Sammanfattning av Myladys son eller Tjugo år efteråt av Alexandre Dumas

Myladys son eller Tjugo år efteråt, uppföljaren till De tre musketörerna av Alexandre Dumas, tar vid två decennier efter de tidigare äventyren. De en gång oskiljaktiga vännerna Athos, Porthos, Aramis och d’Artagnan har gått skilda vägar och lever sina egna liv. D’Artagnan, som fortfarande är i kungens tjänst, har avancerat mycket lite i sin karriär och är nu en desillusionerad och förbittrad kapten. Athos har dragit sig tillbaka från världen och lever som en enkel adelsman med sin son Raoul. Aramis har blivit präst, men hans gamla hemliga ambitioner och intrigmakeri lever vidare. Porthos har under tiden förvandlat sig till en rik men något naiv baron.

Romanen utspelar sig i en tid av politisk och social oro, där maktkamper mellan olika fraktioner dominerar både Frankrike och England. Kardinal Richelieu, en gång musketörernas mäktige motståndare, är död och har efterträtts av kardinal Mazarin, en man som inte har Richelieus karisma eller auktoritet. Mazarin står inför både interna uppror i Frankrike och konflikter med England. I England utspelar sig en annan dramatisk konflikt, där kung Charles I hotas av inbördeskrig och till slut av en rättegång som kan leda till hans avrättning.

Alexandre Dumas 1847

Mazarin försöker utnyttja d’Artagnans lojalitet och skicklighet för att stärka sin egen position. Han ger d’Artagnan i uppdrag att återförena musketörerna för att hjälpa honom att navigera genom de farliga politiska intrigerna. D’Artagnan tar sig an uppdraget, inte av kärlek till Mazarin, utan av lojalitet till kungamakten och förhoppningen om personlig vinning. Han söker upp sina gamla vänner, men möter inledningsvis motstånd. Athos, Porthos och Aramis har alla sina egna liv och bekymmer och är inte lika entusiastiska över att återvända till de farliga äventyr som präglade deras ungdom.

Trots deras inledande tvekan återförenas musketörerna så småningom och kastas in i en serie farliga och komplexa uppdrag. De måste navigera mellan Mazarin, den upproriska adeln i Fronde-upproret, och de politiska intrigerna i England. En stor del av berättelsen kretsar kring deras försök att rädda kung Charles I från avrättning. Kungens situation är desperat, och de fyra vännerna visar gång på gång prov på mod, lojalitet och uppfinningsrikedom när de försöker förhindra tragedin.

I England möter musketörerna nya fiender och allierade. Bland deras fiender återfinns Mordaunt, son till Milady de Winter, som söker hämnd för sin mors död. Mordaunt är en skoningslös och manipulativ fiende, och han blir en central figur i musketörernas engelska äventyr. Hans närvaro väcker gamla minnen och skuldkänslor hos de fyra vännerna, särskilt hos Athos, som var den som utförde Miladys avrättning. Mordaunts intriger leder till flera dramatiska konfrontationer, inklusive en höjdpunkt där musketörerna måste kämpa för sina liv mot honom.

Trots sina heroiska ansträngningar misslyckas musketörerna med att rädda kung Charles I, som till slut avrättas. Detta misslyckande påverkar dem djupt, särskilt Athos, som hade utvecklat en personlig respekt och sympati för kungen. Deras tid i England lämnar dem desillusionerade, men också ännu mer bundna till varandra genom de prövningar de har genomgått.

När de återvänder till Frankrike finner de ett land som fortfarande präglas av kaos och konflikter. Fronde-upproret, som är ett uppror mot Mazarin och kungamakten, fortsätter att skaka landet. Musketörerna finner sig snart involverade i dessa inre konflikter, där deras lojaliteter testas gång på gång. De tvingas navigera mellan Mazarin, som de inte litar på men ändå tjänar, och de olika fraktionerna inom adeln och folket.

Relationerna mellan de fyra vännerna utvecklas och fördjupas genom berättelsen. Athos framstår som den mest filosofiska och idealistiska av dem, medan Porthos bidrar med humor och fysisk styrka. Aramis är fortfarande den mest listiga och manipulerande, medan d’Artagnan är den praktiska och lojala ledaren. Trots sina skillnader arbetar de tillsammans med en enastående enighet, och deras vänskap är fortfarande den centrala drivkraften i berättelsen.

Bokens upplösning präglas av en blandning av triumf och sorg. Mazarin, som hela tiden har varit en ambivalent figur, lyckas till slut konsolidera sin makt, mycket tack vare musketörernas ansträngningar. D’Artagnan belönas med en befordran, vilket ger honom den erkänsla han länge har eftersträvat. Porthos får sina drömmar om rikedom och status uppfyllda, medan Aramis fortsätter sina hemliga ambitioner. Athos, å andra sidan, drar sig tillbaka till ett liv i stillhet, fortfarande påverkad av de tragedier och moraliska dilemman han har mött.

Trots sina individuella framgångar är slutet av berättelsen präglat av en känsla av förlust och nostalgi. Musketörernas äventyr har tagit dem genom stora prövningar, men de har också förlorat mycket på vägen. De har sett vänner och oskyldiga människor dö, de har kämpat för ideal som ibland känns ouppnåeliga, och de har konfronterat sina egna brister och begränsningar. Myladys son eller Tjugo år efteråt är en berättelse som både hyllar och ifrågasätter ideal som lojalitet, ära och mod, och den ger en djupare och mer komplex bild av de karaktärer som introducerades i De tre musketörerna.

Romanen är också en rik skildring av den historiska och politiska kontexten under 1600-talet, och Dumas använder sina karaktärer för att utforska de stora frågorna om makt, rättvisa och mänskliga ambitioner. Genom sina detaljerade beskrivningar och komplexa intriger skapar han en berättelse som både är spännande och tankeväckande, och som fortsätter att fascinera läsare än idag.