Sammanfattning av Tretton vid bordet av Agatha Christie

Tretton vid bordet, med originaltitel Lord Edgware Dies, är en detektivroman av Agatha Christie. Hercule Poirot och hans trogne vän kapten Hastings befinner sig i London när de en dag får en oväntad inbjudan till en middag där den kända skådespelerskan Jane Wilkinson närvarar. Jane är en vacker men ytlig och självcentrerad kvinna som är gift med den rike och arrogante lord Edgware. Under middagen tar Jane Poirot åt sidan och ber honom om en tjänst. Hon vill att han ska hjälpa henne att få sin make att gå med på skilsmässa så att hon kan gifta sig med hertigen av Merton. Hon påstår att lord Edgware har vägrat att gå med på detta och att hon nu är desperat. Poirot, som sällan kan motstå en utmaning, går med på att tala med lord Edgware och se vad han kan göra.

När Poirot och Hastings besöker lord Edgware blir de förvånade över hans reaktion. Han berättar att han redan har gått med på skilsmässan och skickat ett brev till Jane för flera månader sedan där han bekräftade detta. Poirot inser att Jane antingen ljuger eller att hon aldrig har mottagit brevet. När han informerar henne om detta blir hon först förvånad och sedan glad. Hon verkar inte särskilt intresserad av varför hon inte fått brevet utan är bara nöjd med att hon nu kan gifta sig med hertigen.

Agatha Christie ca 1910, målning av Nathaniel Hughes John Baird

Nästa morgon får Poirot chockerande nyheter. Lord Edgware har blivit mördad i sitt hem, knivhuggen i nacken. Tjänstefolket i huset säger att Jane Wilkinson besökte honom kvällen innan och att hon gick rakt in till hans arbetsrum. Sekreteraren, miss Carroll, såg henne tydligt och var säker på att det var Jane. Även butlern såg henne. När Poirot och Hastings konfronterar Jane med detta blir de ännu mer förvånade – hon har ett solitt alibi. Hon var på en middag och flera personer kan intyga att hon var där hela kvällen.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Polisen är förbryllad. Om det verkligen var Jane som gick in till lord Edgwares arbetsrum, hur kunde hon då vara på en annan plats samtidigt? Poirot misstänker att någon har utgett sig för att vara Jane. Hans misstankar stärks när en ung skådespelerska vid namn Carlotta Adams plötsligt hittas död. Carlotta var känd för sina imitationer av kända personer, inklusive Jane Wilkinson. Det visar sig att hon dog av en överdos av sömntabletter, men Poirot är säker på att detta inte var en olycka.

Han börjar undersöka Carlottas död närmare och får reda på att hon nyligen fått en stor summa pengar av en anonym uppdragsgivare. Poirot misstänker att någon betalade henne för att utge sig för att vara Jane Wilkinson och besöka lord Edgware kvällen för mordet. Detta skulle förklara hur Jane kunde vara på två ställen samtidigt. Om någon annan låtsades vara henne, så skulle det innebära att Jane själv kanske inte var inblandad i mordet – men det betyder också att den verkliga mördaren fortfarande är fri.

Poirot börjar granska lord Edgwares hushåll och vänner för att hitta en möjlig misstänkt. En av de första han pratar med är Geraldine Marsh, lord Edgwares dotter. Hon hatade sin far eftersom han var kall och hjärtlös mot henne och hennes mor. Poirot undrar om hon kan ha haft ett motiv att döda honom, men Geraldine verkar ärlig i sin sorg. Han pratar också med Bryan Martin, en skådespelare som hade varit vän med Jane Wilkinson och som verkar nervös och orolig.

Poirot upptäcker att någon hade försökt stjäla Carlottas handväska strax innan hon dog. Han får reda på att hon hade skrivit ett brev till en vän där hon antydde att hon visste något farligt om en viss person. Brevet saknas dock. Poirot misstänker att det innehöll bevis på att hon blivit lurad att delta i en komplott och att hon blev mördad för att tystas.

Under utredningen börjar Poirot misstänka att Jane Wilkinson är mer inblandad än hon verkar. Hon agerar överdrivet förvånad över mordet på sin make och verkar mest intresserad av att kunna gifta sig med hertigen av Merton. Poirot börjar misstänka att hon kan ha varit den som planerade mordet på lord Edgware, även om hon själv inte utförde det. När Poirot frågar sig varför lord Edgware måste dö, kommer han fram till en viktig insikt – Jane behövde att hennes make dog för att hennes framtid som hertiginnan av Merton skulle vara säkrad. Hertigen var mycket konservativ och skulle aldrig ha gift sig med en frånskild kvinna, men som änka skulle hon vara fri att gifta sig med honom utan hinder.

Poirot inser att Jane, i sin kallblodiga ambition, planerade hela mordet. Hon hade anlitat Carlotta Adams för att imitera henne och besöka lord Edgware, så att vittnen skulle tro att Jane var där när mordet skedde. Sedan lät hon någon mörda Carlotta genom att förgifta hennes medicin, så att ingen skulle kunna avslöja henne. Men vad Jane inte räknade med var att Poirot såg igenom hennes plan.

Poirot samlar alla misstänkta och avslöjar sanningen. Han berättar att han vet att Jane är den skyldiga och att hennes plan var noggrant uttänkt men inte tillräckligt smart för att lura honom. Jane försöker förneka allt, men Poirot avslöjar det avgörande beviset: ett brev som Carlotta Adams skrev precis innan hon dog, där hon nämner att hon fick en mystisk förfrågan att spela rollen som Jane Wilkinson och att hon började misstänka att hon blivit utnyttjad.

När polisen konfronterar Jane inser hon att spelet är över. Hon försöker hålla sin oskyldiga fasad uppe, men hon vet att bevisen är för starka. Till slut arresteras hon för mordet på lord Edgware och Carlotta Adams. Hennes dröm om att bli hertiginnan av Merton går i kras, och hennes kalla, beräknande natur avslöjas för alla.

Efter att fallet är löst reflekterar Poirot och Hastings över mordets grymhet. Hastings, som alltid velat tro på det bästa i människor, är chockad över Janes kyla och brist på ånger. Poirot påpekar att det inte var en impulsiv handling utan en planerad och beräknande komplott. Jane Wilkinson var beredd att döda vem som helst som stod i hennes väg, och det var endast genom små detaljer som Poirot kunde avslöja henne.

Poirot känner sig nöjd med att ha löst ännu ett komplicerat fall, men han kan inte undgå att känna en viss sorg över människans förmåga till grymhet. Hastings, som är mer romantisk och mindre cynisk, undrar om de någonsin kommer att stöta på en brottsling som verkligen ångrar sig. Poirot, som har sett mycket av mänsklig natur, tvivlar på det. Han vet att brott ofta begås av de som anser sig vara oförstörbara – och som tror att de är smartare än alla andra.