Fantomen på operan, med originaltitel The Phantom of the Opera av Andrew Lloyd Webber är en musikal baserad på en roman med samma namn av Gaston Leroux. Handlingen utspelar sig i Paris under slutet av 1800-talet, främst i den majestätiska Parisoperan, där en mystisk gestalt, känd som Fantomen, håller operahuset i skräck genom sina osedda handlingar. Berättelsen kretsar kring den unga sopranen Christine Daaé, hennes barndomsvän och beundrare Raoul, och den hemlighetsfulla Fantomen som styr operan från skuggorna.
Musikalen inleds med en auktion på Parisoperans scen där föremål från operans storhetstid säljs. Ett av föremålen är en kandelaber som tidigare var en del av teaterns utsmyckning. När den lyfts upp i luften aktiveras en dramatisk ljus- och ljudshow som transporterar publiken bakåt i tiden, till operans gyllene dagar.
I operans repetitionssal förbereder ensemblen en föreställning under ledning av operans primadonna, Carlotta Giudicelli. Plötsligt faller en kuliss ner, vilket skapar kaos och skräck. Rykten om Fantomen, som sägs hemsöka operahuset och påverka dess föreställningar, sprids bland skådespelarna och personalen. Carlotta, förolämpad och rädd, hotar att lämna teatern. Ledningen, bestående av de nya operacheferna Firmin och André, försöker lugna henne, men när en av operans dansare påstår sig ha sett Fantomen, blir paniken total.
Utan ett annat alternativ beslutas det att Christine Daaé, en ung körsångerska med obestridlig talang men obetydlig erfarenhet, ska få ta Carlottas plats. Christine stiger in i strålkastarljuset och framför sin sång med en överväldigande skönhet och känsla. Hennes prestation väcker stor uppmärksamhet, och hon blir omedelbart en ny stjärna på operan. Efter föreställningen söker hennes barndomsvän och nuvarande beskyddare, den unge adelsmannen Raoul de Chagny, upp henne för att gratulera henne och föreslår att de ska träffas igen. Christine avböjer dock vänligt men bestämt och verkar orolig.
När Christine är ensam i sitt omklädningsrum hör hon en röst kalla på henne – en röst hon kallar "Musikens ängel". Fantomen, som har dolt sig i skuggorna, avslöjar sig för henne och leder henne genom en hemlig passage ner i operans katakomber. De färdas i en båt över en underjordisk sjö, tills de når Fantomens hemliga gömställe, en mörk och romantisk plats fylld med ljus och speglar. Christine är fascinerad men också skräckslagen. Fantomen sjunger sin passionerade kärlek till henne och förklarar att han har undervisat henne i hemlighet under lång tid. Han har en vision om att hon ska bli operans största stjärna, och att han är den enda som verkligen kan hjälpa henne nå sin fulla potential.
Christine, både hypnotiserad och rädd, svimmar av, och när hon vaknar ser hon Fantomen vid sin orgel. Hon ser också en mystisk mask som döljer hans ansikte. Driven av nyfikenhet tar hon försiktigt av honom masken och ser hans vanställda ansikte. Fantomen blir rasande över att hon har brutit mot hans förtroende och svartsjukt slår sönder speglar och möbler. Christine ber honom att lugna sig, och hon ser även den sorg och ensamhet som ligger bakom hans vrede. Fantomen, nu mer sårbar, tillåter henne att återvända till operan, men varnar henne för att aldrig närma sig Raoul.
Samtidigt på operan förbereds nästa föreställning. En mystisk lapp från Fantomen anländer där han kräver att Christine ska få huvudrollen istället för Carlotta. Operacheferna avfärdar hotet och låter Carlotta uppträda. Men mitt under föreställningen förändras hennes röst till ett grovt kraxande, vilket tvingar henne att lämna scenen i förnedring. Samtidigt faller en enorm kandelaber från taket ner i publiken, vilket skapar panik. Det står nu klart för alla att Fantomen menar allvar med sina krav.
Christine flyr upp till operahusets tak tillsammans med Raoul. Hon berättar allt för honom om Fantomen och hans hemska förföljelse. Raoul, fast besluten att skydda henne, lovar att kämpa för hennes frihet. De omfamnar varandra i månskenet och bekänner sin kärlek, ovetande om att Fantomen i skuggorna lyssnar på varje ord. Hans hjärta brister av svartsjuka och ilska, och han svär att hämnas.
Fantomen iscensätter nu sin mest ambitiösa plan. Han skriver en ny opera, Don Juan Triumphant, där han kräver att Christine ska spela huvudrollen. Ingen vågar motsätta sig honom, och premiären arrangeras under strikt bevakning. Raoul samarbetar med polisen och smider en plan för att fånga Fantomen. De misstänker att han kommer att avslöja sig under föreställningen.
När ridån går upp och Christine sjunger sin sång, byter Fantomen ut en av de manliga skådespelarna och tar själv rollen som Don Juan. Hans sång är hypnotisk och intensiv, och Christine inser plötsligt att hon sjunger tillsammans med honom. Fantomen, i en passionerad gest, kysser henne inför hela publiken. I det ögonblicket förstår Christine allt – hans kärlek, hans ensamhet, hans smärta. Hon rycker av hans mask, och hans vanställda ansikte avslöjas för alla.
Kaos bryter ut, och Fantomen griper tag i Christine och släpar henne med sig genom en fallucka ner i katakomberna. Raoul följer efter honom, men hamnar i en dödsfälla. Fantomen binder fast honom och ger Christine ett fruktansvärt ultimatum: om hon går med på att stanna hos honom för alltid, ska Raoul få leva. Om hon vägrar, kommer han att döda Raoul. Christine inser den desperation och sorg som styr Fantomens handlingar och ger honom en öm kyss. Denna handling av vänlighet och medlidande chockerar Fantomen, och han bryter samman. Han släpper både Christine och Raoul fria och gömmer sig i mörkret. När polisen anländer har Fantomen försvunnit, endast hans mask ligger kvar som ett sista spår av hans existens.
Christine och Raoul lämnar operan tillsammans, och Fantomen blir en legend, en skugga i operahusets historia. Hans tragiska kärlek och hans ensamhet lämnar ett outplånligt spår hos Christine, men hon väljer att gå vidare och leva sitt liv. Fantomens öde förblir okänt, men hans musik och passion lever vidare.
Comments