Sammanfattning av Körsbärsträdgården av Anton Tjechov

Anton Tjechovs pjäs Körsbärsträdgården kretsar kring förändringens ofrånkomlighet och den ryska aristokratins nedgång i mötet med en ny tidsålder. Handlingen utspelar sig på ett gods på den ryska landsbygden, där den berömda och älskade körsbärsträdgården står i centrum. Ägaren, den adliga men ekonomiskt ruinerade Ljubov Andrejevna Ranevskaja, återvänder hem efter att ha tillbringat flera år i Paris. Med henne kommer hennes dotter Anja och deras betjänt. Hennes återkomst är både bitter och nostalgisk; hon har förlorat sin son Grisa i en drunkningsolycka, och hennes tid i Paris var präglad av olyckliga kärleksaffärer och ekonomiska svårigheter. Nu är hon tillbaka på sin barndoms gods, men hon ställs inför den obevekliga verkligheten att hennes egendom är skuldsatt och att den snart ska auktioneras ut om hon inte kan finna en lösning.

På gården finns hennes bror, den filosofiske men oföretagsamme Leonid Andrejevitj Gajev, och hennes fosterdotter Varja, som har tagit huvudansvaret för gården i hennes frånvaro. Dessutom finns ett antal tjänare och bekanta, inklusive den förmögne och självgjorde köpmannen Lopachin, en gång son till en livegen, men nu en framgångsrik affärsman. Lopachin är den som först och tydligast försöker få Ljubov och hennes familj att inse situationens allvar. Han föreslår att de ska hugga ner den berömda körsbärsträdgården och stycka upp marken till sommarstugor som kan hyras ut till den växande medelklassen – ett lönsamt förslag som skulle kunna rädda dem ekonomiskt. Men för Ljubov och Gajev är detta otänkbart. Trädgården är en symbol för deras barndom, deras historia, och den aristokratiska livsstil som de klamrar sig fast vid trots att tiderna har förändrats.

Anton Tjechov 1900, Färglagt foto.

Pjäsens handling utspelar sig i fyra akter, där samtalen mellan karaktärerna speglar deras olika synsätt och relationer till det förflutna, nutiden och framtiden. Ljubov lever i en sentimental nostalgi och har svårt att fatta konkreta beslut. Hon spenderar fortfarande pengar som om hon vore rik, trots att hon är skuldsatt. Gajev, å andra sidan, svävar i sina egna tankar och drömmer om lösningar som aldrig realiseras. Han talar ständigt i stora, känslosamma utläggningar, men hans handlingar är få och ineffektiva.

Kontrasten till dessa är Lopachin, som representerar den nya tidens framväxande borgerlighet. Han är rationell, praktisk och har en affärsmässig syn på världen. Trots att han har vuxit upp i den livegenskap som Ljubovs familj en gång styrde över, känner han en viss respekt och tillgivenhet för henne. Han vill hjälpa henne, men samtidigt är han otålig över hennes oförmåga att se verkligheten. När hans förslag om att stycka upp trädgården avvisas, försöker han på andra sätt få dem att förstå att förändring är oundviklig.

Parallellt med huvudhandlingen ser vi andra karaktärer som skildrar den ryska samhällsutvecklingen. Studeranden Trofimov, en idealist och före detta lärare till Ljubovs avlidne son, representerar den revolutionära och intellektuella ungdomen. Han ser aristokratin som förlegad och menar att framtiden tillhör de arbetande massorna. Han föraktar pengar och ägodelar och lever i en värld av stora idéer om frihet och framsteg. Han och Anja, Ljubovs unga dotter, finner varandra i ett gemensamt sökande efter mening bortom aristokratins dekadens. Men medan Trofimov är övertygad om att arbete och kunskap kommer att leda till en ljusare framtid, är Anja mer vilsen och osäker på vad hon egentligen vill.

En annan viktig figur är Varja, som i motsats till Ljubov är praktisk och plikttrogen. Hon har axlat ansvaret för godset men är också begränsad av sin ställning. Hon har starka känslor för Lopachin, och hela hushållet förväntar sig att de ska gifta sig, men ingen av dem tar det avgörande steget. Lopachin är för upptagen med sina affärer, och Varja är för blyg och osäker för att uttrycka sina känslor öppet. Deras obeslutsamhet blir en parallell till Ljubovs och Gajevs oförmåga att hantera sin egen situation – alla är de fast i sina gamla mönster och förmår inte ta det nödvändiga steget in i framtiden.

Medan tiden går närmar sig auktionen, och hoppet om att en räddning ska komma utifrån bleknar. Ljubov hoppas på att hennes älskare i Paris ska skicka pengar, men det visar sig vara en illusion. När den avgörande dagen kommer, får vi till slut veta att det är Lopachin som har köpt godset och därmed även körsbärsträdgården. Han är upprymd och triumferande – den före detta livegnens son har nu blivit ägare till den aristokratiska familjens stolthet. För honom är detta en symbolisk revansch på den gamla samhällsordningen, men samtidigt finns en bitterhet i det hela. Han försökte erbjuda familjen en lösning, men de valde att blunda för verkligheten, och nu är det han som står som segrare.

Ljubov och de andra tvingas lämna godset. Det är en sorglig avskedsscen där de en efter en tar farväl av det hem de älskat men förlorat genom sin egen passivitet. Gajev försöker hålla masken men bryter till slut ihop. Ljubov är förtvivlad men försöker finna tröst i tanken att livet går vidare. Anja ser trots allt fram emot framtiden och hoppas på en ny början. Varja, som saknar ett hem och ett syfte efter att ha förlorat sin plats på godset, vet inte vad hon ska ta sig till. Trofimov, å sin sida, ser detta som en nödvändig förändring och menar att en ny tid nu kan börja.

I pjäsens slutscen hör vi ljudet av yxor som börjar hugga ner körsbärsträden. Detta markerar inte bara slutet på familjens era utan också aristokratins fall i det ryska samhället. De gamla traditionerna och värderingarna försvinner, och en ny samhällsordning tar vid. Men förändringen är smärtsam, och inte alla vet hur de ska navigera i den nya världen.

I en tragikomisk slutpunkt blir den gamle trotjänaren Firs, som representerar det allra sista av den gamla tidens livegna tjänare, kvarlämnad på godset av misstag. Han lägger sig ner ensam och mumlar att livet har passerat honom. Hans öde blir en symbol för en värld som en gång var men som nu försvinner för alltid.

Pjäsen skildrar ett samhälle i omvälvning och karaktärer som, på olika sätt, försöker hantera dessa förändringar. Vissa klamrar sig fast vid det förflutna, andra ser framåt, men få vet hur de ska hantera den nya verkligheten. Genom sin blandning av tragik och komedi visar Körsbärsträdgården hur människor ofta är oförmögna att agera i tid och istället drivs av omständigheter de inte förstår förrän det är för sent.