Främlingen av Albert Camus är en berättelse om alienation, existentialism och absurditet, berättad genom huvudpersonen Meursaults ögon. Historien börjar med att Meursault, en ung fransman som bor i Algeriet, får besked om sin mors död. Han tar sig till ålderdomshemmet där hon bott, deltar i hennes begravning utan att visa några tydliga känslor och återvänder sedan till sitt vanliga liv. Denna likgiltighet inför moderns död etablerar tidigt Meursaults distans från samhällets konventioner och förväntningar.
Efter begravningen återgår Meursault snabbt till sin vardag. Han träffar Marie, en tidigare kollega och inleder ett förhållande med henne. Tillsammans tillbringar de tid vid stranden och njuter av fysiska nöjen, men Meursault förhåller sig känslomässigt avlägsen. När Marie frågar honom om han älskar henne svarar han ärligt att han inte gör det, men han säger också att han inte ser någon anledning att inte gifta sig med henne om hon vill det. Hans oförmåga eller ovilja att uttrycka känslor eller spela med i samhällets förväntningar på relationer gör honom till en gåtfull figur, både för Marie och för läsaren.

Albert Camus, målning av Jean-Loup Othenin-Girard
Meursault har en granne vid namn Raymond Sintès, en småskurk med ett rykte om sig att vara våldsam. Raymond ber Meursault om hjälp med att skriva ett brev till en kvinna han varit i en stormig relation med. Brevet är avsett att locka kvinnan tillbaka till Raymond så att han kan hämnas på henne för att hon, enligt honom, varit otrogen. Meursault, som inte känner någon stark moralisk ståndpunkt i frågan, går med på att hjälpa Raymond. Detta samarbete leder till att de två männen blir vänner, även om Meursault verkar förhålla sig likgiltig till Raymonds handlingar och karaktär.
Händelserna eskalerar när Meursault, Marie och Raymond åker till stranden tillsammans med en vän till Raymond. Där stöter de på en grupp araber, inklusive kvinnans bror, som är ute efter att konfrontera Raymond. Efter en första konfrontation där Raymond blir skadad återvänder gruppen till stugan de hyrt, men spänningarna kvarstår. Meursault går senare ensam tillbaka till stranden och ser en av araberna vid en källa. Solen är intensiv och bländande och i ett ögonblick av desorientering och obehag drar Meursault fram Raymonds revolver och skjuter mannen. Efter det första skottet skjuter han ytterligare fyra gånger på den redan döda kroppen.
Meursault arresteras och fängslas för mordet. Under rättegången riktas dock stort fokus på hans karaktär snarare än på själva brottet. Hans likgiltighet inför moderns död framstår som särskilt anmärkningsvärd för domstolen och hans oförmåga att följa sociala normer används som bevis för hans moraliska brister. Åklagaren framställer honom som en kall, hjärtlös individ och använder hans ateism och brist på ånger som argument för att han är en fara för samhället. Meursault försvarar sig inte aktivt mot dessa anklagelser och verkar snarare acceptera sin roll som en främling i en värld som han inte känner någon samhörighet med.
Under sin tid i fängelset reflekterar Meursault över sitt liv och sin existens. Han tänker på frihet, tidens gång och meningslösheten i mänskliga strävanden. Genom sina funderingar kommer han till en insikt om livets absurditet – idén att livet saknar en inneboende mening och att det är upp till individen att skapa mening eller acceptera detta faktum. För Meursault innebär detta att leva autentiskt och att inte låtsas vara något han inte är, även om det innebär att han blir alienerad från samhället.
I slutändan döms Meursault till döden. Under väntan på sin avrättning konfronteras han med en präst som försöker få honom att omvända sig och acceptera Gud. Meursault avvisar prästen och förklarar att han inte ser någon mening med att tro på något utöver det liv han lever här och nu. Han accepterar sin död som en del av det absurda livet och finner en sorts frid i att förstå och acceptera tillvarons meningslöshet.
Romanen avslutas med Meursaults tankar om världen och hans beslut att omfamna livets absurditet. Han välkomnar tanken på döden utan rädsla och accepterar livet som det är, utan förväntningar eller illusioner. Genom hans resa utforskar Camus teman som alienation, frihet och det absurda och Meursaults erfarenheter tjänar som en skarp kritik mot samhällets oförmåga att acceptera människor som inte följer dess normer.
Comments