Sammanfattning av Mäster Olof av August Strindberg

Introduktion och kontext

Mäster Olof är ett av August Strindbergs mest kända historiska dramer och ett av hans första stora verk. Pjäsen skrevs när Strindberg var bara 23 år gammal och har ofta betraktats som en viktig milstolpe både för honom själv och för svensk dramatik. Verket utspelar sig under tidigt 1500-tal och skildrar Sveriges religiösa och politiska omvälvningar i samband med reformationen. Centralt i dramat står den historiska gestalten Olaus Petri (eller Olof Pedersson), även kallad "Mäster Olof", som var en av Martin Luthers lärjungar och en viktig aktör i den svenska reformationen.

Strindberg var inspirerad av Friedrich Schillers dramatik och använde sig av dennes idé om historiens inneboende dramatik. Mäster Olof skrevs med ambitionen att ge en realistisk skildring av Olaus Petris kamp för religiös förnyelse och hans personliga inre strider. Pjäsen blev dock inte accepterad av Dramaten vid första försöket och bearbetades därför flera gånger innan den slutligen publicerades i sin definitiva version 1878.

Foto: Olaus Petri porträtterad av signaturen L.J.L. 1867

Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Pjäsen har tolkats som ett uttryck för Strindbergs egen inre kamp mellan idealism och verklighet, tro och tvivel. Genom Olaus Petri skildrar Strindberg de stora inre och yttre konflikter som uppstår när en människa försöker förverkliga sina idéer i en värld som präglas av maktspel, intolerans och mänsklig svaghet.

Handling och struktur

Mäster Olof är indelad i flera akter som tillsammans skildrar Olaus Petris liv, från hans tid som ung student till hans sista dagar som en besviken, desillusionerad man. Handlingen växlar mellan offentliga konflikter och privata inre kamper, vilket gör att dramat speglar både den politiska och den personliga sidan av reformationen. 

Akt I: En ung mans drömmar

Handlingen inleds med att den unge Olaus Petri återvänder till Sverige efter att ha studerat i Wittenberg, där han påverkats starkt av Martin Luthers läror. Inspirerad av Luthers kamp mot den katolska kyrkans korruption, brinner Olaus av en vilja att reformera kyrkan i Sverige. Han har en stark övertygelse om att den svenska kyrkan behöver förnyas och renas från sitt förtryckande grepp om folket.

Olaus återkomst till Sverige är dock inte enkel. Han möter genast motstånd från den etablerade kyrkan och från samhällets ledare, som ser honom som ett hot mot deras makt. Den katolska kyrkan har ett fast grepp om landet och det är en tid av oro och splittring. Genom sitt engagemang för att sprida Luthers idéer stöter Olaus på patrull både från biskopen och från sin omgivning, som inte förstår hans nyvunna läror. Han möter även starkt motstånd från andra religiösa ledare och från konservativa krafter som ser reformationen som ett uppror mot Gud själv.

Akt II: Idealismens prövningar

När Olaus fortsätter att predika sina idéer, får han stöd av andra unga män och kvinnor som också längtar efter förändring. Han börjar predika på svenska istället för latin och hans predikningar blir snart en stor attraktion för folket. Olaus dröm är att ge den vanlige människan tillgång till Bibeln och därmed till Gud, utan kyrkans mellanhänder. Hans karisma och övertygelse gör honom snabbt populär bland folket, men det drar också till sig uppmärksamhet från de som är trogna den gamla ordningen.

I denna akt möter Olaus flera viktiga personer som kommer att påverka hans liv och hans öde. Han träffar Gustav Vasa, som är på väg att ta makten i Sverige och som ser potentialen i att utnyttja reformationen för sina egna politiska syften. Olaus möter även sin kärlek Kristina, en ung kvinna som delar hans tro men som också tvingar honom att konfrontera sina egna tvivel och mänskliga svagheter.

Akt III: Maktens onda väg

Allt eftersom Olaus engagerar sig mer i den politiska kampen kring reformationen, börjar hans idealism att nötas ned. Han tvingas gång på gång till kompromisser med makthavarna, särskilt med Gustav Vasa. Kungen ser reformationen som ett sätt att stärka sin egen makt och att bryta kyrkans ekonomiska och politiska inflytande, medan Olaus vill att reformationen ska handla om andlig frihet och religiös förnyelse.

Olaus inser snart att hans dröm om en renare kyrka håller på att förvrängas av de politiska krafterna. Hans reformer blir en bricka i ett större maktspel som han inte kan kontrollera. Han ser med stigande förtvivlan hur hans ideal utnyttjas för politiska syften som går emot allt han står för. Samtidigt har han redan gått för långt för att kunna vända om. Han har alienerat sig från den katolska kyrkan och står ensam i sitt försök att hålla fast vid sina principer.

Akt IV: Den inre striden

I den fjärde akten blir Olaus alltmer desillusionerad. Han har förlorat kontakten med både sig själv och sina ideal. Han är plågad av tvivel på sin egen tro och känner sig sviken av dem han en gång såg som sina allierade. Han har blivit en del av ett maktspel där han inte längre känner igen sig själv. Hans relation med Kristina, som en gång var en källa till tröst och styrka, har också brutits ner av de påfrestningar som maktkampen har fört med sig.

Olaus tvingas till slut att välja mellan att hålla fast vid sina ideal och att överleva. Han ser sig tvingad att anpassa sig till den politiska verkligheten och offrar till slut sina egna övertygelser för att kunna fortsätta sin verksamhet. Hans dröm om att skapa en fri kyrka har krossats och han blir istället en del av det förtryck han en gång kämpade emot.

Akt V: Ett bittert slut

I den sista akten är Olaus en bruten man. Han har förlorat sin ungdomliga glöd och sin tro på förändring. Hans engagemang för reformationen har lett till splittring och fiendskap, både i landet och inom honom själv. Han står ensam och övergiven av de som en gång följde honom. Hans gärningar har resulterat i mer lidande och ofrihet än frihet och hans idealism har omvandlats till bitterhet.

Olaus slutliga nederlag är inte att han misslyckats med sin reform – hans reformidéer har tvärtom vunnit mark – utan att han förlorat sig själv i processen. Han har blivit ett redskap för maktspel och har därigenom förlorat sin egen mänsklighet. I slutscenen står han ensam på scenen, blickande tillbaka på sitt liv och inser att han offrat allt för en dröm som till slut inte var hans egen.

Tematik och symbolik

Mäster Olof är inte bara ett historiskt drama om reformationen i Sverige. Det är ett verk som skildrar människans eviga kamp mellan ideal och verklighet, mellan tro och tvivel, mellan personliga övertygelser och yttre krav. Olaus Petri är en människa som slits mellan sina egna drömmar och den hårda verkligheten och Strindberg använder hans öde för att utforska vad som händer när en idealist konfronteras med maktens brutala spel.

Pjäsen är också ett verk om Sverige i förändring. Genom att skildra reformationens genomförande visar Strindberg hur varje samhällsomvandling innebär personliga tragedier och hur varje politisk kamp innebär mänskliga offer. Mäster Olof blir därmed en universell berättelse om människans strävan efter frihet och den smärtsamma insikten att verkligheten sällan lever upp till idealen.

Verket ger också en psykologiskt djupgående bild av en individ som slits sönder av sina egna ideal och sin omgivnings krav. Olaus Petris öde speglar Strindbergs egna inre strider och hans fascination för människor som försöker förverkliga sina drömmar men krossas av verkligheten.

Genom Mäster Olof satte Strindberg en ny standard för svensk dramatik, där historiens stora frågor förenas med psykologisk skärpa och språklig kraft.

Foto: Oljemålning av Christian Krohg

Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0