Troilus och Cressida är en tragedi av William Shakespeare. Troilus, en ung prins av Troja och son till kung Priamos, är djupt förälskad i Cressida, dotter till den trojanske prästen Kalchas, som har övergett Troja och gått över till grekerna. Troilus vågar dock inte öppet förklara sin kärlek, och det är först genom Pandarus, Cressidas farbror, som deras romans börjar ta form. Pandarus, som är angelägen om att föra de två unga samman, agerar som mellanhand och försäkrar Troilus om att Cressida besvarar hans känslor. Efter att ha utväxlat kärleksförklaringar under Pandarus uppsikt, möts Troilus och Cressida till slut i hemlighet och svär varandra evig trohet. De tillbringar en natt tillsammans, men deras lycka blir kortvarig.
Samtidigt fortsätter det utdragna kriget mellan Troja och Grekland, som nu har varat i sju år. Grekerna, ledda av Agamemnon, söker efter en lösning för att få övertaget i striden, men deras styrkor är splittrade. Akilles, deras största krigare, har dragit sig tillbaka till sitt tält och vägrar att slåss, vilket skapar frustration bland de andra ledarna. Odysseus föreslår att de istället ska höja Ajaxs status och ära honom för att väcka Akilles svartsjuka och provocera honom att återvända till striden. Samtidigt planerar de en utmaning mellan Troilus bror Hektor, Trojas största krigare, och en grekisk motståndare.
I Troja pågår förhandlingar om att byta fångar mellan de två sidorna. Kalchas, som nu är hos grekerna, ber om att få sin dotter Cressida överlämnad till honom i utbyte mot en viktig trojansk krigsfånge. Kung Priamos och hans rådgivare går med på detta, vilket innebär att Cressida måste lämna Troilus och föras till grekerna. Troilus är förkrossad men försöker hålla sig stark inför Cressida. De svär återigen varandra trohet, och Cressida försäkrar honom om att hon aldrig kommer att svika honom, oavsett vad som händer i det grekiska lägret.
När Cressida anländer till det grekiska lägret möts hon av grekiska generaler, inklusive Agamemnon, Menelaos och Odysseus. De behandlar henne med både respekt och förtäckta antydningar om hennes skönhet. Diomedes, en grekisk krigare, visar omedelbart intresse för henne, och hon blir snart föremål för hans uppvaktning. Till en början avvisar Cressida honom och håller fast vid sitt löfte till Troilus, men hon är ensam och oskyddad i fiendens läger. Snart börjar hon besvara Diomedes uppmärksamhet och ger honom till slut Troilus ring som ett tecken på sin gunst.
Troilus, som inte vet något om detta svek, längtar desperat efter att få veta hur Cressida har det och om hon fortfarande är lojal mot honom. Han och Pandarus smyger sig in i det grekiska lägret och lyckas i hemlighet se Cressida i sällskap med Diomedes. Troilus ser hur hon flirtar och till och med ger sin ring till greken. Han grips av raseri och förtvivlan men avslöjar sig inte. Hans tro på kärleken krossas, och han bestämmer sig för att vända sin sorg till hat och hämnd.
Samtidigt förbereds den stora duellen mellan Hektor och Ajax. Duellen blir dock ingen avgörande strid, eftersom de två kämparna visar respekt för varandra och avslutar kampen utan att någon segrar. Grekerna bjuder därefter in trojanerna till en tillfällig vapenvila och en fredlig måltid, där Akilles hånas för sin ovilja att slåss. Trots detta förblir Akilles oberörd, och hans stolthet tillåter honom inte att återvända till slagfältet, åtminstone inte ännu.
Efter att ha bevittnat Cressidas svek är Troilus nu fast besluten att återvända till striden och hämnas på Diomedes. Under den pågående striden utkämpar han en vild kamp mot honom, men de lyckas inte döda varandra. Slaget rasar vidare, och under striden blir Hektor varnad av sin familj att han inte borde fortsätta slåss den dagen, men han lyssnar inte. Akilles, som har fått sin vän Patroklos dödad av trojanerna, drivs slutligen tillbaka till striden av hämndbegär. Med hjälp av sina myrmidoner lurar han in Hektor i en fälla och dödar honom på ett fegt sätt, trots att Hektor hade visat honom respekt.
När nyheten om Hektors död sprids råder stor sorg i Troja. Troilus är nu helt förkrossad, både av Cressidas svek och sin brors död. Han kastar sig in i striden utan hopp och svär att fortsätta slåss, även om allt verkar förlorat. Pandarus, som tidigare var så ivrig att arrangera Troilus och Cressidas förhållande, står nu ensam och sjuk, föraktad av alla.
Pjäsen slutar i ett tillstånd av hopplöshet och bitterhet, där inga av de romantiska eller heroistiska idealen har segrat. Troilus har förlorat sin tro på kärleken, Hektor har dödats genom svek, och kriget fortsätter utan något slut i sikte. Grekerna firar sin seger, men deras triumf är byggd på manipulation och förräderi snarare än ärofulla strider.
Comments