Kuddmannen, med originaltitel "The Pillowman", av Martin McDonagh utspelar sig i en totalitär stat där författaren Katurian har arresterats och förhörs av två brutala poliser, Tupolski och Ariel. De anklagar honom för att ha begått en serie mord på barn som verkar ha inspirerats av hans egna berättelser. Katurian förstår först inte allvaret i situationen men inser snart att hans berättelser, som ofta innehåller våldsamma och makabra teman, har likheter med morden som skett i staden. Tupolski och Ariel har hittat hans manuskript och läst hans texter, och de ser honom som en farlig individ vars verk kan ha inspirerat någon att begå dessa brott. Katurian försvarar sig med att han bara är en författare och att hans berättelser inte betyder att han själv är en mördare. Han är dock djupt orolig över att hans äldre bror, Michal, också har arresterats, då Michal har en intellektuell funktionsnedsättning och är mycket sårbar.
Förhören blir alltmer intensiva och Katurian försöker desperat förstå varför han och hans bror har blivit måltavlor för polisen. Han är särskilt orolig för Michal, som han alltid har skyddat från omvärldens grymhet. Tupolski och Ariel lägger fram bevis för att morden på barnen är kopplade till hans berättelser, inklusive en flicka som blev begravd levande och en pojke vars föräldrar torterade honom tills han dog. Dessa mord speglar scener ur Katurians texter, och polisen tror att han antingen själv har utfört dem eller påverkat någon annan att göra det.
Mitt under förhören förs Michal in i rummet. Han verkar vara förvirrad och rädd, men avslöjar snart för Katurian att han faktiskt har mördat barnen. Han säger att han gjorde det för att han trodde att det var rätt sak att göra eftersom berättelserna hade inspirerat honom. Katurian blir förtvivlad och inser att han oavsiktligt har orsakat fruktansvärd skada. Michal avslöjar dock också att han inte begick det sista mordet, det av en flicka som fortfarande kan vara vid liv. Han säger att han bara begravde henne, men att hon hade en kudde med sig och kanske fortfarande kan andas.
Katurian försöker förhandla med Tupolski och Ariel för att rädda flickan, men de är skeptiska till hans motiv. Under tiden försöker han förstå hur hans bror, som han alltid har trott vara oskyldig och oförmögen att skada någon, kunde begå sådana handlingar. Han inser att Michal, som vuxit upp i skuggan av Katurians egna trauma, kanske har tagit hans berättelser på ett bokstavligt sätt. Katurian minns sin egen barndom, där deras föräldrar utsatte honom för en grym bluff: de låtsades tortera Michal i rummet bredvid i flera år för att Katurian skulle bli en bättre författare. När han till slut upptäckte sanningen – att hans bror verkligen hade torterats – dödade han sina föräldrar i sömnen för att hämnas.
När poliserna lämnar rummet en stund pratar Katurian med sin bror och bestämmer sig för att rädda honom från att avrättas. Han berättar en lugnande saga för Michal och försäkrar honom om att allt kommer att bli bra. Sedan smyger han upp bakom honom och kväver honom till döds för att bespara honom den brutala avrättning han annars skulle ha fått av polisen. När poliserna återvänder inser de vad som hänt men reagerar med likgiltighet.
Polisen Tupolski avslöjar sedan att flickan faktiskt har hittats vid liv, och eftersom Katurian har dödat sin bror kan de nu inte längre använda honom för att erkänna brotten. Trots detta beslutar de sig för att avrätta Katurian ändå, eftersom han fortfarande är en farlig person i deras ögon. Han ber om en sista önskan: att hans berättelser ska bevaras och inte förstöras. Poliserna går med på att bevilja hans önskan men ljuger för honom – i själva verket kommer de att bränna hans manuskript.
Katurian avrättas genom ett skott i huvudet och tror i sina sista ögonblick att hans verk kommer att överleva honom. Efter hans död bränner Tupolski och Ariel hans manuskript, vilket betyder att hans berättelser – det enda han någonsin brytt sig om – går förlorade. Pjäsen avslutas med Katurians röst som berättar ännu en av sina sagor, vilket lämnar en tvetydig känsla av hopp och förtvivlan.
Comments