Fritz Langs mästerverk M – En stad söker en mördare, med originaltitel M – Eine Stadt sucht einen Mörder (1931) är en tidlös studie av samhällelig rädsla, rättvisa och moralens komplexitet. Filmen, som utspelar sig i en anonym tysk stad, är en tidig ljudfilm som briljant kombinerar visuell stil med ljuddesign för att skapa en atmosfär av spänning och obehag. Den handlar om jakten på en barnamördare som sprider skräck i staden, och hur både polisen och den kriminella undre världen tvingas samarbeta för att fånga honom. Lang använder berättelsen för att utforska inte bara kriminalitet och skuld, utan också samhällsstrukturer och människans mörkaste sidor.
Filmen inleds med en scen där barn leker och sjunger en makaber ramsa om en mördare som tar små barn. Denna till synes oskyldiga scen får en olycksbådande ton när en mamma, Frau Beckmann, står vid fönstret och ropar på sin dotter Elsie, som inte kommer hem. Elsie har blivit offer för mördaren, något som antyds av en ballong som långsamt svävar iväg och en övergiven boll som rullar längs marken. Dessa subtila bilder förmedlar tragedin utan att visa våldet direkt, vilket förstärker känslan av skräck.
Mordet på Elsie blir snart en del av en serie barnmord som skakar staden. Paniken sprider sig bland invånarna, och föräldrar blir alltmer paranoida. Misstankar riktas mot oskyldiga människor, och en atmosfär av misstänksamhet och hysteri tar över. Tidningarna rapporterar ständigt om morden, och polisen står under hård press att lösa fallet. Stadens invånare börjar tvivla på polisens förmåga att skydda dem, vilket skapar en känsla av desperation och hopplöshet.
Samtidigt introduceras mördaren, Hans Beckert, spelad av Peter Lorre i en av filmhistoriens mest minnesvärda prestationer. Beckert är en till synes vanlig man med ett anmärkningsvärt utseende – hans runda ansikte och stora, uttrycksfulla ögon ger honom ett nästan barnsligt utseende, vilket gör hans gärningar ännu mer chockerande. Beckert visslar ofta en melodi ur Edvard Griegs I bergakungens sal när han är på jakt efter sina offer, vilket blir en återkommande ljudsymbol för fara i filmen. Hans beteende är djupt oroande, och hans dubbelnatur – att framstå som normal men bära på ett monstruöst mörker – fångas perfekt i Lorre's skådespeleri.
Polisen, under ledning av kommissarie Lohmann, intensifierar sin utredning och genomför razzior i stadens undre värld. Dessa razzior stör den kriminella verksamheten, vilket leder till att stadens organiserade brottslingar börjar se mördaren som ett hot mot deras egna intressen. De inser att polisens ständiga närvaro och kontroller gör det omöjligt för dem att fortsätta sina aktiviteter. Därför bestämmer sig de kriminella för att själva fånga mördaren. Ledaren för brottssyndikatet, Schränker, samlar sina medarbetare och förklarar att de måste eliminera mördaren för att återställa ordningen i deras värld.
Samtidigt arbetar polisen systematiskt för att identifiera gärningsmannen. De analyserar ledtrådar, intervjuar vittnen och försöker förstå mördarens psyke. En av de mest innovativa scenerna i filmen visar en parallell redogörelse av polisens och de kriminellas ansträngningar att lösa fallet. Lang använder korsklippning för att visa hur båda grupperna, trots sina olika motiv, arbetar med samma mål: att fånga mördaren. Denna struktur förstärker filmens centrala tema om rättvisa och moral, och ställer frågan om vem som har rätt att döma och straffa.
En avgörande vändpunkt inträffar när Beckert gör ett misstag. Han köper en ballong till ett nytt potentiellt offer, en liten flicka, men han blir igenkänd av en blind ballongförsäljare som minns hans vissling. Försäljaren kontaktar en grupp tiggare, som arbetar för den kriminella organisationen och håller koll på stadens gator. Tiggarnas nätverk, som är spritt över hela staden, börjar övervaka Beckerts rörelser och rapporterar till brottslingarna. Detta samarbete mellan tiggare och kriminella visar på en oväntad solidaritet i en desperat situation.
Beckert blir snart medveten om att han är jagad. Hans paranoia växer, och Lang skildrar hans mentala tillstånd med intensiva närbilder och skuggspel som fångar hans inre kaos. Han flyr in i en kontorsbyggnad och gömmer sig där, men brottslingarna lokaliserar honom och börjar genomsöka byggnaden. Den spända jakten genom byggnadens mörka korridorer är en av filmens mest gripande sekvenser. Brottslingarna använder tystnad och samordning för att hitta Beckert, och Langs användning av skuggor och ljud förstärker den klaustrofobiska känslan.
När de kriminella slutligen fångar Beckert, tar de honom till en övergiven lagerlokal där de håller en improviserad rättegång. Denna scen är filmens emotionella och tematiska höjdpunkt. Beckert står inför en mobb av kriminella och tiggare som kräver rättvisa för hans gärningar. Han är livrädd och försöker försvara sig genom att förklara att han inte kan kontrollera sina impulser. Han beskriver hur han drivs av en oemotståndlig kraft, och Peter Lorres prestation i denna scen är både hjärtskärande och obehaglig. Beckerts plågsamma monolog gör honom till en mänsklig, om än djupt störd, karaktär, och publiken tvingas konfrontera frågan om ansvar och skuld.
Mobben är dock obeveklig. De vill se Beckert dömas till döden och tar lagen i egna händer. Schränker fungerar som domare och försöker upprätthålla någon form av ordning, men situationen blir alltmer kaotisk. Just när det verkar som att Beckert kommer att avrättas av mobben, anländer polisen. De har fått information om brottslingarnas aktiviteter och stormar in i lokalen för att arrestera Beckert och avbryta den illegala rättegången.
Filmens slut är lika tankeväckande som resten av berättelsen. Beckert ställs inför en riktig rättegång, men publiken får aldrig veta vilket straff han får eller om han blir dömd till döden. Istället avslutas filmen med en gripande bild av Elsies mamma, som gråter över sin förlorade dotter. Hon vädjar till publiken att ta hand om sina barn, en uppmaning som ekar bortom berättelsen och riktar sig direkt till samhällsansvaret.
M är en film som vägrar ge enkla svar på de svåra frågor den ställer. Fritz Lang skapar en berättelse som är både en kriminalthriller och en moralisk undersökning av rättvisa, ansvar och det mänskliga psyket. Filmens innovativa användning av ljud, visuella tekniker och skådespeleri gör den till ett tidlöst mästerverk som fortsätter att fascinera och provocera. Genom att skildra både mördaren och hans förföljare med komplexitet och djup, tvingar filmen publiken att reflektera över sina egna värderingar och rädslor. M är inte bara en spännande berättelse, utan också en djupt mänsklig tragedi.
Comments