Sammanfattning av Kärt besvär förgäves av William Shakespeare

Kärt besvär förgäves, med originaltitel Love's Labour's Lost, är en komedi av William Shakespeare. Kung Ferdinand av Navarra och hans tre följeslagare, Berowne, Longaville och Dumaine, avger en högtidlig ed att avstå från alla världsliga nöjen i tre år för att ägna sig åt studier och asketisk självdisciplin. De svär att undvika kvinnor, fasta strängt och begränsa sin sömn för att bli lärda män. Berowne, som är den mest cyniske av de fyra, ifrågasätter edens praktiska genomförbarhet men går ändå med på den för att inte bryta gruppens enighet.

Deras planer sätts omedelbart på prov när prinsessan av Frankrike anländer med sina hovdamer Rosaline, Maria och Katherine. Hon kommer till Navarra för att förhandla om en viktig politisk fråga å sin fars vägnar. Kung Ferdinand, som har svurit att inte låta någon kvinna vistas vid sitt hov, vägrar att låta prinsessan och hennes damer stiga in i slottet, vilket tvingar dem att slå läger utanför. Trots detta börjar männen genast fascineras av kvinnorna, och deras ed att avstå från kärlek hotar att brytas.

William Shakespeare ca 1610

Berowne blir förälskad i Rosaline, Longaville i Maria, Dumaine i Katherine och Ferdinand i prinsessan. De försöker dölja sina känslor för varandra men avslöjas genom en serie komiska incidenter. Berowne skriver en kärleksdikt till Rosaline och ber sin tjänare Costard att leverera den, men brevet hamnar av misstag hos Jaquenetta, en lantlig flicka som istället ger det till Don Adriano de Armado, en pompös och självupptagen spanjor som också är kär i henne. Armado och hans pajasliknande tjänare Moth finner brevet och sprider dess innehåll, vilket leder till att alla männens hemligheter avslöjas.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Ferdinand och hans vänner ertappar varandra med att bekänna sina kärlekar, och när de inser att de alla har brutit sin ed, bestämmer de sig för att uppvakta kvinnorna öppet istället för att hålla fast vid sina ursprungliga löften. De skickar presenter och dikter till damerna och bestämmer sig för att vinna deras hjärtan. Kvinnorna, som är smartare än männen, ser igenom deras försök och beslutar sig för att spela ett spratt tillbaka. De byter masker och byter gåvorna de fått, så att männen utan att veta det uppvaktar fel kvinna. När bedrägeriet avslöjas, förödmjukas männen, men de accepterar sitt nederlag med godmodighet.

Samtidigt pågår flera sidointriger. Don Adriano de Armado, den fåfänge spanjoren, har blivit förälskad i Jaquenetta och råkar i konflikt med Costard, som också är intresserad av henne. Armado har en tjänare, Moth, som ständigt gör narr av sin herres pompösa sätt. Vid hovet finns också prästen Holofernes och domaren Nathaniel, två överdrivet akademiska figurer som älskar att visa upp sin lärdom i långa, krångliga monologer. Deras diskussioner och akademiska tävlingar fungerar som en parodi på kungens ursprungliga ambition att göra sitt hov till en plats för studier.

Pjäsen kulminerar i en spektakulär underhållning där männen klär ut sig till ryssar för att imponera på kvinnorna, men blir än en gång förödmjukade när damerna genomskådar dem. De erkänner sina känslor och ber om kvinnornas kärlek, och även om damerna är smickrade och underhållna av deras försök, vill de inte ge sig alltför lätt. De kräver att männen ska bevisa sin kärlek genom att genomgå ett års prövotid av självkontroll och äkta hängivenhet.

Precis när det verkar som att allt kan sluta lyckligt, kommer ett oväntat meddelande: prinsessans far har dött, och hon måste återvända till Frankrike. Detta förändrar allting. Hon säger till Ferdinand att om hans kärlek är äkta, ska han avstå från allt nöje i ett år och därefter söka upp henne igen. Hennes hovdamer ställer liknande krav på sina friare. Männen accepterar utmaningen och lovar att bevisa sin trofasthet.

Pjäsen slutar på ett ovanligt sätt för en komedi: istället för giftermål och en lycklig upplösning lämnas allting öppet. Kvinnorna reser bort, och männen tvingas vänta och reflektera över vad sann kärlek innebär. Det finns en melankolisk underton i slutet, där karaktärerna inser att kärlek inte är ett spel utan kräver tid, tålamod och mognad.