Sammanfattning av Varat och intet av Jean-Paul Sartre

"Varat och intet" (L'Être et le néant), som publicerades 1943, är Jean-Paul Sartres mest omfattande filosofiska verk och en av existentialismens grundpelare. Verket är en fenomenologisk undersökning av medvetandet och varat, starkt influerat av Edmund Husserls och Martin Heideggers tankar. Sartre presenterar en filosofi som kretsar kring frihet, medvetandets natur, ond tro (mauvaise foi), och de existentiella konsekvenserna av att leva i en värld utan en given essens eller gudomlig plan. Han gör en djupgående analys av varat och utvecklar sin förståelse av människans existentiella situation genom att utforska hur vi förhåller oss till oss själva och världen.

Varat och dess distinktioner

Sartre inleder boken med att dela upp varat i två grundläggande kategorier: vara-i-sig (être-en-soi) och vara-för-sig (être-pour-soi). Dessa två former av vara är fundamentalt olika och utgör kärnan i hans ontologi.

Vara-i-sig är tingen i världen, det som existerar utan medvetande eller reflektion. Det är fullständigt, stabilt och förändras inte i sig självt. En sten eller ett träd har vara-i-sig – det existerar, men det är inte medvetet om sin existens. Detta slags vara är passivt, utan frihet eller avsikt.

Vara-för-sig, å andra sidan, är medvetandets vara, det vill säga människans existens. Medvetandet är alltid riktat mot något utanför sig självt – det är intentionellt. Sartre menar att medvetandet skiljer sig från tingen eftersom det är dynamiskt och aldrig fast eller komplett. Det är alltid i rörelse, i ett tillstånd av blivande snarare än av varande. Det definieras av sin förmåga att ifrågasätta och förneka, och det är här Sartres existentialism får sin grund: människan är inte fast i en förutbestämd essens, utan skapar sig själv genom sina handlingar.

Men detta innebär också att vara-för-sig är dömt till frihet. Eftersom det saknar en given essens måste det ständigt skapa sig självt. Detta är en radikal frihet, men också en källa till ångest, eftersom det innebär att vi är fullständigt ansvariga för våra liv.

Jean-Paul Sartre 1967, foto: User:T1980, licens: Creative Commons Attribution 3.0

Negation och intet

Ett av Sartres viktigaste begrepp i Varat och intet är intet (néant). Intet är inte en självständig form av vara, utan en aspekt av vara-för-sig, något som uppstår genom medvetandets förmåga att förneka och ifrågasätta.

Sartre tar som exempel idén om en man som letar efter sin vän Pierre på ett kafé. När han ser sig omkring och inte finner Pierre, upplever han en slags "frånvaro" av Pierre, trots att kaféet är fullt av andra människor. Denna frånvaro är ett exempel på hur medvetandet skapar ett intet – det projicerar en brist på något som kunde ha varit där. På detta sätt skapar vi mening genom negation och genom att relatera till det som inte är.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Detta har djupa existentiella implikationer. Människan är det enda varat som kan förneka och föreställa sig det som inte är. Detta ger oss vår frihet, men det innebär också att vi lever i ett tillstånd av brist, eftersom vi aldrig kan vara helt och hållet något. Vi strävar efter att uppfylla oss själva, men vi är alltid ofullständiga.

Frihet och ansvar

En av Sartres mest kända teser är att människan är dömd till frihet. Eftersom vi inte har någon given essens, och eftersom Gud enligt Sartre inte existerar, är vi radikalt fria att definiera oss själva. Detta innebär att vi inte kan skylla våra val på yttre faktorer – vi har ingen ursäkt för att inte ta ansvar för våra handlingar.

Friheten är absolut, men den är också skrämmande. Sartre beskriver detta genom upplevelsen av ångest (angoisse), som uppstår när vi inser att vi är helt ansvariga för våra handlingar och vår framtid. Han använder exemplet med en person som står på en klippa och ser ner i avgrunden. Han kan välja att hoppa, men han kan också välja att stanna kvar. Det som orsakar ångest är inte bara rädslan för att falla, utan insikten om att han faktiskt skulle kunna välja att kasta sig ut.

Sartre menar att många människor försöker fly från denna ångest genom ond tro (mauvaise foi). Ond tro innebär att vi förnekar vår frihet genom att intala oss att vi är fast i vissa roller eller omständigheter. Ett klassiskt exempel som Sartre ger är servitören som överdriver sitt servitörsbeteende och reducerar sig själv till sin yrkesroll, snarare än att se sig själv som en fri individ som har valt att vara servitör.

Ett annat exempel är den unga kvinnan på en dejt som låter mannen hålla hennes hand utan att vare sig acceptera eller avvisa honom, eftersom hon inte vill erkänna att hon har ett val i situationen. På detta sätt försöker vi ofta leva som om vi vore objekt snarare än fria subjekt.

Relationer och "helvetet är de andra"

I sin analys av interpersonella relationer utvecklar Sartre idén om att vi ofta ser andra människor som hot mot vår frihet. När vi blir betraktade av någon annan, förvandlas vi till ett objekt i deras medvetande, och detta kan kännas begränsande.

Han illustrerar detta genom exemplet med en person som kikar genom ett nyckelhål. Personen är helt absorberad av vad han ser, men i samma ögonblick som han hör steg bakom sig och inser att någon ser honom, blir han medveten om sig själv som någon som blir betraktad. Plötsligt känner han skam, eftersom han nu är ett objekt i den andres blick.

Detta leder till en fundamental spänning i mänskliga relationer: vi vill vara fria subjekt, men vi lever också i en värld där andra ser på oss och definierar oss. Detta är grunden för Sartres berömda påstående från Inför lyckta dörrar (Huis Clos): "Helvetet är de andra". Vi är aldrig helt fria från andras blickar och bedömningar, men vi kan heller inte undvika dem.

Att bli Gud – den omöjliga drömmen

Sartre hävdar att människan har en inbyggd längtan efter att vara både vara-i-sig och vara-för-sig samtidigt, det vill säga att vara fullständigt självständig och självdefinierad, men ändå komplett och utan brist. Detta är en omöjlig ambition, eftersom det skulle innebära att vi blev som Gud – något som Sartre anser är en illusion.

Vi försöker ofta uppnå detta genom kärlek, makt eller självbedrägeri, men vi misslyckas alltid. Sartre menar att det enda autentiska sättet att leva är att acceptera vår frihet och det medföljande ansvaret, snarare än att försöka fly från det.

Slutsats

"Varat och intet" är en djupgående undersökning av vad det innebär att vara människa i en värld utan givna meningar eller moraliska absoluta regler. Sartre framhäver att vi är radikalt fria och att vi måste skapa oss själva genom våra handlingar. Denna frihet leder till ångest, men det är också genom den som vi kan leva autentiskt.

Genom att analysera medvetandets struktur, relationen mellan själv och andra, och de sätt vi försöker fly från vår frihet, skapar Sartre en filosofi där vi inte kan undvika ansvar. Vi är dömda att välja, och det är i detta val som vårt liv får mening.