Sammanfattning av Stormen av William Shakespeare

Stormen, med originaltitel The Tempest av William Shakespeare är ett av hans sista verk och kombinerar inslag av magi, förräderi, hämnd och försoning. Handlingen utspelar sig på en mystisk ö där magiska krafter styr ödet för de skeppsbrutna karaktärerna.

Berättelsen börjar med en våldsam storm som rasar på havet. Ombord på ett skepp finns kung Alonso av Neapel, hans son prins Ferdinand, Alonsos bror Sebastian, den ädle Gonzalo och den förrädiske Antonio, som är bror till Prospero, hertigen av Milano. De är på väg hem från ett bröllop när ovädret slår till och skeppet förliser. Passagerarna kastas över bord och skingras i havet.

William Shakespeare ca 1610

Stormen har inte uppstått av en slump. Den har skapats av Prospero, den rättmätige hertigen av Milano, som i tolv år levt i exil på en ö tillsammans med sin dotter Miranda. Genom magi och med hjälp av sin ande, Ariel, har Prospero orsakat skeppsbrottet som en del av sin plan att återta sin makt och utkräva rättvisa för det förräderi han utsatts för.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Tolv år tidigare hade Prospero blivit förrådd av sin egen bror Antonio, som i hemlighet sammansvurit sig med kung Alonso av Neapel. Antonio avsatte Prospero och tog makten i Milano. Prospero och Miranda sattes i en liten båt och lämnades åt sitt öde, men de överlevde tack vare Gonzalo, en godhjärtad rådgivare, som smugglade med mat, vatten och Prosperos älskade böcker om magi.

På ön har Prospero använt sin magiska kunskap för att skapa en ny tillvaro. Han har tämjt öns andar och gjort Ariel till sin tjänare efter att ha räddat honom från trädet där han var fången av den avlidna häxan Sycorax, öns tidigare härskarinna. Samtidigt har han tagit Sycorax son, Caliban, som sin slav. Caliban, en vild och grotesk varelse, hatar Prospero för att ha tagit hans arv och för att ha förslavat honom, men Prospero ser honom som en otämjd och farlig varelse som måste hållas under kontroll.

När stormen lagt sig befinner sig de skeppsbrutna utspridda över ön. Ferdinand, kung Alonsos son, separeras från de andra och tror att hans far har drunknat. Han blir snart upptäckt av Miranda, som aldrig tidigare sett en annan man än sin far. De blir genast förälskade, vilket är en del av Prosperos plan. Trots sin glädje låtsas Prospero vara misstänksam och utsätter Ferdinand för prövningar för att testa hans kärlek och värdighet.

Under tiden vandrar Alonso, Sebastian, Antonio och Gonzalo genom ön och sörjer den förmodade förlusten av Ferdinand. Gonzalo försöker hålla modet uppe med sin optimism, men Alonso är förkrossad. Antonio och Sebastian, däremot, ser detta som en möjlighet. Antonio övertalar Sebastian att mörda sin bror Alonso för att själv ta tronen i Neapel, precis som Antonio en gång förrådde Prospero. De försöker genomföra sin plan, men Ariel ingriper i sista stund och väcker Gonzalo, som hindrar mordförsöket.

Samtidigt smider Caliban sina egna planer. Han har träffat två av de skeppsbrutna, Stephano och Trinculo, en berusad betjänt och en hovnarr. Caliban, som föraktar Prospero, ser Stephano som en potentiell ny härskare över ön och svär honom trohet. Han uppmuntrar Stephano att döda Prospero i sömnen, ta Miranda som sin drottning och härska över ön tillsammans med honom. Trion, som är berusade och fyllda av storhetsvansinne, beger sig mot Prosperos grotta, men deras plan slås i spillror när Ariel spelar dem ett spratt och lockar dem i en fälla.

Under tiden prövas Ferdinand av Prospero. Han tvingas utföra hårt arbete, men gör det med glädje eftersom han vet att det är en del av hans väg till att vinna Mirandas hjärta. Till slut ser Prospero att Ferdinand är värdig sin dotter, och han ger sin välsignelse till deras kärlek. Han varnar dock Ferdinand för att inte ta Miranda innan de är gifta, eftersom det skulle bringa olycka.

När berättelsen närmar sig sin upplösning, har Prospero uppnått sitt mål. Genom sin magi och list har han manipulerat alla skeppsbrutna och fått dem dit han vill. Han konfronterar Alonso, Antonio och Sebastian och avslöjar deras brott. Alonso ångrar sin roll i Prosperos exil och ber om förlåtelse. Antonio visar dock ingen ånger, men eftersom Prospero nu har återfått sin makt kan han förlåta honom ändå.

Alonso återförenas med Ferdinand, som han trodde var död, och glädjen är stor när han inser att hans son inte bara lever utan även ska gifta sig med Miranda. Prospero, som nu anser att hans arbete är avslutat, beslutar sig för att avsäga sig sin magi. Han bryter sin stav och lovar att aldrig mer utöva trolldom.

Caliban inser att han blivit lurad av Stephano och Trinculo och ber Prospero om förlåtelse. Prospero släpper honom fri, liksom Ariel, som han tackar för den trogna tjänsten. Medan de skeppsbrutna gör sig redo att segla tillbaka till Italien förklarar Prospero att han ska återvända till Milano och återta sin rättmätiga titel som hertig.

Berättelsen slutar med att Prospero vänder sig till publiken och ber om deras frigörelse genom applåder, en symbolisk gest som knyter samman temat om frihet och försoning.