Sammanfattning av Titus Andronicus av William Shakespeare

Titus Andronicus är en tragedi av William Shakespeare. Titus Andronicus, en romersk general, återvänder till Rom efter en lång och blodig seger över goterna. Han har förlorat många söner i kriget, men han har också tagit drottning Tamora och hennes tre söner som krigsfångar. Som en del av en gammal romersk sed offrar Titus den äldste av Tamoras söner, Alarbus, till gudarna för att hedra sina fallna söner. Tamora, förtvivlad och rasande, svär hämnd men döljer sina känslor när hon ser en möjlighet att vinna makt.

Samtidigt pågår en maktkamp i Rom. Kejsaren har dött, och hans två söner, Saturninus och Bassianus, tävlar om tronen. Folket föreslår dock att Titus ska bli kejsare, men han avböjer och istället stöder han Saturninus, den äldre av kejsarens söner. Saturninus blir tacksam och erbjuder sig att gifta sig med Titus dotter, Lavinia. Men Lavinia är redan förlovad med Bassianus, och hon och Bassianus flyr tillsammans med hjälp av Titus egna söner. Detta får Titus att bli rasande och i sin ilska dödar han sin egen son, Mutius, som försöker försvara flykten.

William Shakespeare ca 1610

Saturninus, förnärmad över att Lavinia har förts bort, vänder sig mot Titus och gifter sig istället med Tamora. Hon använder sin nyvunna makt för att börja sin hämnd på Titus och hans familj. Tamora har också sin älskare, den sluge och manipulativa Aaron, en morisk man, som hjälper henne att genomföra sina planer.

Aaron uppmuntrar Tamoras två återstående söner, Demetrius och Chiron, att våldta Lavinia för att förnedra Titus. De överfaller henne i skogen, mördar hennes make Bassianus och kastar hans kropp i en grop. Sedan skär de av Lavinias händer och skär ut hennes tunga för att hindra henne från att avslöja vad som har hänt. Aaron, samtidigt, lurar Titus söner Martius och Quintus att gå i fällan och fångas vid brottsplatsen, där de anklagas för mordet på Bassianus.

Titus vädjar till kejsaren om barmhärtighet för sina söner, men Tamora och Saturninus föraktar honom. Aaron säger till Titus att om han skär av sin egen hand och skickar den som en offergåva, kommer hans söner att friges. Titus går med på detta och låter sin bror Marcus hugga av hans hand. Men snart får han tillbaka sina söners avhuggna huvuden och sin egen hand som hån. Förkrossad och galen av sorg börjar Titus smida sin egen hämnd.

Under tiden har Lavinia med hjälp av sin farbror Marcus lyckats kommunicera vad som hänt henne. Hon skriver namnen på sina våldtäktsmän i sanden med hjälp av en pinne, och Titus svär att hämnas.

Aaron fortsätter sin list genom att lura kejsaren att döda Titus återstående son, Lucius, men Lucius lyckas fly till goterna och övertalar dem att hjälpa honom ta hämnd. Under tiden föder Tamora ett barn, men barnet har mörk hy, vilket avslöjar att Aaron är fadern. För att dölja otroheten dödar Aaron barnmorskan och byter ut barnet mot ett annat, men han flyr sedan med sitt eget barn för att rädda det från att dödas av Tamoras söner.

Titus låtsas ha blivit galen och skickar brev skrivna på pilar till gudarna, i vilka han anklagar Saturninus och Tamora för sina brott. Tamora, i tron att Titus verkligen är galen och ofarlig, klär ut sig till en allegorisk figur, Hämnden, och besöker honom tillsammans med sina söner, som låtsas vara Våld och Mord. Hon försöker lura honom att tro att han ska få sin hämnd, men han genomskådar hennes plan och spelar med. När Tamora lämnar honom, tillfångatar han hennes söner, dödar dem, och bakar dem i en paj som han serverar vid en fest hos kejsaren.

Vid festen konfronterar Titus alla närvarande och avslöjar sin hämnd. Han dödar Lavinia för att befria henne från skammen, och sedan dödar han Tamora. Saturninus, rasande, dödar Titus, men blir i sin tur dödad av Lucius, som sedan tar makten som ny kejsare.

Aaron, som har blivit tillfångatagen, vägrar ångra sina handlingar och skrattar åt de grymheter han har begått. Lucius dömer honom till att grävas ner i marken och svälta ihjäl. Slutligen beordrar Lucius att Tamoras kropp ska kastas ut till vilda djur, medan Titus får en hedersam begravning.