Sammanfattning av Tre systrar av Anton Tjechov

Anton Tjechovs pjäs Tre systrar är en djup och melankolisk berättelse om tre systrar – Olga, Masja och Irina – som lever i en rysk småstad och drömmer om att återvända till Moskva, staden där de växte upp och där de förknippar sina lyckliga barndomsminnen. Pjäsen utforskar teman som tidens obevekliga gång, ouppfyllda drömmar, kärlek och människans oförmåga att förändra sitt öde.

Handlingen utspelar sig under en period av några år och kretsar kring de tre systrarna och deras bror Andrej, som alla har stora förhoppningar om livet men finner sig alltmer fast i en tillvaro av besvikelse och stagnation. När pjäsen börjar har deras far, en general, nyligen gått bort, och de lever kvar i hans stora hus tillsammans med sin bror. De tre systrarna är intellektuella och välutbildade, men deras liv i den provinsiella småstaden känns meningslöst och kvävande för dem.

Anton Tjechov 1900, färglagt foto

Olga, den äldsta av systrarna, är ogift och arbetar som lärarinna. Hon är plikttrogen och ansvarstagande men också melankolisk och trött. Hennes liv präglas av en känsla av resignation, och hon tar på sig mycket ansvar för sina syskon, särskilt efter faderns död. Masja, den mellersta systern, är gift med skolinspektören Kuligin, en snäll men tråkig man som hon inte älskar. Hon är passionerad och längtar efter ett liv fyllt av kärlek och mening. Irina, den yngsta, är full av ungdomlig livskraft och optimism. Hon drömmer om att återvända till Moskva och hitta ett arbete som gör henne lycklig.

Deras bror, Andrej, ses i början av pjäsen som familjens stora hopp. Han är intelligent och studerar för att bli professor, och systrarna tror att han kommer att leda dem tillbaka till Moskva. Men han blir istället förälskad i Natalja, en kvinna från trakten som inte passar in i den intellektuella och kultiverade atmosfären i huset. När Andrej gifter sig med henne börjar hon gradvis ta över huset och utöva allt större kontroll över familjen, något som systrarna finner kvävande och sorgligt.

En annan viktig grupp i pjäsen är de soldater som är stationerade i staden. Bland dem finns baron Tusenbach, en aristokrat som förälskar sig i Irina. Han är vänlig och uppriktig, men hon känner inget för honom trots hans hängivna kärlek. Där finns också den cyniske och melankoliske Soljonyj, som är en rival till Tusenbach och är djupt olycklig. Mest betydelsefull är dock överste Versjinin, en gift officer som inleder en passionerad men hopplös kärleksaffär med Masja. Hans filosofi präglas av en tro på att framtiden kommer att bli bättre, att mänskligheten långsamt utvecklas och att även om deras liv är sorgliga och fyllda av lidande, så kommer framtida generationer att få det bättre.

Tiden går, och systrarnas drömmar om Moskva förblir ouppfyllda. Andrej fastnar i ett olyckligt äktenskap med Natalja, som blir alltmer dominant och styr över hushållet med järnhand. Han ger upp sina akademiska ambitioner och sjunker ner i en tillvaro präglad av spelmissbruk och underkastelse inför sin hustru. Systrarna ser på med sorg när deras bror, som en gång var deras hopp, förlorar sin självständighet och ambition.

Irina, som inledningsvis var den mest optimistiska av systrarna, tvingas ta ett arbete på ett postkontor, något hon finner olidligt tråkigt. Hon förlorar gradvis sin tro på att livet kan erbjuda henne något bättre. När baron Tusenbach, som älskar henne djupt, friar till henne, accepterar hon motvilligt, inte av kärlek utan av resignation. Hon hoppas att äktenskapet åtminstone ska ge henne en känsla av syfte, även om hon inte älskar honom.

Masja och Versjinins kärlekshistoria når också sin tragiska ände. När soldaterna får order att lämna staden tvingas de skiljas åt för alltid. Masja är förkrossad, men hon inser att hon inte har något annat val än att stanna kvar i sitt olyckliga äktenskap med Kuligin. Han, som är medveten om hennes otrohet, tar henne tillbaka utan bitterhet, och hon återvänder till det liv hon ville fly från.

Tragedin kulminerar i slutscenen, där Irina är på väg att gifta sig med Tusenbach, men innan bröllopet hinner äga rum blir han dödad i en duell av Soljonyj. Irina bryter samman och inser att hon aldrig kommer att få uppleva kärlek eller lycka. Hon bestämmer sig för att ge sig hän åt arbete, men hennes glöd och ungdomliga livskraft har försvunnit.

När soldaterna marscherar iväg och systrarna står tillsammans i sin trädgård, inser de att deras drömmar om att återvända till Moskva aldrig kommer att bli verklighet. De har förlorat så mycket, men de försöker ändå finna en slags mening i sina liv. Olga fortsätter sitt arbete som rektor och tar hand om sina systrar. Masja tvingas återgå till sitt äktenskap utan kärlek. Irina, som en gång var full av hopp, har blivit desillusionerad men försöker finna en slags mening genom att arbeta.

Pjäsen avslutas med en känsla av djup melankoli och resignation. Systrarna står ensamma kvar medan livet fortsätter runt dem. De har förlorat kärlek, hopp och sina drömmar, men de försöker ändå hålla fast vid tanken att någon gång, i en avlägsen framtid, kanske deras liv kommer att få en mening.