Muntra fruarna i Windsor, med originaltitel The Merry Wives of Windsor, är en komedi av William Shakespeare. Sir John Falstaff, en åldrande och självbelåten riddare, anländer till Windsor i hopp om att förbättra sin ekonomiska situation genom att förföra två rika borgarhustrur, fru Ford och fru Page. Han skriver identiska kärleksbrev till dem, övertygad om att hans charm och titel kommer att göra dem mottagliga för hans uppvaktning. Men de två kvinnorna är goda vänner och upptäcker snart hans bedrägeri när de jämför breven. Upprörda över hans fräckhet bestämmer de sig för att spela honom ett spratt för att förödmjuka honom. De planerar att locka honom till hemliga möten och sedan utsätta honom för en rad pinsamma situationer.
Samtidigt pågår flera andra intriger i Windsor. Fru Page och hennes make har en dotter, Anne Page, som är en ung och eftertraktad kvinna. Tre män tävlar om hennes hand: Doktor Caius, en hetlevrad fransk läkare, som är favoriten hos Annes mor; Slender, en dum men välbärgad ung man som stöds av hennes far; och Fenton, en charmig men mindre förmögen friare som Anne själv älskar. Eftersom hennes föräldrar har olika åsikter om vem hon borde gifta sig med, planerar Anne i hemlighet att följa sitt hjärta snarare än deras vilja.
Falstaff går vidare med sin plan och får genom sin tjänare meddelat fru Ford och fru Page om sina kärleksintentioner. Fru Ford låtsas nappa på betet och bjuder in honom till sitt hus medan hennes make är borta. Fru Page, som är införstådd med planen, låtsas ha blivit misstänksam och varnar fru Ford att hennes make är på väg hem. När Falstaff plötsligt hotas av att bli upptäckt, tvingas han gömma sig i en stor tvättkorg full av smutsiga kläder. Fruarna låter sedan sina tjänare bära ut korgen och tömma dess innehåll i Themsen, vilket resulterar i att Falstaff kastas i floden.
Under tiden är Herr Ford misstänksam mot sin hustru och tror att hon kanske är otrogen. Han bestämmer sig för att undersöka saken och förkläder sig under namnet Herr Brook, en rik friare som säger sig vara förälskad i fru Ford. Han närmar sig Falstaff och erbjuder honom pengar för att förföra henne, i hopp om att kunna bevisa sin misstanke. Falstaff, som inte anar vem han talar med, skryter om sin tidigare interaktion med fru Ford och avslöjar att han planerar ett nytt möte med henne. Herr Ford blir rasande men beslutar sig för att hålla sin ilska i schack tills han har konkreta bevis.
Fruarna planerar nu en andra förödmjukelse för Falstaff. De bjuder återigen in honom till fru Fords hus, men denna gång har de förberett en annan utväg för honom. När Herr Ford stormar in för att avslöja sin hustru, klär de ut Falstaff till en gammal kvinna, den påstådda häxan från Brentford. Herr Ford, som avskyr denna kvinna, slår henne skoningslöst och kastar ut henne ur huset, ovetande om att det är Falstaff han misshandlar.
Trots sina tidigare nederlag låter sig Falstaff än en gång luras. Den här gången bjuder fru Page och fru Ford in honom till en nattlig sammankomst i skogen, där han ska möta sin älskarinna utklädd till Herne Jägaren, en mytisk figur. Han går med på planen utan att ana att kvinnorna har mobiliserat sina familjer och vänner för att delta i en sista, spektakulär förödmjukelse. När han anländer till skogen blir han överfallen av en grupp barn och ungdomar utklädda till älvor och andar, som skrämmer och förödmjukar honom. När han inser att han har blivit lurad en tredje gång, tvingas han erkänna sitt nederlag.
Samtidigt har Anne Page smugit iväg med Fenton och gift sig i hemlighet, vilket gör att både hennes far och mor blir grundlurade. Herr och fru Page, som hade hoppats på olika makar åt sin dotter, inser att de har blivit överlistade och måste acceptera hennes val.
Efter alla dessa förvecklingar försonas alla parter. Herr Ford, som nu inser sin svartsjukas dårskap, ber om förlåtelse av sin hustru. Falstaff, trots sina förödmjukelser, tar sitt nederlag med viss humor och erkänner att han har blivit grundligt lurad. Alla skrattar åt de intriger som utspelat sig, och pjäsen slutar i en anda av försoning och fest.
Comments