Sammanfattning av Siddhartha av Hermann Hesse

Siddhartha av Hermann Hesse är en berättelse om en mans sökande efter andlig upplysning och en djup förståelse av livet. Berättelsen utspelar sig i det antika Indien under Buddhas tid och följer huvudpersonen Siddhartha, en ung bramin som upplever en inre rastlöshet trots sin uppväxt i ett andligt och lärdomsrikt hem. Han är intelligent, vacker och respekterad av alla, men han känner att de läror han fått av sina föräldrar och prästerna inte kan ge honom den sanna visdomen han söker.

Tillsammans med sin barndomsvän Govinda beslutar sig Siddhartha för att lämna sitt hem och ansluta sig till en grupp asketer, kallade samanas. Dessa män lever i sträng självförsakelse, äter minimalt och avstår från världsliga nöjen för att genom extrem disciplin försöka nå en högre andlig insikt. Siddhartha och Govinda anpassar sig snabbt till denna livsstil, och Siddhartha blir skicklig i att meditera, fasta och utstå lidande. Han lär sig att frigöra sig från sin egen kropp och sitt ego, men efter flera år börjar han tvivla på denna väg. Han inser att han fortfarande inte har nått den sanna upplysningen och att asketism inte kan ge honom de svar han söker.

Hermann Hesse 1905, målning av Ernst Würtenberger, foto Wolfgang Sauber, licens Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

När Siddhartha och Govinda hör talas om att en upplyst man, Gautama Buddha, finns i närheten, bestämmer de sig för att söka upp honom. De möter Buddha, som utstrålar en inre frid och visdom som Siddhartha genast känner igen som äkta. Govinda blir djupt påverkad av Buddhas lära och beslutar sig för att stanna och bli en av hans lärjungar, men Siddhartha gör en annan bedömning. Han inser att inga läror, inte ens Buddhas, kan förmedla den personliga insikt han söker. Upplysning, tänker han, kan inte läras ut av någon annan – den måste upplevas direkt. Med denna insikt lämnar Siddhartha sin vän och fortsätter ensam på sin väg.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

När han vandrar vidare genom världen upplever han en djup transformation. För första gången ser han världen omkring sig med nya ögon. Han förstår att han hittills alltid har försökt fly från livet, antingen genom ritualer, askes eller filosofiska resonemang, men att han aldrig har levt det fullt ut. Nu bestämmer han sig för att inte längre avvisa världen utan att omfamna den helt och hållet.

Siddhartha kommer till en stad där han möter den vackra och sensuella kurtisanen Kamala. Han fascineras av henne och vill lära sig konsten att älska. Men Kamala accepterar honom inte direkt – han är en fattig asket utan pengar eller kunskap om världsliga ting. För att vinna hennes gunst inser Siddhartha att han måste förändras och bli en del av den materiella världen. Han börjar arbeta för den rike köpmannen Kamaswami och visar sig vara en begåvad och intelligent affärsman. Han lär sig snabbt handelskonstens regler och börjar bygga upp sin egen rikedom.

Under denna tid lever Siddhartha ett liv av njutning och materiell framgång. Han och Kamala utvecklar en djup relation, och hon lär honom kärlekens och njutningens konst. Han börjar dock gradvis förlora sin andliga väg och blir alltmer involverad i girighet, spel och dryckenskap. Han upptäcker att han njuter av makten och pengarna men känner samtidigt en inre tomhet. Han börjar förstå att detta liv, precis som hans tidigare asketiska liv, inte kan ge honom den sanna friden han söker. Efter många år av överflöd och utsvävningar blir han plötsligt överväldigad av avsky för sitt liv och inser att han måste lämna allt bakom sig.

En natt smyger Siddhartha iväg från staden, lämnar sina ägodelar och sitt liv bakom sig och vandrar ut i naturen. Han känner sig förlorad och funderar till och med på att ta sitt liv genom att kasta sig i en flod. Men just när han är på väg att ge upp hör han inom sig det heliga ordet "Om" och blir påmind om den eviga helheten i universum. Han vaknar upp från sin förtvivlan och inser att han måste börja om på nytt.

Vid floden möter han en enkel färjkarl vid namn Vasudeva, som lever i harmoni med naturen och lyssnar på flodens röster. Siddhartha ber honom att få stanna, och Vasudeva accepterar honom som sin lärling. Tillsammans färjar de människor över floden dag efter dag, och Siddhartha börjar lyssna på vattnets viskningar. Han lär sig att floden innehåller all visdom och att den lär honom om livets cykler, om tidens illusion och om alltings enhet.

Åren går, och Siddhartha finner en djup frid i sitt enkla liv vid floden. En dag kommer Kamala till floden tillsammans med en ung pojke. Hon har lämnat sitt gamla liv bakom sig och är på väg att söka upp Buddha, men hon blir biten av en orm och dör i Siddharthas armar. Han får då veta att pojken är hans son, frukten av hans tidigare liv i staden. Siddhartha försöker ta hand om pojken och uppfostra honom i fridens anda, men pojken är bortskämd och hatar livet vid floden. Till slut rymmer han tillbaka till staden, och Siddhartha måste släppa taget om honom.

Denna förlust orsakar honom djup smärta, men han inser att lidande är en del av livet och att varje individ måste gå sin egen väg. Med tiden uppnår han en inre frid och insikt som han tidigare sökt genom både asketism och njutning. Han förstår att livet är en enhet och att varje erfarenhet, vare sig den är god eller dålig, är en del av helheten.

När Vasudeva ser att Siddhartha har funnit sin insikt, drar han sig tillbaka till skogen och lämnar över färjan till honom. Kort därefter kommer Govinda till floden, fortfarande sökande efter den sanning han ännu inte har funnit. När han ser Siddhartha märker han att hans gamle vän utstrålar en djup frid. Govinda ber honom att dela sin visdom, men Siddhartha förklarar att sanning inte kan läras ut – den måste upplevas.

I en sista handling av kärlek och förståelse ber Siddhartha sin vän att kyssa hans panna. När Govinda gör detta, upplever han en plötslig vision av livets enhet, en flod av ansikten och former som visar honom att allting är sammanbundet. Han inser att Siddhartha har funnit det som han själv sökt i hela sitt liv.

Siddhartha har nu nått den upplysning han sökte. Han har lärt sig att verklig visdom inte kommer genom ord eller läror, utan genom att leva, lyssna och förstå livets flöde. I slutändan finner han frid, inte genom att avvisa världen, utan genom att omfamna den och förstå att allt är en del av samma helhet.