top of page

Sammanfattning av Sagan om den okända ön av José Saramago

Sagan om den okända ön, med originaltitel Conto da Ilha Desconhecida, är en roman av José Saramago. En man går till kungens palats för att be om en båt. Han vill segla iväg och finna en okänd ö, en plats som ännu inte finns på några kartor. Kungen, som är van vid att folk ber om andra saker – rikedom, mark, nåd – blir förbryllad över denna begäran. Han tror inte att det finns några okända öar kvar att upptäcka. Alla öar har redan blivit kartlagda, menar han, och världen är känd och uppmätt.


Mannen insisterar. Han påstår att om ingen längre letar efter okända öar, kommer vi snart att tro att de aldrig har funnits. Kungen, som till en början är tveksam, låter sig slutligen övertalas av mannens ihärdighet och beordrar att en båt ska ges till honom. Med det kungliga dekretet i handen går mannen iväg till hamnen för att ta reda på vilken båt han kan få.

José Saramago 2005, foto: Mario Antonio Pena (oneras}, licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0
José Saramago 2005, foto: Mario Antonio Pena (oneras}, licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0

När han lämnar palatset följer en av kungens städerskor efter honom. Hon har hört deras samtal och beslutar sig för att lämna sin tjänst och följa med mannen på hans resa. Hon är trött på att vara osynlig, trött på att leva ett liv där hon bara existerar i skuggorna, där hon rengör andras golv och aldrig blir sedd för den hon är. Att följa denna okända man mot en okänd ö känns som ett äventyr hon inte kan missa.


När de kommer till hamnen möts de av skeptiska sjömän. Ingen tror på mannens plan. De skrattar åt idén att det fortfarande finns okända öar att upptäcka. Men mannen låter sig inte avskräckas. Han får tillgång till en gammal segelbåt och börjar genast förbereda den för avfärd.


Städerskan blir en del av denna process. Hon hjälper honom att städa båten, att göra den sjöduglig. De två främlingarna börjar prata och lära känna varandra, och långsamt uppstår en vänskap mellan dem. Kvinnan börjar förstå att mannen inte bara söker en geografisk plats – han söker något mer, något djupare, något som handlar om honom själv.


Under natten, medan de arbetar, börjar de också ifrågasätta vad det innebär att resa, vad det innebär att söka något som ingen annan tror existerar. De diskuterar idén om okända öar – är de verkliga platser, eller symboler för något annat? Är det möjligt att världen fortfarande har hemligheter kvar att avslöja? Eller är det den egna identiteten, det egna livet, som egentligen behöver utforskas?


De tillbringar natten på båten, och när gryningen kommer inser mannen att han inte längre är ensam i sin sökan. Han trodde att han behövde en båt för att hitta en ö, men det visar sig att han också behövde någon att dela resan med. Kvinnan har gått från att vara en åskådare till att bli en del av expeditionen. Hon har lämnat sitt gamla liv bakom sig och är nu en del av hans.


Morgonen gryr, och de ser på varandra med ny förståelse. De vet inte vad som väntar dem, och de vet inte ens om deras okända ö finns, men det spelar ingen roll längre. Det viktiga är att de har bestämt sig för att segla. Resan i sig är målet, och den okända ön är inte bara en plats på en karta – den är en möjlighet, en dröm, ett löfte om att världen fortfarande kan överraska den som vågar söka.


José Saramagos Sagan om den okända ön är en berättelse om drömmar, om att våga ifrågasätta det uppenbara, om att ge sig ut på en resa även när andra säger att det inte finns något att upptäcka. Den handlar om att bryta sig loss från det invanda och finna sin egen väg, att förstå att det okända kanske inte alltid är en plats, utan snarare en del av den egna existensen.

Comments


bottom of page