Fadren, skriven av August Strindberg 1887, är ett psykologiskt drama som utforskar maktkampen mellan könen, en av Strindbergs återkommande teman. Pjäsen utspelar sig i ett borgerligt hem på den svenska landsbygden och kretsar kring en gift officers, Kaptenens, försök att behålla kontrollen över sin familj, sitt äktenskap och, i synnerhet, sin dotters framtid.
Teman och handling
Kaptenen, pjäsens huvudkaraktär, är en sträng och rationell man som vill att hans dotter Bertha ska utbildas och flytta till staden för att utvecklas intellektuellt. Hans fru, Laura, är emellertid emot detta och vill istället att Bertha ska stanna hemma och bli en lärarinna, något som passar bättre med Lauras syn på kvinnans roll. Här börjar den centrala konflikten i pjäsen, en strid inte bara om dotterns framtid, utan om maktbalansen i äktenskapet och familjen.

Foto: 1882, Robert Roesler, Stockholm
Karaktärernas motsättningar
Kaptenen och Laura har länge haft en spänd relation och deras konflikt om dottern blir snabbt ett krig om vem som har rätten att bestämma över familjen. Laura är listig och manipulerande; hon använder psykologiska knep för att undergräva Kaptenens auktoritet. Hon ifrågasätter hans förmåga att fatta rätt beslut, men framför allt planterar hon en frö av tvivel hos honom om huruvida han verkligen är Berthas biologiska far. I en tid då mannens arvsrätt och makt var knuten till faderskapet, skapar detta en djup kris hos Kaptenen.
Kaptenen börjar ifrågasätta sig själv och hans tidigare starka självsäkerhet övergår gradvis i osäkerhet och paranoia. Han vänder sig till vetenskapen och rådfrågar en läkare, Dr. Östermark, om sin mentala hälsa, men hans försök att hålla fast vid sitt rationella tänkande blir alltmer desperata. Laura fortsätter under tiden sin psykologiska krigsföring och lyckas övertyga Dr. Östermark om att Kaptenen kanske håller på att bli galen, vilket till slut leder till att Kaptenen omyndigförklaras och förlorar sin auktoritet.
Kaptenens sammanbrott
Strindberg beskriver en nedåtgående spiral där Kaptenens mentala och känslomässiga stabilitet bryts ner bit för bit. Laura utnyttjar de traditionella könsrollerna och sin position som kvinna för att spela på Kaptenens rädslor. Hon vet att han, som en man av vetenskap och logik, skulle förtvivla om han inte längre kunde kontrollera sina tankar och känslor. Kaptenens tvivel på sitt eget faderskap, kombinerat med hans känsla av att ha förlorat kontrollen över både sin familj och sitt förstånd, leder honom slutligen till ett nervöst sammanbrott.
Pjäsen slutar med att Kaptenen förlorar all makt och blir bältad som en galen man. Laura står som den segerrika parten och genom sin manipulation har hon inte bara fått kontroll över dotterns framtid, utan även över Kaptenens hela existens. Hans tidigare starka ställning som husets överhuvud har förvandlats till ett tillstånd av hjälplöshet.
Symbolik och stil
Fadren är en djupt symbolisk pjäs som utforskar könsmaktsordningen och det patriarkala samhällets strukturer. Strindberg använder sig av Kaptenens nedbrytning för att visa hur den manliga auktoriteten kan undermineras, inte av fysisk styrka, utan av psykologisk manipulation. Laura representerar här kvinnans dolda makt, som i Strindbergs samtid ofta ansågs vara indirekt men ändå farlig.
Kaptenen är en symbol för den traditionella mannen som förlitar sig på vetenskap, logik och ordning, men hans fall visar på sårbarheten i denna typ av tänkande när det konfronteras med känslor och osäkerhet. Laura, å andra sidan, representerar det irrationella och det intuitiva och i Strindbergs värld är hon den som segrar, vilket speglar hans egen komplexa och ofta negativa syn på kvinnlig makt.
Pjäsen kan också tolkas som en kommentar på familjestrukturer och äktenskap, särskilt när det gäller föräldraskap och arv. Strindberg utforskar faderskapets osäkerhet – inte bara biologiskt, utan också känslomässigt och juridiskt. Genom Kaptenens tvivel på sin egen roll som far ifrågasätter pjäsen även samhällets syn på manlighet och auktoritet.
Reaktioner och Strindbergs betydelse
När Fadren hade premiär blev den både hyllad och kontroversiell. Strindberg var redan känd för sina radikala åsikter om könsroller och äktenskap och pjäsen förstärkte hans rykte som en dramatiker som vågade ta upp svåra och ofta obekväma ämnen. Pjäsen var också en del av Strindbergs personliga kris, där han kämpade med sina egna relationer och synen på kvinnor, vilket gjorde att många såg pjäsen som ett självporträtt av hans egna konflikter.
Fadren är en av Strindbergs mest spelade pjäser och är fortfarande aktuell, särskilt med tanke på dess behandling av könsmaktsordningen, psykologi och familjedynamik. Strindbergs intensiva fokus på psykologisk realism och hans experimentella dramatiska former har gjort honom till en av de mest inflytelserika dramatikerna i världslitteraturen. Fadren är ett av hans mest betydande verk i denna tradition och fortsätter att engagera både publiken och forskare med sina djupgående analyser av mänskliga relationer och maktstrukturer.

Bild: Ida Falander 1882
Comments