Sammanfattning av Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är en berättelse om sjuåriga Elsa, en flicka som är ovanligt mogen för sin ålder och besitter ett rikt ordförråd, vilket gör att hon inte passar in med sina jämnåriga. Hennes bästa vän och förtrogna är hennes mormor, en frispråkig och färgstark kvinna som alltid skyddar Elsa och uppmuntrar hennes kreativitet. Mormodern har skapat en hel fantasivärld kallad Miamas för Elsa, där de båda ofta flyr in när verkligheten blir för svår.

Handling

Historien tar sin början när Elsa får veta att hennes älskade mormor är sjuk. Kort efteråt avlider mormodern, men lämnar efter sig ett uppdrag till Elsa: hon ska leverera en serie brev där mormodern ber om ursäkt till olika personer som bor i samma lägenhetskomplex. Denna uppgift utvecklar sig snart till ett mystiskt äventyr, där Elsa lär känna grannarna på djupet och får reda på saker om sin mormor som hon aldrig tidigare anat.

Foto: C. Fleetwood

Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Brevuppdraget och grannskapet

Det första brevet leder Elsa till Britt-Marie, en granne och tidigare vän till mormodern som de numera har ett ansträngt förhållande till. Britt-Marie är en pedantisk kvinna som är mycket noggrann med ordning och reda, vilket gör att hon ofta kommer i konflikt med andra grannar. Genom att leverera brevet får Elsa en första insikt i hur mormodern påverkat andra människor i deras liv. Britt-Marie framstår först som kall och kritisk, men Elsa börjar se de sår och förluster som hon har burit på, något som mormodern varit väl medveten om.

Nästa brev leder Elsa till Alf, en pensionerad taxichaufför som är tystlåten och svår att komma nära. Han visar sig vara en gammal vän till mormodern och deras förhållande var präglat av en sorts tyst respekt. Trots sin tillbakadragna attityd har Alf också burit på en hel del sorg och ånger, särskilt för att han inte kunnat skydda alla han älskat genom åren. Han delar några minnen med Elsa som sakta börjar bygga upp en bild av mormodern som en sorts beskyddare för de utsatta och missförstådda.

Miamas och Fantasivärlden

Genom hela berättelsen spelar fantasivärlden Miamas en central roll. Den är en spegling av verkligheten, men för Elsa har den alltid känts som en plats där hon kunde förstå sina egna känslor och bearbeta sin utanförskap. I Miamas finns olika karaktärer och platser som Elsa inser har motsvarigheter i verkligheten. Hon inser till exempel att "Vargen," ett hotfullt väsen i fantasivärlden, representerar en verklig person i deras liv: en man som orsakar rädsla och osäkerhet bland grannarna.

Det blir också uppenbart att varje invånare i Miamas motsvarar någon i det verkliga livet. Elsa börjar se sin mormors berättelser som ett sätt att dölja, men samtidigt avslöja, sina egna erfarenheter och relationer. Det är genom dessa kopplingar som Elsa börjar förstå både sina grannar och sin mormor bättre.

Nya Vänner och Förståelse

Under sitt uppdrag möter Elsa även Maud, en annan granne, som är gift med Lennart. Maud och Lennart visar sig vara varma personer som gärna hjälper Elsa i hennes uppdrag och berättar historier om mormodern. Lennart är en vänlig, lugn man, medan Maud har en härlig humor som påminner Elsa om hennes mormor. Genom att umgås med dem får Elsa ett fönster till hur mormodern betytt mycket för människor omkring sig, trots att hon ibland kunde vara burdus och provocerande.

En annan viktig person Elsa möter är Sam, en pojke i hennes egen ålder som också känner sig utanför. De delar känslan av ensamhet och finner en vänskap i varandra som blir en viktig tröst för Elsa efter mormoderns död. Sam, som också har sina egna utmaningar, finner styrka i att Elsa visar honom världen från sitt perspektiv och tillsammans utforskar de både Miamas och deras verkliga omgivning på nya sätt.

Upptäckter om familjen

Elsas resa genom grannskapet leder också till nya insikter om hennes egen familj. Hon upptäcker att hennes mamma och mormor hade ett komplicerat förhållande, där mormoderns äventyrliga och ibland ansvarslösa livsstil satte en djup prägel på dem båda. Elsas mamma älskade sin mamma, men kände sig ofta åsidosatt av hennes ständiga jakt på äventyr och spänning. Dessa insikter får Elsa att se sin mamma i ett nytt ljus och börja förstå varför hennes mamma ofta är orolig och överbeskyddande. Elsa får också reda på att hennes föräldrar skildes på grund av sin mammas behov av trygghet och ordning, en kontrast till mormoderns oberoende natur.

Genom de olika breven Elsa levererar får hon också en förståelse för att hennes mormor inte var felfri. Hon hade sina egna brister och gjorde misstag som påverkade andra människor, men det hon alltid försökte göra var att stå upp för dem som inte kunde stå upp för sig själva, något som Elsa tar till sig. Mormoderns arv blir en påminnelse för Elsa om vikten av att våga vara sig själv och kämpa för de svaga, även om det ibland innebär att gå emot strömmen.

Slutet och mormors arv

När Elsa till sist har levererat alla breven, har hon också fått en klarare bild av sin mormor. Hon inser att mormodern använde fantasivärlden Miamas för att berätta om sina egna äventyr, motgångar och de människor hon mött genom livet. Elsa har lärt sig att förstå och acceptera både sina grannar och sin familj på ett djupare plan. Genom att knyta an till dem och skapa nya vänskaper har hon börjat hitta sin egen plats i världen, en plats där hon kan vara sig själv och samtidigt hedra sin mormors minne.

Elsa släpper taget om sin mormors fysiska närvaro men behåller hennes anda och visdom med sig. Hon inser att det inte handlar om att passa in, utan om att acceptera sig själv och stå upp för de människor som behöver ens stöd. Bokens avslut blir en hyllning till både fantasin och verkligheten – en påminnelse om att vi alla bär på osynliga sår och att vi kan välja att skapa en bättre värld för varandra, även om vi ibland måste vara lite annorlunda för att göra det.