Sammanfattning av Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo

Victor Hugos Ringaren i Notre Dame utspelar sig i 1400-talets Paris och är en berättelse om kärlek, förkastelse  och samhällets grymhet. Handlingen kretsar kring tre huvudkaraktärer: Esmeralda, en ung romsk kvinna; Quasimodo, den vanställde klockringaren vid Notre Dame; och Claude Frollo, ärkediakonen som kämpar med sina mörka begär.

Berättelsen inleds med en folkfest i Paris, där människor samlas på torget framför Notre Dame för att kröna narrkungen. Quasimodo, kyrkans klockringare, blir vald på grund av sitt groteska utseende. Han är föraktad av samhället på grund av sin fysiska deformitet men är lojal mot Frollo, som tog honom under sina vingar som barn. Under festen möter vi Esmeralda, en vacker och begåvad romsk danserska som fångar publikens uppmärksamhet. Hon är godhjärtad och omtänksam, men hon möter också fördomar och misstänksamhet på grund av sin etnicitet.

Frollo, som har uppfostrat Quasimodo i kyrkans skydd, är en lärd och from man på ytan men plågas av sina inre begär. Han blir besatt av Esmeralda och börjar förfölja henne. Trots sin religiösa övertygelse kan han inte kontrollera sin åtrå och ger efter för mörka tankar. När Esmeralda avvisar honom väcks en destruktiv och farlig sida av Frollo.

Victor Hugo 1853, Foto: Charles Hugo

En kväll blir Esmeralda attackerad av en grupp män under ledning av Frollo. Quasimodo, som också är delaktig, försöker kidnappa henne på Frollos order. Dock ingriper kapten Phoebus, en charmig och självsäker soldat  och räddar henne. Phoebus väcker Esmeraldas kärlek, trots att han själv är självisk och redan förlovad. Quasimodo blir arresterad och döms till att bli offentligt piskad och förödmjukad. När han ligger bunden på torget och ber om vatten är det bara Esmeralda som visar honom medkänsla genom att ge honom att dricka. Denna handling får Quasimodo att känna en djup lojalitet och beundran för henne.

Frollo, å sin sida, blir alltmer desperat i sin besatthet av Esmeralda. Han arrangerar ett möte mellan henne och Phoebus, men när han ser dem tillsammans i en intim stund blir han rasande av svartsjuka. Han attackerar Phoebus genom att knivhugga honom och flyr från platsen, vilket leder till att Esmeralda felaktigt anklagas för mordförsöket. Hon grips och ställs inför rätta. Trots sin oskuld döms hon till döden på grund av de fördomar och rykten som omger henne.

Esmeralda hålls fången och väntar på att bli avrättad. Frollo besöker henne i hennes cell och erbjuder henne frihet om hon går med på att bli hans. Hon avvisar honom med avsky, vilket får honom att svära att hon ska dö. Samtidigt räddas Esmeralda av Quasimodo, som klättrar ner från Notre Dames torn och för henne till kyrkans skydd. Han förklarar att hon är under kyrkans beskydd och att hon inte kan röras där.

Quasimodo och Esmeralda utvecklar en vänskap under hennes tid i kyrkan. Han skyddar henne från omvärlden och gör allt för att hålla henne säker. Trots att hon inte kan ge honom samma kärlek som hon känner för Phoebus, ser hon hans godhet och uppskattar hans osjälviska omsorg.

Samtidigt mobiliserar en grupp av Paris fattiga och utstötta, ledda av Esmeraldas folk, för att frita henne från kyrkan. De stormar Notre Dame, men deras handlingar missförstås av Quasimodo, som tror att de försöker skada henne. I sitt försök att försvara Esmeralda driver han bort angriparna med våld.

Frollo, som fortfarande är besatt av Esmeralda, ser sin chans när tumultet lagt sig. Han överlämnar henne till myndigheterna och ser till att hennes asyl bryts. Hon förs till torget för att avrättas. Under denna stund bevittnar Quasimodo, gömd i kyrkans torn, hennes död och inser att Frollo har förrått henne. I ett utbrott av ilska och sorg kastar han Frollo från kyrkans torn och ser honom falla till sin död.

Efter Esmeraldas avrättning försvinner Quasimodo från Notre Dame. Senare upptäcks hans kropp på en begravningsplats, där han har lagt sig intill Esmeraldas döda kropp. Han har valt att dö bredvid henne  och deras kroppar förblir sammanlänkade i döden.

Ringaren i Notre Dame är en berättelse fylld av mörker, lidande och tragedi. Hugo skildrar hur samhällets grymhet och fördomar kan förstöra oskyldiga liv. Genom sina karaktärer utforskar han teman som kärlekens komplexitet, människans inre kamp mellan godhet och ondska samt vikten av medkänsla i en hård och orättvis värld. Quasimodos och Esmeraldas öden framstår som symboler för det missförstådda och utstötta i samhället, vilket gör romanen till en kraftfull kritik av sociala orättvisor.