Sammanfattning av Henrik VIII av William Shakespeare och John Fletcher
- Carl Lindblom
- 9 feb.
- 3 min läsning
Uppdaterat: 6 mars
Henry VIII är ett historiskt drama som tillskrivs William Shakespeare och John Fletcher. Pjäsen skildrar de dramatiska händelserna under den engelske kungens regeringstid, med fokus på hans skilsmässa från Katarina av Aragonien, uppgången och fallet för kardinal Wolsey, samt Anne Boleyns upphöjelse till drottning. Handlingen präglas av politiska intriger, kungligt maktspel och religiösa förändringar, vilket speglar de stora förändringar som ägde rum i England under Henrik VIII:s regering.
Berättelsen inleds vid det engelska hovet, där kung Henrik VIII regerar med sin första hustru, Katarina av Aragonien. Det råder spänningar i riket, inte minst på grund av de höga skatterna och den politiska rivaliteten mellan adeln och den mäktige kardinal Wolsey, kungens närmaste rådgivare. Wolsey är en ambitiös och slug politiker som manipulerar hovet för att stärka sin egen makt, men han har många fiender, inklusive hertigen av Buckingham.

Buckingham anklagar Wolsey för att vara korrupt och för att ha en hemlig agenda, men Wolsey är snabb med att vända anklagelserna mot hertigen själv. Genom att utnyttja sin nära relation till kungen får Wolsey Buckingham arresterad för förräderi. Trots att anklagelserna är tveksamma, döms hertigen och avrättas. Hans död fungerar som en varning till alla vid hovet om Wolseys makt och kungen som den yttersta auktoriteten.
Under tiden har Henrik VIII börjat tvivla på sitt äktenskap med Katarina av Aragonien. De har varit gifta i många år, men Katarina har inte fött honom en son, vilket han ser som ett tecken på att äktenskapet är förbannat. Han börjar fundera på att skilja sig och gifter om sig för att säkra tronföljden. Wolsey, som hoppas kunna stärka Englands relation till Frankrike genom ett politiskt äktenskap för kungen, ser en möjlighet att styra processen och börja arbeta på att annullera äktenskapet.
Samtidigt introduceras Anne Boleyn vid hovet. Hon är en ung och vacker kvinna som snabbt fångar kungens uppmärksamhet. Henrik blir förälskad i henne och ser henne som den kvinna som kan ge honom den son han så desperat önskar. Anne, som är medveten om kungens makt och sitt eget inflytande, låter honom uppvakta henne men vägrar att bli hans älskarinna – om han vill ha henne måste han gifta sig med henne.
Henrik beslutar sig för att be påven om att annullera hans äktenskap med Katarina. Han hävdar att eftersom hon tidigare var gift med hans äldre bror, Arthur, är deras äktenskap ogiltigt i Guds ögon. Katarina, som fortfarande älskar Henrik och vill behålla sin position som drottning, motsätter sig detta och för fram sitt fall med stor värdighet inför rätta. Hon vinner folkets sympati, men hennes öde är redan beseglat.
Wolsey försöker manipulera processen till sin fördel, men han gör ett fatalt misstag. Henrik upptäcker att Wolsey i hemlighet har skrivit till påven för att förhindra hans giftermål med Anne Boleyn, vilket uppfattas som en förrädisk handling. När kungens vrede vänds mot honom förlorar Wolsey all sin makt och förvisas från hovet. Han dör kort därefter, förkrossad och ångerfull över sitt fall från kungens gunst.

Med Wolsey borta tar Thomas Cranmer och Thomas Cromwell hans plats som kungens nya rådgivare. De ser till att Henrik bryter med Rom och utropar sig själv till den engelska kyrkans överhuvud, vilket gör det möjligt för honom att själv bestämma över sitt äktenskap. Han gifter sig med Anne Boleyn, som kröns till drottning av England. Kort därefter blir hon gravid, och alla hoppas att hon ska föda den efterlängtade manliga arvingen.
När barnet föds visar det sig dock vara en dotter – prinsessan Elizabeth. Trots att kungens förhoppningar om en son inte infrias, firas födelsen som en viktig händelse. Thomas Cranmer, som nu har blivit ärkebiskop av Canterbury, döper prinsessan och förutspår en stor framtid för henne.
Pjäsen avslutas med en känsla av försoning och hopp, där Henrik VIII hyllas som en stark och rättvis kung. Samtidigt anas framtidens intriger och tragedier i bakgrunden, särskilt eftersom Henriks äktenskap med Anne Boleyn inte heller kommer att bestå. Trots detta slutar berättelsen på en högtidlig ton, där kungens vision för England och hans arv till kommande generationer står i centrum.
コメント