Frank Capras Mr. Smith i Washington, med originaltitel Mr. Smith Goes to Washington (1939), är en kraftfull och känslomässig berättelse om idealism, korruption och kampen för rättvisa i det amerikanska politiska systemet. Filmen följer Jefferson Smith, en naiv men uppriktig man som kastas in i det kaotiska och cyniska politiska landskapet i Washington D.C. Här får han konfrontera en värld av intriger, maktspel och manipulation, men också upptäcka sin egen inre styrka och moral.
Historien tar sin början i en obestämd delstat i USA, där en av senatorerna plötsligt avlider. Den andra sittande senatorn, Joseph Paine, är en erfaren och respekterad politiker, men han har också starka band till den mäktige affärsmannen Jim Taylor. Taylor är en inflytelserik figur som kontrollerar mycket av statens politiska maskineri och använder sin makt för att främja sina egna ekonomiska intressen. För att snabbt fylla den vakanta senatorsplatsen och undvika en offentlig debatt, tvingar Taylor delstatens guvernör, Hubert Hopper, att välja en kandidat som är lätt att manipulera. Hopper, som är kluven och pressad av Taylor, bestämmer sig för att välja Jefferson Smith, en lokal hjälte och ledare för en scoutliknande organisation kallad "Boy Rangers".

Smith är en älskad figur i sin hemstad, känd för sin oskuldsfulla tro på rättvisa, frihet och den amerikanska drömmen. Han är dock helt oerfaren inom politiken, och Taylor ser honom som en perfekt marionett som inte kommer att ställa några svåra frågor. Guvernör Hopper övertygar sig själv om att Smiths popularitet bland folket kommer att göra valet acceptabelt, och Jefferson Smith svärs in som senator.
När Smith anländer till Washington är han överväldigad av huvudstadens storslagenhet och historia. Han är särskilt fascinerad av Lincolnmonumentet, som symboliserar allt han tror på – heder, ärlighet och ett rättvist samhälle. Men hans idealism kolliderar snabbt med den hårda verkligheten i det politiska spelet. Smith är naiv och oerfaren, vilket gör honom till ett enkelt mål för de cyniska politikerna och maktspelarna runt honom.
Smiths sekreterare, Clarissa Saunders, är en erfaren och desillusionerad politisk insider som från början ser honom som en patetisk figur. Hon har arbetat inom senaten i flera år och har sett tillräckligt mycket korruption och manipulation för att förlora sin tro på systemet. Tillsammans med sin kollega Diz Moore förväntar hon sig att Smith snabbt ska bli ännu en nickedocka för Jim Taylor och senator Paine. Men Smith överraskar henne genom att visa en genuin vilja att lära sig och göra skillnad.
Smiths första stora idé som senator är att föreslå ett lagförslag om att skapa en nationalpark som skulle ge barn från hela landet en plats att campa och uppleva naturen. Han vill finansiera parken genom att sälja obligationer direkt till folket, vilket han ser som ett sätt att förena nationen och ge tillbaka till samhället. Han är upprymd över sin vision och tror att detta är exakt den typ av projekt som regeringen bör stödja.
Men Smiths entusiasm krockar snart med den korrupta verkligheten. Det visar sig att platsen han har valt för sin park är samma område där Jim Taylor och hans allierade planerar att bygga en lukrativ damm som en del av ett omfattande byggprojekt. Detta projekt är en central del av Taylors maktspel och ett sätt för honom och hans kumpaner att tjäna stora summor pengar. När Smith inser konflikten mellan sitt projekt och Taylors planer, blir han ovetandes ett hot mot hela det korrupta systemet.
Senator Paine, som en gång var en nära vän till Smiths avlidne far, är nu helt i Taylors grepp. Han försöker övertyga Smith om att dra tillbaka sitt lagförslag och låta dammprojektet gå vidare. När Smith vägrar, bestämmer sig Taylor och hans allierade för att förstöra honom. De iscensätter en kampanj för att smutskasta Smith och anklagar honom för att försöka berika sig själv genom sitt lagförslag. De manipulerar medierna och utnyttjar sin politiska makt för att framställa Smith som en skurk.
Smith är förkrossad av attackerna mot honom och förlorar nästan hoppet. Men Clarissa Saunders, som har blivit rörd av hans oskuld och beslutsamhet, bestämmer sig för att hjälpa honom. Hon avslöjar för honom hur senatens regler fungerar och uppmuntrar honom att använda en filibuster – en lång debatt – för att försvara sig själv och avslöja korruptionen. Hon inspirerar honom att kämpa för sina ideal, oavsett hur hopplöst det verkar.
Smith tar till filibustern som sitt sista vapen. I en dramatisk scen ställer han sig i senatens kammare och talar oavbrutet i flera timmar, trots att han är utmattad och omgiven av fiender. Han vädjar direkt till det amerikanska folket, försöker avslöja sanningen om Taylors korruption och försvarar sin egen oskuld. Hans tal är en passionerad uppmaning om att återställa integritet och heder i politiken och att kämpa för det som är rätt, även när det är svårt.
Under filibustern står Smith inför enormt motstånd. Taylors maskineri manipulerar pressen och förvränger fakta för att vända opinionen mot honom. Även senator Paine, som brottas med sin egen skuld och samvetskonflikt, förblir lojal mot Taylor och försöker bryta Smiths vilja. Men Smith vägrar att ge upp. Trots att hans kropp sviker honom och hans röst nästan försvinner, fortsätter han att tala med en brinnande passion.
Filmens klimax nås när Smith kollapsar av utmattning, men hans osjälviska kamp har haft en djupgående effekt. Senator Paine, plågad av skuld och inspirerad av Smiths mod, bryter slutligen med Taylor. I en dramatisk gest bekänner Paine sina egna brott och avslöjar den fulla omfattningen av Taylors korruption. Smiths kamp har inte bara räddat hans egen heder, utan också exponerat systemets mörka sidor och inspirerat till förändring.
Mr. Smith i Washington slutar på en hoppfull ton, med Smith som symbol för integritet och moralisk styrka i en värld som ofta är präglad av cynism och maktmissbruk. Hans resa från naiv idealist till beslutsam kämpe är en berättelse om mänsklig uthållighet och tron på att det goda kan segra, även i de mest utmanande omständigheterna. Filmen är både en kritik av politisk korruption och en hyllning till demokratins ideal, och den förblir en tidlös påminnelse om vikten av att stå upp för det som är rätt.
Comments