Sammanfattning av Mycket väsen för ingenting av William Shakespeare

Mycket väsen för ingenting, med originaltitel Much Ado about Nothing, är en komedi av William Shakespeare. Don Pedro, prins av Aragonien, anländer till Messina tillsammans med sina följeslagare efter en framgångsrik militär kampanj. Han välkomnas av Leonato, guvernör över staden, och med i sällskapet finns den unga och ädle Claudio samt den kvicktänkte Benedikt. Claudio blir genast förälskad i Leonatos dotter, Hero, och Don Pedro bestämmer sig för att hjälpa honom att vinna hennes hjärta. Under en fest förklär sig Don Pedro och talar med Hero i Claudios namn, och snart går Leonato med på att Hero ska gifta sig med Claudio.

William Shakespeare ca 1610

Samtidigt har en annan intrig börjat utvecklas. Benedikt och Beatrice, Hero's kusin, har en lång historia av skämtsamma och spetsiga orddueller där de driver med varandra och båda uttrycker sin avsky för kärlek och äktenskap. Deras vänner och familj beslutar sig för att lura dem genom att få dem att tro att den andre är hemligt förälskad. De iscensätter konversationer där Benedikt och Beatrice, utan att de vet att de avlyssnas, får höra att den andre är förälskad men inte vågar erkänna det. Båda blir överväldigade av dessa nyheter och börjar, till sin egen förvåning, utveckla verkliga känslor för varandra.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Samtidigt planerar Don Pedros halvbror, den bittra och hämndlystna Don Juan, att sabotera Claudios och Heros förhållande. Han konspirerar med sina hantlangare, Borachio och Conrade, för att skapa en illusion av Heros otrohet. Borachio arrangerar en scen där han flirtar med en av Heros tjänarinnor, Margaret, vid Heros fönster, medan Don Juan lurar Claudio och Don Pedro att titta på. Claudio blir rasande och beslutar sig för att offentligt skämma ut Hero på deras bröllopsdag.

Vid bröllopet anklagar Claudio Hero för otrohet inför alla gäster och vägrar att gifta sig med henne. Hero svimmar av chock och skam, och hennes far Leonato, förkrossad över att hans dotters ära har besudlats, tror först på anklagelserna och förbannar henne. Men prästen, som leder ceremonin, misstänker att Hero är oskyldig och föreslår en plan: de ska låta världen tro att hon har dött av sorg, så att sanningen kan komma fram och Claudio eventuellt ångrar sig.

Samtidigt har vakterna i staden, ledda av den inkompetente men godhjärtade Dogberry (Surkart i svensk översättning), avlyssnat Borachio och Conrade när de skrutit om sin komplott. Trots Dogberrys brist på intelligens lyckas han till slut, efter många förvirrade försök att förklara sig, få Leonato att förstå att Hero har blivit oskyldigt anklagad. Don Juan, som ligger bakom allt, flyr från staden.

När Claudio får veta sanningen drabbas han av ånger och går med på att göra bot. Leonato föreslår att Claudio ska gifta sig med en annan av hans släktingar, som är en kopia av Hero, och Claudio samtycker. Vid ceremonin avslöjas att denna ”släkting” i själva verket är Hero, som lever och fortfarande älskar honom. De förenas i glädje.

Under tiden har Benedikt och Beatrice, som till slut erkänt sin kärlek till varandra, blivit osäkra på om de verkligen borde gifta sig. Deras vänner avslöjar dock de kärleksbrev som de båda skrivit men inte skickat, och de inser att deras kärlek är verklig. De går med på att gifta sig, men fortsätter att driva med varandra på sitt sedvanliga sätt.

När allt slutar lyckligt grips Don Juan och förs tillbaka för att möta sitt straff, men innan något mer kan hända, bryter firandet ut. Pjäsen avslutas med glädje och dans, och Leonato uppmanar alla att njuta av det lyckliga slutet.