistiska miljön i storstaden, och han kände sig som en outsider både i skolan och i hemmet.

Tennessee Williams 1965, foto Orlando Fernandez, färglagt foto

Efter att ha tagit examen från gymnasiet började Williams studera vid University of Missouri, där han först läste journalistik. Hans far ville att han skulle satsa på en praktisk karriär, men Williams hade redan bestämt sig för att bli författare. När hans far nekade honom fortsatt ekonomiskt stöd hoppade han av studierna och började arbeta på en skofabrik – en upplevelse han hatade. Han skrev på kvällarna och natten för att hantera sin frustration.

Så småningom återvände Williams till studierna, denna gång vid Washington University i St. Louis, och senare vid University of Iowa, där han tog sin examen i engelsk litteratur 1938. Under denna tid började han kalla sig "Tennessee", en referens till sin fars hemstat och en symbol för den sydstatsidentitet han alltid kände sig dragen till.

Williams kämpade under flera år för att få sitt genombrott som dramatiker. Han försörjde sig genom olika tillfälliga jobb, samtidigt som han skrev pjäser och noveller. 1940 fick han sitt första erkännande med pjäsen Battle of Angels, men den blev ingen kommersiell framgång. Han fortsatte dock envist att skriva och utveckla sin stil. Under andra världskriget arbetade han en tid som manusförfattare i Hollywood, men det var teatern som förblev hans största passion.

Hans stora genombrott kom 1944 med The Glass Menagerie (på svenska Glasmenageriet), en självbiografisk pjäs om en bräcklig och drömmande ung kvinna, hennes dominerande mor och hennes känslige bror. Pjäsen, som byggde på Williams egna erfarenheter av sin syster Rose och sin egen uppväxt, blev en sensation på Broadway och etablerade honom som en av Amerikas främsta dramatiker. Kritikerna hyllade hans poetiska språk och djupa psykologiska insikter.

Två år senare, 1947, kom hans mest berömda pjäs, A Streetcar Named Desire (på svenska Linje Lusta). Pjäsen handlar om Blanche DuBois, en kvinna från den gamla södern som hamnar i konflikt med sin brutale svåger Stanley Kowalski, spelad i den ursprungliga Broadway-uppsättningen av en ung och då okänd Marlon Brando. Pjäsen blev en enorm succé och cementerade Williams rykte som en av sin generations främsta dramatiker. Den filmatiserades 1951 med Brando och Vivien Leigh i huvudrollerna och blev en klassiker.

Williams fortsatte att producera framgångsrika pjäser under 1950-talet. Cat on a Hot Tin Roof (1955, på svenska Katt på hett plåttak) vann Pulitzerpriset och handlar om en rik söderns familj i kris, där homosexualitet och lögner spelar en central roll. Pjäsen filmatiserades med Elizabeth Taylor och Paul Newman i huvudrollerna. Sweet Bird of Youth (1959) och The Night of the Iguana (1961) var också stora framgångar.

Men samtidigt som hans professionella karriär blomstrade, började Williams personliga liv falla sönder. Han hade alltid kämpat med sin sexualitet i en tid då homosexualitet var socialt stigmatiserat. På 1940-talet träffade han Frank Merlo, en före detta sjöman, och de levde tillsammans i över ett decennium. Merlo blev Williams stora kärlek och stabiliserade hans annars turbulenta liv. Men när Merlo dog av lungcancer 1963 föll Williams ner i en djup depression.

Hans sorg ledde honom in i ett alltmer destruktivt liv av alkohol- och drogmissbruk. Hans senare pjäser mottogs inte med samma entusiasm som hans tidigare verk, och han började uppleva att han var på väg att bli irrelevant. Han kände sig alltmer isolerad och kämpade med paranoia och osäkerhet.

Under 1970-talet försämrades hans hälsa, både fysiskt och mentalt. Han gjorde flera försök att ta sig ur sitt missbruk och försökte återuppliva sin karriär, men han lyckades aldrig återfå den status han en gång hade haft. Trots detta fortsatte han att skriva, även om hans verk inte längre fick samma erkännande.

Den 25 februari 1983 hittades Tennessee Williams död i sitt hotellrum på Elysee Hotel i New York. Officiellt angavs kvävning som dödsorsak, då han ska ha satt en flaska i halsen, men många spekulerade i att hans död var relaterad till hans långvariga drogmissbruk. Hans bortgång markerade slutet för en av de mest betydelsefulla dramatikerna i amerikansk teaterhistoria.

Williams eftermäle är odiskutabelt. Hans pjäser har fortsatt att spelas över hela världen och hans inflytande på teatern och filmen är enormt. Han var en mästare på att skildra utsatta människor, de som kämpar med sin plats i världen, de som bär på hemligheter och de som drömmer om något bättre. Hans poetiska språk, djupa karaktärsporträtt och känsliga hantering av teman som sexualitet, galenskap och alienation gör hans verk tidlösa.

Hans liv var lika dramatiskt som hans pjäser, fyllt av passion, smärta och kamp. Han skrev om den mänskliga själen med en ärlighet som få kunde matcha, och han lämnade efter sig ett arv som fortsatt att inspirera generationer av författare, dramatiker och filmskapare.