Sammanfattning av Don Juan av Molière

"Don Juan" av Molière är en av de mest berömda tolkningarna av den klassiska myten om den libertinske förföraren Don Juan. Pjäsen, som hade premiär 1665, är en tragikomisk berättelse om en man som trotsar både sociala normer och moraliska principer, driven av sin okuvliga vilja att leva efter sina egna regler utan hänsyn till konsekvenserna. Genom hela verket ser vi hur Don Juan manipulerar, ljuger och bedrar för att uppnå sina mål, medan hans tjänare Sganarelle fungerar som en komisk och moraliskt indignerad motvikt. Berättelsen utvecklas genom en serie möten och konfrontationer där Don Juan ständigt undkommer rättvisan, men till slut möter sitt öde.

Pjäsen börjar med en konversation mellan Sganarelle och Gusman, tjänaren till Donna Elvira, en kvinna som Don Juan nyligen har förfört och sedan övergett. Gusman är djupt oroad över sin frus heder och söker förklaringar till Don Juans handlingar. Sganarelle, som är Don Juans personlige tjänare, ger en cynisk men träffsäker beskrivning av sin herres karaktär: Don Juan är en notorisk förförare, en man som ständigt jagar nya erövringar utan att bry sig om de känslor eller konsekvenser han lämnar efter sig. Han är en mästare på att manipulera och utnyttja sin omgivning för egen vinning. Gusman förfäras över dessa avslöjanden och svär att hans fru inte kommer att tolerera en sådan behandling.

Molière, målning ca 1658

Kort därefter anländer Donna Elvira själv och konfronterar Don Juan. Hon är både rasande och förtvivlad över att han har övergett henne efter att ha lovat henne kärlek och trohet. Hon kräver en förklaring, men Don Juan avfärdar henne kallt och vägrar att erkänna någon skuld. Han använder sitt sedvanliga försåtliga sätt att tala för att slingra sig ur hennes anklagelser, samtidigt som han gör klart att han inte har några avsikter att förändra sig. Han ser kärlek som en tillfällig passion och anser att det är hans rätt att älska och lämna vem han vill. Donna Elvira lämnar honom, rasande och förtvivlad, och varnar honom för att hans handlingar kommer att få konsekvenser.

Efter denna konfrontation ger sig Don Juan och Sganarelle ut på vägarna. Don Juan är redan på jakt efter nya äventyr, medan Sganarelle, som visserligen är lojal men samtidigt feg och vidskeplig, oroar sig över sin herres amoraliska livsstil. De möter snart en fattig eremit, en from man som ber om en allmosa. Don Juan hånar hans fromhet och driver med hans tro, men eremiten förblir ståndaktig och vägrar att förbanna Don Juan trots hans hån. Denna scen visar tydligt Don Juans nihilistiska och arroganta inställning till både religion och moral.

Senare räddar Don Juan en adelsman, Don Carlos, från en grupp banditer. Don Carlos, som inte känner igen Don Juan, tackar honom och insisterar på att få veta hans namn. Don Juan tvekar, men när Don Carlos avslöjar att han är bror till Donna Elvira, inser han att han har hamnat i en farlig situation. Han ljuger och säger att han ångrar sitt beteende och planerar att återvända till Elvira för att gottgöra henne. Don Carlos, hederlig och plikttrogen, accepterar hans ord och lovar att inte attackera honom. Men hans bror Don Alonse, som också har sökt efter Don Juan för att utkräva hämnd, är mer skeptisk och vill inte låta honom gå ostraffad. En duell är nära, men Don Juan lyckas undkomma än en gång genom att manipulera situationen till sin fördel.

Don Juan återvänder sedan till staden och fortsätter sina utsvävningar. Han möter två kvinnor, Charlotte och Mathurine, som han båda har lovat gifta sig med. När de två kvinnorna möts och inser att han har förfört dem båda, försöker Don Juan lugna situationen genom att skickligt ljuga och spela ut dem mot varandra. Han lyckas återigen slingra sig ur konsekvenserna av sina handlingar genom sin vältalighet och förmåga att anpassa sig till situationen.

Under tiden oroar sig Don Juans far, Don Luis, för sin sons rykte och beteende. Han konfronterar Don Juan och försöker vädja till honom att förändra sitt liv och återvända till ett mer hedervärt och fromt sätt att leva. Don Juan svarar hånfullt och visar ingen respekt för sin fars ord. Han ser sig själv som en fri man, obunden av moral eller religion, och avfärdar alla försök att förändra honom. Hans far lämnar honom, djupt besviken och sårad.

Vid denna tidpunkt börjar Don Juan få en känsla av att hans tidigare handlingar håller på att hinna ikapp honom. Han låtsas därför omvända sig och spela en from och dygdig man, i hopp om att kunna blidka sina fiender och undvika eventuella repressalier. Sganarelle är överlycklig över detta och tror att hans herre äntligen har insett allvaret i sin situation, men det blir snart tydligt att Don Juans omvändelse är enbart ett nytt knep för att manipulera sin omgivning. Han hycklar tro och moral enbart för att kunna fortsätta sina utsvävningar utan att bli ifrågasatt.

Det är dock vid denna punkt som Don Juan möter sitt öde. Under en promenad i staden stöter han på en staty av en stendöd riddare, Kommendören, en man han tidigare har dödat i en duell. Statyn, som har en inskription som varnar för gudomlig hämnd, fascinerar Don Juan, och han driver med idén att en staty skulle kunna hämnas en levande man. I ett ögonblick av trots och arrogans bjuder han in statyn till middag. Till Sganarelles stora skräck besvarar statyn inbjudan med en nick.

När Don Juan och Sganarelle återvänder till huset försöker Donna Elvira en sista gång att få honom att omvända sig. Hon har blivit djupt religiös och varnar honom för att hans själ är i fara om han inte ångrar sina synder. Don Juan avvisar henne med sitt sedvanliga förakt och driver med hennes fromhet.

På kvällen, när Don Juan sitter vid sin middag, anländer statyn till hans hus. Till Sganarelles skräck och Don Juans förvåning talar den och uppmanar honom att omvända sig. Men Don Juan, trots den övernaturliga närvaron, vägrar att erkänna sina synder eller visa ånger. Han förblir trotsig och hånfull in i det sista.

Som straff för sin arrogans och gudsförnekelse drabbas Don Juan av gudomlig vedergällning. Marken öppnar sig, och han slukas av helvetets eldar. Statyn, som fungerar som en manifestation av den gudomliga rättvisan, har fullföljt sitt uppdrag, och Don Juan får sitt rättmätiga straff.

Sganarelle, som har varit Don Juans följeslagare genom hela berättelsen, blir kvar ensam och chockad. Han sörjer inte sin herres död av moraliska skäl, utan beklagar snarare att han nu är utan arbetsgivare och därmed utan inkomst.

Molières "Don Juan" är en berättelse om hyckleri, arrogans och det oundvikliga priset för att trotsa både sociala och gudomliga lagar. Genom hela pjäsen ser vi en man som vägrar att anpassa sig till några normer eller regler, men som till slut möter sitt öde. Don Juan är en av litteraturens mest fascinerande och komplexa figurer, en symbol för gränslös frihet och nihilism, men också för en tragisk oförmåga att förändras.