Sammanfattning av En vintersaga av William Shakespeare

En vintersaga, med originaltitel The Winter’s Tale, är ett av William Shakespeares senare verk, en berättelse som inleds som en tragedi men som övergår i ett romantiskt drama med inslag av försoning och mirakel. Pjäsen utforskar teman som svartsjuka, förlorad och återfunnen kärlek, ödet och tidens läkande kraft. Handlingen utspelar sig i två kontrasterande miljöer – det kungliga hovet i Sicilien och det lantliga Bohemia – och sträcker sig över en period av sexton år.

Berättelsen börjar i Sicilien, där kung Leontes och hans hustru Hermione välkomnar sin gamle barndomsvän, kung Polixenes av Bohemia, som har besökt dem under en längre tid. När Polixenes förbereder sig för att återvända hem ber Leontes honom att stanna längre, men Polixenes insisterar på att han måste resa. Då ber Hermione honom att stanna, och hennes vädjan är så övertygande att Polixenes till slut går med på det.

William Shakespeare ca 1610

Leontes börjar plötsligt känna en intensiv svartsjuka. Han tolkar Hermiones vänlighet som ett tecken på otrohet och blir övertygad om att Polixenes är far till det barn som Hermione väntar. Svartsjukan förblindar honom fullständigt, och han beordrar sin trogne rådgivare Camillo att förgifta Polixenes. Camillo, som inser att anklagelserna är grundlösa, varnar istället Polixenes och flyr tillsammans med honom till Bohemia.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Leontes, rasande över vad han ser som bevis på förräderi, arresterar Hermione och fängslar henne trots hennes graviditet. Hans son, den unge prins Mamillius, blir sjuk av stress och skam över sin mors behandling. Samtidigt föder Hermione en dotter i fängelset. Hennes väninna Paulina tar med barnet till kungen i hopp om att hans hjärta ska smälta, men Leontes förkastar barnet och beordrar att det ska överges i vildmarken.

En rättsprocess hålls mot Hermione, där hon försvarar sig med värdighet, men Leontes förblir oförsonlig. Ett orakel i Delfi har rådfrågats och svaret lyder att Hermione är oskyldig, att Leontes är en tyrann och att han inte kommer att ha någon arvinge förrän hans förlorade dotter återfinns. Just då kommer nyheten att Mamillius har dött av sorg. Hermione svimmar och förs bort av Paulina, som kort därefter meddelar att drottningen också har dött.

Leontes inser nu sin fatala misstro och svartsjuka och bryter samman av ånger. Han svär att sörja resten av sitt liv och att aldrig gifta sig igen. Under tiden har den nyfödda dottern förts iväg av hovmannen Antigonus, som enligt Leontes order ska överge henne i ett öde land. Antigonus lämnar flickan i Bohemia, men kort därefter blir han dödad av en björn. Flickan, som har ett kungligt smycke med sig, hittas av en herde och hans son, som beslutar sig för att uppfostra henne som sin egen.

Sexton år passerar. Flickan, som har fått namnet Perdita, har vuxit upp till en vacker och godhjärtad ung kvinna, ovetande om sitt kungliga ursprung. Hon har fångat hjärtat hos prins Florizel, son till kung Polixenes. De två är djupt förälskade, men Florizel har hållit sin kärlek hemlig eftersom hans far aldrig skulle tillåta honom att gifta sig med en enkel herdeflicka.

Vid en skördefest, där Perdita spelar värdinna, dyker Polixenes och Camillo upp i förklädnad. De observerar den unga kärlekshistorien och när Polixenes inser att hans son ämnar gifta sig med en enkel flicka blir han ursinnig. Han förbjuder äktenskapet och hotar Perditas fosterfamilj. Florizel, som vägrar att ge upp sin kärlek, tar hjälp av Camillo, som föreslår att de ska fly till Sicilien och söka skydd hos Leontes.

Under tiden har herdarna som uppfostrat Perdita beslutat sig för att resa till hovet och visa de kungliga smycken som Perdita bar när de hittade henne, i hopp om att vinna välvilja och kanske en belöning.

I Sicilien har Leontes levt i sorg och ånger i sexton år. När Florizel och Perdita anländer, välkomnas de varmt av den åldrande kungen. Florizel presenterar sig som en kungason från Bohemia och säger att han och Perdita är gifta, i hopp om att Leontes stöd ska skydda dem från Polixenes vrede. Men kort därefter anländer Polixenes, rasande över deras flykt.

Mitt i den uppståndelse som uppstår avslöjas Perditas verkliga identitet genom herdarnas vittnesmål och de bevis hon burit med sig. Leontes inser att hans dotter, som han trodde var död, har hittats. Det blir en rörande återförening mellan far och dotter, och för första gången på sexton år känner Leontes hopp och glädje.

Som en sista överraskning tar Paulina med kungafamiljen till sitt hem, där hon visar dem en staty av Hermione, skapad för att hedra hennes minne. Statyn är märkligt livfull och verkar nästan andas. När Paulina ber om tystnad och en stunds andakt börjar statyn röra på sig – och Hermione återvänder till livet. Paulina avslöjar att hon aldrig varit död, utan gömd undan tills ödet fört deras familj samman igen.

Leontes och Hermione återförenas, och kungens sorg över Paulinas egen förlust mildras av hennes förlovning med Camillo. Pjäsen avslutas i en anda av förlåtelse och försoning, där kärlek och tidens gång har återställt det som en gång gick förlorat.