Sammanfattning av Nosferatu i regi av F.W. Murnau

F.W. Murnaus Nosferatu (1922) är en av de mest ikoniska skräckfilmerna i filmhistorien och en banbrytande tolkning av vampyrmyten. Filmen är en inofficiell bearbetning av Bram Stokers roman *Dracula*, men på grund av rättighetsskäl ändrades karaktärsnamnen och vissa detaljer i berättelsen. Trots detta förmedlar *Nosferatu* en stark atmosfär av gotisk skräck och en känsla av det övernaturliga. Handlingen utspelar sig i det fiktiva tyska samhället Wisborg och tar sin början med den unge fastighetsmäklaren Thomas Hutter, vars öde flätas samman med greve Orlok, en vampyr som sprider död och fördärv.

Historien inleds i Wisborg där Thomas Hutter lever ett enkelt och lyckligt liv med sin älskade fru Ellen. Ellen är en drömsk och känslig kvinna som har en nästan profetisk förmåga att förnimma hotande faror. Hutter arbetar för den mystiske fastighetsmäklaren Knock, en girig och excentrisk man som nyligen fått ett brev från den avlägset boende greve Orlok. Brevet är skrivet med underliga symboler och verkar nästan magiskt. I sitt brev uttrycker Orlok ett intresse för att köpa en fastighet i Wisborg. Knock beordrar Hutter att resa till Orloks avlägsna slott i Transsylvanien för att slutföra affären.

Hutter är entusiastisk över uppdraget och ser det som en chans att avancera i sin karriär, trots Ellens oro över resan. Han lämnar henne i deras hem och ger sig av. Resan till Transsylvanien är lång och fylld av underliga möten. När Hutter närmar sig sitt mål varnas han av byborna i en liten by i närheten av Orloks slott. De talar i skräckslagna viskningar om en ondskefull varelse som bor där och avråder honom från att fortsätta. Hutter avfärdar deras varningar som vidskepelse och hyr en häst och vagn för att nå slottet.

När Hutter anländer till slottet möts han av greve Orlok själv, en lång, spöklik figur med ett onaturligt utseende. Orlok har ett vaxblekt ansikte, utstickande öron och långa, kloliknande fingrar. Hans rörelser är långsamma och nästan mekaniska, och hans blick är genomträngande och hypnotisk. Trots Orloks underliga uppträdande försöker Hutter hålla sig professionell och påbörjar förhandlingarna om fastighetsköpet.

Under natten börjar Hutter ana att något är fel. Han upptäcker två små punkter på sin hals och misstänker först att han blivit biten av insekter. Men hans oro växer när han ser Orloks underliga beteende. Han finner också en gammal bok i sitt rum som beskriver vampyrer och deras förmågor, vilket ytterligare spär på hans rädsla. Samtidigt blir Orloks intresse för Ellen alltmer uppenbart. När Hutter nämner henne i ett samtal verkar Orlok plötsligt livligare och uttalar med ett diaboliskt leende att "hon har en vacker nacke."

Hutter blir fånge i slottet och upptäcker snart Orloks verkliga natur. En natt ser han Orlok lasta kistor fyllda med jord på en vagn och förbereda sig för att resa till Wisborg. Denna jord är viktig för vampyrens överlevnad, då den sägs innehålla kraft från hans hemland. Hutter försöker fly från slottet men skadas i processen och blir liggande medvetslös. Samtidigt beger sig Orlok iväg mot Wisborg med skepp.

Parallellt med detta börjar Ellen känna av en mörk närvaro och får föraningar om att hennes man är i fara. Hon blir alltmer besatt av tankar på Hutter och den olycka som verkar närma sig. När Hutter slutligen återvänder till Wisborg är han svag och traumatiserad. Han försöker varna stadens invånare om det som är på väg att hända, men ingen tar honom på allvar.

Orlok anländer till Wisborg ombord på ett skepp som nu är ökänt för dess mystiska omständigheter. Under resan har hela besättningen omkommit under märkliga omständigheter, och kaptenens loggbok antyder att en pestliknande epidemi brutit ut ombord. I själva verket är det Orlok som har dödat besättningen en efter en. Skeppet driver in i hamnen, där det tas emot med misstänksamhet av stadens invånare. Orlok flyttar in i sin nyinköpta fastighet, som ligger mittemot Hutter och Ellens hem, och börjar sprida sitt dödliga inflytande över staden.

En mystisk pest bryter ut i Wisborg, och invånarna dör i mängder. Stadens folk blir panikslagna och börjar leta efter syndabockar. Knock, som under Orloks inflytande blivit galen och nästan djurisk i sitt beteende, anklagas för att vara ansvarig för katastrofen. Han jagas av en rasande mobb men lyckas undkomma. Samtidigt intensifierar Orlok sitt fokus på Ellen. Hon verkar vara den enda som kan stå emot hans krafter, och hon börjar förstå att hon spelar en avgörande roll i kampen mot honom.

Ellen läser den gamla boken om vampyrer som Hutter tagit med sig och inser att nyckeln till att besegra Orlok ligger i hennes egna händer. Boken förklarar att en oskyldig kvinna med rent hjärta kan avleda vampyrens uppmärksamhet tillräckligt länge för att solen ska stiga och förgöra honom. Ellen bestämmer sig för att offra sig själv för att rädda Wisborg och sin älskade Hutter.

Under en dramatisk natt lockar Ellen Orlok till sitt hem och använder sin egen skönhet och oskuld för att hålla honom fängslad. Orlok, oförmögen att motstå, börjar dricka hennes blod. Samtidigt stiger solen sakta upp över horisonten. När de första solstrålarna träffar Orlok förintas han och förvandlas till aska. Ellen offrar sitt liv men lyckas besegra den ondskefulla varelsen och rädda staden från hans förbannelse.

I slutet av filmen ser vi Hutter sörja vid Ellens sida, förkrossad men också fylld av tacksamhet för hennes hjältemod. Wisborg börjar återhämta sig från den plåga som drabbat staden, och livet återgår långsamt till det normala. Men filmens mörka och gotiska atmosfär lämnar ett bestående intryck och påminner publiken om de underliggande teman av död, uppoffring och det övernaturliga som genomsyrar berättelsen.

Nosferatu är en mästerlig studie i skräck och symbolik. Genom sina expressionistiska bilder, innovativa tekniker och hypnotiska skådespel förmedlar filmen en unik känsla av fara och mystik. Murnaus tolkning av vampyrmyten är både tidlös och oförglömlig, och den har haft en enorm inverkan på filmhistorien och genren som helhet.