"Vi, de drunknade" av Carsten Jensen är en episk roman som skildrar livet och ödet för invånarna i den danska staden Marstal under nästan ett sekel, från mitten av 1800-talet till efter andra världskriget. Romanen fångar inte bara stadens historia, utan också de människor som har format den, med särskilt fokus på de sjömän som gav sig ut på haven och de kvinnor och barn som blev kvar. Boken blandar historiska händelser med fiktion och på så sätt skapar den en komplex berättelse om krig, kärlek, förlust, vänskap och överlevnad.
Den kollektiva rösten
Berättelsen i "Vi, de drunknade" framförs genom en kollektiv röst – "vi", vilket representerar stadens invånare, främst sjömännen och deras familjer. Denna kollektiva berättarstil ger romanen en speciell känsla av gemenskap, där individens öde alltid är sammanflätat med stadens och dess kollektiva historia. Boken fångar en tid då sjöfarten var avgörande för Marstal och där männen riskerade sina liv till havs medan kvinnorna och barnen väntade hemma, alltid med rädslan för att deras nära och kära skulle drunkna.

Foto: Rodrigo Fernández
Laurids Madsen och krimkriget
Romanen inleds med historien om Laurids Madsen, en av stadens mest legendariska sjömän. Under Krimkriget år 1853 hamnar Laurids i en märklig situation när han nästan blir dödad av en kanonkula, men istället blåses upp mot himlen och överlever. Efter denna upplevelse förändras Laurids och han blir en man som känner sig dragen till havet och dess faror. Han överger sin familj och försvinner till sjöss, vilket lämnar ett djupt spår i både hans familj och staden. Hans försvinnande sätter igång en sökande och en önskan om att förstå vad som hände, något som kommer att prägla kommande generationer.
Albert Madsen – Sonens jakt på fadern
Laurids Madsens son, Albert, blir en central karaktär i romanen. Han växer upp i skuggan av sin fars försvinnande och beslutar sig för att följa i hans fotspår. Albert ger sig ut på en lång resa för att hitta sin far, driven av en blandning av beundran och ilska. Han seglar över hela världen, från Sydsjälland till Söderhavet och möter olika kulturer och faror. Genom Alberts resor utforskar romanen sjöfartens grymma verklighet – de farliga stormarna, långa perioderna av isolering och den ständiga rädslan för att aldrig återvända hem. Hans resa efter fadern symboliserar också hans jakt på en identitet, en plats i världen och relationen mellan generationer, som inte bara gäller Albert och Laurids, utan också alla fäder och söner i Marstal.
Krigets mörker och brutalitet
Krig är ett återkommande tema i romanen och skildringen av sjömännen från Marstal under både första och andra världskriget är brutal och realistisk. Under första världskriget blir de danska sjömännen indragna i konflikten trots Danmarks neutralitet och många av dem tvingas segla på minerade vatten, vilket leder till stora förluster. Romanen beskriver hur kriget förändrar både de män som slåss och de som väntar på dem där hemma. Det är inte bara döden som tar dem, utan även de psykiska ärren från att ha bevittnat sådan grymhet.
Den mest framträdande skildringen av krigets fasor kommer under andra världskriget, där staden Marstal och dess invånare hamnar i en farlig situation på grund av tyskarnas ockupation av Danmark. En av de mest gripande karaktärerna under denna period är Knud Erik, som är en ung sjöman från Marstal. Han tvingas uppleva krigets förödelse på nära håll och hans resa från oskyldig pojke till härdad man är en av bokens mest kraftfulla utvecklingskurvor.
Kvinnornas roll i Marstal
Även om männen i Marstal står i centrum för berättelsen, belyser romanen också de kvinnor som stannar kvar och håller staden samman medan männen är borta. Dessa kvinnor är ofta ensamma, kämpande med osäkerheten kring sina mäns öde. Många av dem tvingas uppfostra sina barn själva och skapa ett liv i en stad som ständigt präglas av förlust. En särskilt stark kvinnlig karaktär är Kristine, som blir en av stadens ledare och bryter mot traditionella könsroller genom att ta på sig ansvaret för stadens framtid. Hon är modig och handlingskraftig och genom henne undersöker Jensen kvinnornas kamp för att överleva och hantera sin sorg i en värld där de ständigt förlorar sina nära och kära.

Bild: Marstal 2005
Foto: Erik Christensen
Marstal – En stad präglad av havet
En annan central aspekt av romanen är skildringen av själva staden Marstal, som i många avseenden blir en huvudperson i berättelsen. Marstal är en plats som lever och dör med havet och staden och dess invånare är djupt förbundna med sjöfarten. Jensen målar en bild av en stad där havet är både en livlina och en dödsfara. Människorna i Marstal vet att deras överlevnad beror på havet, men de vet också att det när som helst kan ta ifrån dem allt. Detta ambivalenta förhållande till havet löper som en röd tråd genom hela boken.
Generationers arvedel
"Vi, de drunknade" handlar mycket om hur generationer av sjömän och deras familjer är bundna till varandra genom sina erfarenheter och sitt öde. Romanen utforskar arvet från de tidigare generationerna, både i form av historier och faktiska upplevelser. Albert bär på sin fars öde och Knud Erik påverkas av de berättelser han hör om de äldre sjömännen. Samtidigt finns det ett ständigt närvarande tema av förändring – världen förändras och med den Marstal. I slutändan är romanen en reflektion över hur människor kan bära sina förfäders bördor och samtidigt försöka skapa sina egna liv, fria från historien.
En episk resa genom tid och rum
Genom sina över 700 sidor erbjuder "Vi, de drunknade" en omfattande och detaljerad skildring av sjöfartens och krigets påverkan på en liten stad. Jensen tar läsaren med på en resa genom tid och rum, från det lilla samhället i Marstal till världens alla hörn och tillbaka igen. Han väver in de stora historiska händelserna i den personliga berättelsen om de människor som befolkade staden och boken blir därmed både en historisk roman och en djupt mänsklig berättelse om förlust, längtan och överlevnad.
Romanens struktur, med sitt långsamma tempo och detaljerade beskrivningar, speglar de långa resor som sjömännen i Marstal gjorde. Samtidigt fångar den livets osäkerhet och oförutsägbarhet, där varje resa kan vara den sista. Boken är inte bara en berättelse om de som drunknade till havs, utan också om de som överlevde – och hur de lever med sina minnen av de som förlorades.
コメント