Sammanfattning av Främlingen av Albert Camus

Främlingen av Albert Camus följer berättelsen om Meursault, en ung man i Algeriet, vars till synes likgiltiga och känslomässigt avtrubbade syn på livet sätter honom i stark kontrast till de omgivande samhällsnormerna. Berättelsen inleds med att Meursault får beskedet om sin mors död. Meursault reser till ålderdomshemmet där hon bodde för att delta i begravningen. Trots den förväntade sorgen känns han avtrubbad och frånvarande, noterar mest yttre detaljer som hettan och ljuset och känner inget behov att uttrycka sina känslor för att tillgodose omvärldens förväntningar. Hans apati, eller kanske brist på vilja att engagera sig känslomässigt, framstår som en grundläggande del av hans karaktär och driver berättelsen framåt.

Efter begravningen återvänder Meursault till sin vardag i Alger. Han träffar Marie, en bekant från tidigare och inleder ett förhållande med henne, men även i detta är han känslomässigt avmätt. Han finner nöje i fysiska nöjen – bad, sol och närheten till Marie – men saknar djupare engagemang eller planer för framtiden. När Marie frågar om han älskar henne svarar han ärligt att han inte vet. Hon frågar om han skulle vilja gifta sig och han svarar att han gärna gör det om hon vill, även om det inte betyder något särskilt för honom. Hans ointresse för sociala konventioner och brist på känslomässig inlevelse blir snart tydligt för de flesta i hans omgivning och hans tillvaro fortgår i denna distanserade bana.

Målning: Jean-Loup Othenin-Girard, Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

En annan betydande relation i Meursaults liv är med hans granne Raymond, som är involverad i våldsamma konflikter och vill att Meursault ska vittna till hans fördel efter att han misshandlat sin flickvän. Meursault går med på att hjälpa Raymond utan någon särskild moralisk reflektion, återigen styrd av en slags likgiltighet inför andras bedömningar och samhällets rättvisenormer. När Raymonds bråk med flickvännens familj eskalerar, följer Meursault honom till en strand för att konfrontera dem och han är återigen passiv snarare än aktivt deltagande. Efter en händelsekedja där han själv dras in i konflikten på ett indirekt sätt, befinner sig Meursault ensam på stranden och konfronterar en av flickvännens bröder, en arabisk man som är beväpnad med en kniv.

Hettan och solens bländande sken förvirrar och överväldigar honom och i en impuls skjuter han mannen. Han skjuter ytterligare flera skott in i mannens redan livlösa kropp utan någon tydlig anledning eller förklaring. Detta ogenomtänkta handlande sätter igång en rättsprocess som blir central för romanen och avslöjar samhällets oförmåga att förstå Meursaults attityd och sätt att vara. Hans handling är brutal och till synes oförklarlig, men för Meursault har den inga större moraliska implikationer – den är ett resultat av ett ögonblicks infall, lika mycket en slump som en konsekvens av hans omgivning.

Under rättsprocessen försöker åklagaren och försvararen förstå och förklara Meursaults agerande, men de ställs inför hans oförmåga eller ovilja att passa in i deras moraliska och sociala mallar. De försöker tolka hans agerande som ett uttryck för brottets allvar, men också hans känslokalla attityd inför moderns död. Meursaults likgiltighet inför sin mors död blir en viktig aspekt av fallet och hans bristande respekt för samhällets normer ses som ett bevis på hans farlighet. Meursault blir därmed dömd inte bara för sitt brott, utan för att han är annorlunda och inte bryr sig om de förväntade känslomässiga reaktionerna. Samhällets dom över honom blir därmed en dom över hans personlighet och värderingar, snarare än över brottet i sig.

Meursault döms till döden och tillbringar sin sista tid i fängelset, där han reflekterar över sitt liv, sin kommande avrättning och det meningslösa i sin existens. Trots sin situation förblir han trogen sin nihilistiska inställning till livet. Han avvisar religionen och prästens försök att omvända honom och han konfronterar sitt eget dödliga öde med samma likgiltighet som han visat tidigare. För honom är döden bara en naturlig del av livet och inte något att frukta eller beklaga. I sin sista stund finner han en sorts inre frid i sin insikt om livets absurditet. Han förstår att det inte finns något högre syfte och att livet är meningslöst i sig självt, vilket på något sätt ger honom frihet.

Romanen slutar med att Meursault accepterar sitt öde och den tomhet som präglar hans tillvaro. Han inser att han varit en främling för samhället, för de människor han mött och kanske mest av allt för sig själv. Främlingen är en utforskning av människans existens och frågan om livets mening och genom Meursault skildrar Camus en person som lever i linje med den existentialistiska insikten att livet saknar inneboende mening och att varje människa därför måste skapa sin egen väg.