Sammanfattning av Ett hål om dagen av Louis Sachar

Ett hål om dagen av Louis Sachar är en fängslande och tankeväckande roman som kombinerar äventyr, mysterium och vänskap med ett starkt moraliskt budskap. Boken följer Stanley Yelnats, en tonårspojke med otur, som hamnar i ett ungdomsfängelse för ett brott han inte begått. Genom Stanley får läsaren uppleva hur ödets intrikata trådar knyts samman och hur mod, vänskap och rättvisa kan förändra livet.

Stanleys historia börjar när han felaktigt döms för att ha stulit ett par värdefulla gymnastikskor från en välkänd basebollspelare, Clyde "Sweet Feet" Livingston. Fastän han är oskyldig dömer domstolen honom till att tillbringa tid på Camp Green Lake, ett arbetsläger för ungdomsbrottslingar. Trots sitt namn är lägret långt ifrån grönt eller idylliskt. Det är en uttorkad öken omgiven av hetta och ödemark, där pojkar tvingas gräva stora hål i marken varje dag som en del av deras rehabilitering. Anledningen till detta arbete är till synes att bygga karaktär och disciplin, men snart upptäcker Stanley att det ligger mer bakom denna verksamhet.

Louis Sachar 2006, Foto: Matthew C. Wright, Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0

Stanley kommer från en familj som har drabbats av otur i generationer. Hans far arbetar desperat med att uppfinna ett sätt att återvinna gamla skor, medan familjen skyller sin otur på en gammal förbannelse som sägs ha lagts på Stanleys förfader, Elya Yelnats. Elya, som emigrerade från Lettland till Amerika, bröt ett löfte till en gammal kvinna vid namn Madame Zeroni, vilket enligt legenden orsakade familjens olycka. Denna förbannelse är ett återkommande tema i berättelsen och kopplar samman flera tidsperioder och karaktärer.

När Stanley anländer till Camp Green Lake möter han en grupp pojkar med olika bakgrunder och personligheter. Han lär känna X-Ray, ledaren för gruppen; Armpit, Squid, Magnet, Zigzag och Zero, som är den tystlåtna och mystiska pojken i gruppen. Varje dag tvingas de gräva ett hål som är fem fot djupt och fem fot brett i den hårda, spruckna jorden. Campets föreståndare, den skrämmande och hänsynslösa Kvinnan, tillsammans med sina underhuggare Mr. Sir och Mr. Pendanski, håller noga uppsikt över pojkarna. De uppmuntrar dem att rapportera om de hittar något ovanligt, vilket väcker Stanleys misstankar om att det verkliga syftet med grävandet är något annat än vad de fått höra.

När Stanley försöker anpassa sig till det hårda livet i lägret börjar han också bygga en försiktig vänskap med Zero, vars riktiga namn är Hector Zeroni. Zero, som är analfabet, ber Stanley att lära honom läsa och skriva i utbyte mot att han hjälper Stanley att gräva hans hål. Deras samarbete gör de andra pojkarna avundsjuka och spända relationer uppstår i gruppen. Under tiden snubblar Stanley över flera ledtrådar som pekar mot att lägret är kopplat till en gammal skatt som Kvinnan är desperat att hitta.

Parallellt med Stanleys berättelse väver Sachar in en historisk berättelse om Green Lake, som för länge sedan var en blomstrande stad vid en sjö. Här levde Katherine Barlow, en lärarinna som blev ökänd som "Kissin’ Kate Barlow", en fredlös som rånade och mördade sina offer. Hennes tragiska kärlekshistoria med Sam, en afroamerikansk man som sålde lök, är central för bokens tema om rättvisa och försoning. Deras förbjudna kärlek möttes av våldsam förföljelse, vilket ledde till Sams död och Katherines förvandling till en hämndlysten bandit. Innan hon dog gömde hon sin skatt någonstans i området som senare blev Camp Green Lake.

Stanleys och Zeros vänskap fördjupas när Zero avslöjar att det var han som stal Clyde Livingstons skor och kastade dem över en bro, vilket av en slump ledde till Stanleys arrestering. Detta samband mellan deras öden stärker deras band och driver Stanley att fatta ett avgörande beslut när Zero en dag rymmer från lägret. Trots de farliga förhållandena i öknen bestämmer sig Stanley för att följa efter och hitta honom. Efter en mödosam vandring återförenas de  och tillsammans överlever de på vatten och lök som de hittar vid ett gammalt berg, som de kallar "Guds tumme".

På berget konfronteras Stanley med sin familjs förbannelse. När han bär Zero uppför berget, en handling som liknar den som Elya Yelnats aldrig slutförde med Madame Zeroni, verkar förbannelsen brytas. Zero återfår sina krafter och de två vännerna beslutar sig för att återvända till lägret för att gräva upp den skatt de är säkra på ligger begravd där.

Nattetid gräver de på samma plats där Stanley tidigare hittat en ledtråd  och de upptäcker en gammal kista fylld med juveler och värdefulla dokument. Men innan de kan fly blir de upptäckta av Kvinnan och hennes medhjälpare. En dramatisk uppgörelse följer, där Kvinnan hotar pojkarna för att få tag på kistan. Men en oväntad svärm av giftiga ödlor, som omger pojkarna men inte biter dem tack vare deras lökdiet, hindrar Kvinnan från att närma sig. Myndigheterna anländer kort därefter och avslöjar Kvinnans olagliga aktiviteter och läggets omänskliga förhållanden. Camp Green Lake stängs ner och pojkarna befrias.

I slutet av berättelsen återförenas Stanley med sin familj och upptäcker att kistan inte bara innehåller materiell rikedom utan också dokument som återställer familjens ekonomiska situation. Han och Zero blir hjältar och belönas för sitt mod och sin lojalitet. Zero återförenas med sin förlorade mor  och familjen Yelnats förbannelse verkar äntligen vara bruten. Historien slutar med en känsla av hopp och försoning, där vänskap och rättvisa triumferar över orättvisor och mörker.

Ett hål om dagen är mer än bara en äventyrshistoria; det är en finkänslig och skickligt berättad saga om att möta sitt öde, övervinna motgångar och hitta styrka i gemenskap och vänskap. Louis Sachar knyter samman flera tidslinjer och karaktärer på ett elegant sätt, vilket ger läsaren en rik och tankeväckande upplevelse.