top of page

Sammanfattning av The Devil is an Ass av Ben Jonson

The Devil is an Ass av Benjamin Jonson, vanligtvis kallad Ben Jonson, är en satirisk komedi som undersöker mänsklig dårskap och girighet genom att föra samman det övernaturliga och vardagliga i en humoristisk berättelse. Pjäsen börjar i helvetet, där demonens förman Satan förlöjligar en ung, oerfaren demon vid namn Pug för hans naivitet och överdrivna självsäkerhet. Pug tror att han kan göra stora framsteg som demon på jorden genom att fresta och vilseleda människorna, men Satan är skeptisk och varnar honom för att människorna redan är så fördärvade att de knappt behöver någon demonisk påverkan för att begå sina dumheter. Trots detta övertalar Pug Satan att ge honom tillåtelse att resa till jorden för att bevisa sin skicklighet.


När Pug anländer till jorden tar han mänsklig form och erbjuder sina tjänster till Fitzdottrel, en rik men godtrogen man som är besatt av tanken på att bli adlad och villig att göra nästan vad som helst för att uppnå detta mål. Fitzdottrel är dock inte bara fåfäng och självisk utan också djupt misstänksam mot sin omgivning, särskilt mot sin hustru Frances. Han tror att hon kan vara otrogen och anstränger sig för att bevaka henne, men samtidigt är han själv inte främmande för att försöka utnyttja henne för sina egna ändamål.

Ben Jonson 1617, målning av Abraham van Blyenberch
Ben Jonson 1617, målning av Abraham van Blyenberch

Fitzdottrel blir övertygad om att Pug är en demon och låter sig luras av dennes överdrivna och klumpiga försök att verka imponerande och hotfull. Pug försöker använda sin demoniska list för att manipulera Fitzdottrel och få honom att göra skamliga och dåraktiga saker, men han upptäcker snart att Fitzdottrel redan är så korrupt och självupptagen att han inte behöver mycket övertalning. Fitzdottrel engagerar sig i en rad absurda planer, bland annat att sälja sin hustru till en förmögen friare, Meercraft, en skojare som utger sig för att vara en framgångsrik affärsman.


Meercraft är en central figur i pjäsen och representerar mänsklig girighet och bedrägeri. Han är en mästare på att skapa komplicerade men orealistiska affärsprojekt som lovar stora rikedomar men som egentligen bara är bluffar. Meercraft lyckas övertyga Fitzdottrel om att investera i ett antal löjliga företag, inklusive ett projekt för att utvinna värdefulla mineraler från mänsklig avföring. Fitzdottrel, som är desperat att bli rik och inflytelserik, låter sig luras gång på gång trots att varningstecknen är uppenbara.


Under tiden utvecklas en parallell intrig som involverar Fitzdottrels hustru Frances och hennes hemliga beundrare Wittipol. Wittipol är en ung, charmig och ädel person som är förälskad i Frances och ser det som sin plikt att befria henne från hennes äktenskap med den odräglige Fitzdottrel. Wittipol använder sin kvickhet och sitt sociala inflytande för att manipulera händelserna och försöka vinna Frances hjärta. Frances, som är intelligent och självständig, är dock inte någon passiv deltagare utan spelar en aktiv roll i att skydda sig själv och avslöja sin makes dumhet.


Pjäsen når sin kulmen när alla intriger och manipulationer kolliderar. Pug, som ständigt har misslyckats med sina demoniska planer och blivit förödmjukad av människornas överlägsna förmåga till girighet och falskhet, hamnar i en rad förödmjukande situationer. Han blir slutligen arresterad för sina handlingar och tvingas inse att han inte har någon plats på jorden. Satan, som återvänder för att hämta honom, förlöjligar honom ytterligare och fastslår att människorna är sina egna värsta fiender och inte behöver några demoner för att skapa kaos och förstörelse.


I slutändan avslöjas Fitzdottrels och Meercrafts dårskap, och deras planer faller samman. Frances och Wittipol lyckas undkomma oskadda, medan Fitzdottrel står kvar som ett exempel på mänsklig fåfänga och korruption. Pjäsen avslutas med en humoristisk men bitande kommentar om människans natur, där Jonson framhäver att människornas egen dumhet och girighet ofta överträffar även de mest lömska demoniska planer.


The Devil is an Ass är både en komedi och en satir över mänskliga brister, där Jonson använder humor för att belysa hur människor ofta faller offer för sina egna svagheter. Genom karaktärerna Fitzdottrel, Meercraft och Pug skildrar Jonson ett samhälle där girighet, fåfänga och bedrägeri frodas, och där de verkliga skurkarna inte är demoner utan människor själva. Pjäsen är ett exempel på Jonsons mästerliga användning av språk, ironi och social kritik och förblir en av hans mest engagerande och tankeväckande verk.

Comentarios


bottom of page