Sammanfattning av Dolken från Tunis av Agatha Christie

Dolken från Tunis, med originaltitel The Murder of Roger Ackroyd, är en detektivroman av Agatha Christie. Doktor James Sheppard, en allmänläkare i den lilla byn King’s Abbot, är berättaren i denna historia. Han bor tillsammans med sin nyfikna och skvallriga syster Caroline, som har en förmåga att lista ut saker om byns invånare innan någon annan ens hinner misstänka något. En dag får doktorn ett akut samtal från sin patient Mrs. Ferrars, en rik änka i byn. Hon verkar orolig och upprörd, men innan hon hinner förklara något mer ingående lämnar hon sitt hem. Nästa dag hittas hon död i sitt sovrum, och det antas att hon har tagit sitt eget liv genom en överdos av sömnmedel.

Snart börjar rykten cirkulera om att Mrs. Ferrars i själva verket har burit på en mörk hemlighet. Caroline är övertygad om att Mrs. Ferrars hade ett förhållande med Roger Ackroyd, en annan av byns välbärgade invånare, och att hennes självmord kanske inte var så enkelt som det verkar. Ackroyd själv är en välkänd man i trakten, änkling och mycket förmögen. Han bor i den stora herrgården Fernly Park tillsammans med sin styvson Ralph Paton, hushållerskan miss Russell och en rad andra tjänare.

Agatha Christie 1910, målning av Nathaniel Hughes John Baird

Samma kväll blir doktor Sheppard inbjuden till middag hos Roger Ackroyd. Under middagen verkar Ackroyd upprörd och bekymrad. När de andra gästerna har lämnat, berättar han för Sheppard att Mrs. Ferrars hade en hemlighet: hon hade blivit utpressad under en längre tid av någon som kände till att hon en gång i tiden hade förgiftat sin alkoholiserade make. Hon orkade inte längre leva med bördan och valde därför att ta sitt eget liv. Ackroyd erkänner att han själv älskade henne och hade planerat att gifta sig med henne. Men han vet inte vem utpressaren var.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Under samtalet får Ackroyd ett brev från Mrs. Ferrars, skrivet strax innan hennes död. I brevet avslöjar hon namnet på den person som utpressade henne. Ackroyd börjar läsa men blir avbruten när doktor Sheppard lämnar huset. Senare samma kväll får Sheppard ett telefonsamtal från Fernly Park. En uppjagad röst meddelar att Roger Ackroyd har blivit mördad. Sheppard skyndar genast tillbaka till herrgården, men när han kommer dit visar det sig att ingen där har ringt honom. Tillsammans med Parker, Ackroyds betjänt, går han in i arbetsrummet och finner Ackroyd död – han har blivit knivhuggen i nacken.

Byn skakas av mordet, och snart kallas den berömde detektiven Hercule Poirot in för att utreda fallet. Poirot har nyligen dragit sig tillbaka från sitt yrke och flyttat till King’s Abbot för att odla pumpor, men han kan inte motstå utmaningen. Han börjar genast förhöra alla inblandade och upptäcker snart att det finns flera misstänkta.

Den första personen som faller under misstanke är Ralph Paton, Ackroyds styvson, som har en historia av skulder och ekonomiska problem. Han har nyligen förlovat sig med Flora Ackroyd, Ackroyds brorsdotter, men det verkar som om han kanske hade egna skäl att vilja se sin styvfar död. Han försvinner mystiskt samma kväll som mordet begås, vilket gör honom än mer misstänkt.

Poirot undersöker noggrant Fernly Park och inser att mördaren måste ha haft tillgång till Ackroyds arbetsrum vid en mycket specifik tidpunkt. Han upptäcker också att ett fönster i arbetsrummet var öppet, vilket kunde ha gjort det möjligt för någon att ta sig in eller ut obemärkt.

Poirot går noggrant igenom alla i hushållet och deras respektive alibin. Parker, betjänten, var den som först hittade kroppen, men han verkar inte ha någon uppenbar anledning att mörda sin arbetsgivare. Flora Ackroyd insisterar på att hon såg Ralph i huset vid den tidpunkt då mordet begicks, men Poirot börjar misstänka att hon döljer något. Miss Russell, hushållerskan, beter sig också märkligt och verkar ha egna hemligheter.

Under utredningens gång avslöjas att Mrs. Ferrars inte var den enda som blev utpressad. Poirot lyckas få fram information om att Ackroyds sekreterare, Geoffrey Raymond, och hushållerskan Miss Russell båda verkar ha hemligheter de inte vill avslöja. Miss Russell har en son som har varit i trubbel med lagen, och Raymond har haft ekonomiska svårigheter, men ingen av dem verkar ha något direkt motiv att mörda Ackroyd.

Poirot börjar fokusera på telefonen och det märkliga samtalet som doktor Sheppard fick den kvällen. Han analyserar samtalet noggrant och inser att det kan ha varit en avledningsmanöver för att ge mördaren tid att undanröja bevis.

När Poirot börjar närma sig sanningen kallar han samman alla misstänkta och presenterar sina slutsatser. Till allas förvåning avslöjar han att mördaren är ingen annan än doktor Sheppard själv. Sheppard hade varit den som utpressade Mrs. Ferrars och visste att hennes självmord kunde leda till att hans namn avslöjades i brevet till Ackroyd. Han hade därför bestämt sig för att mörda Ackroyd innan han hann läsa färdigt brevet.

Poirot förklarar hur Sheppard lyckades manipulera tidpunkten för mordet genom att arrangera det så att han kunde verka oskyldig. Han använde sitt medicinska kunnande för att göra det svårt att fastställa exakt när mordet skedde och såg till att skicka det falska telefonsamtalet till sig själv för att skapa en illusion av att mordet hade inträffat senare än det faktiskt gjorde.

Sheppard hade också gömt undan mordvapnet och försökt sätta dit Ralph Paton genom att plantera misstankar kring honom. Men Poirot hade varit uppmärksam på detaljer och lyckades till slut se igenom Sheppards plan.

Poirot ger Sheppard en möjlighet att undvika offentlig skandal genom att antyda att han kan ta sitt eget liv och på så sätt undvika rättegång. Sheppard, som hela tiden har dokumenterat utredningen i sina anteckningar, skriver sitt sista kapitel där han erkänner sitt brott och avslutar sitt liv genom att ta en dödlig dos av en medicin han själv förskriver.

Med mordet löst och rättvisa skipad avslutar Poirot utredningen och lämnar King’s Abbot, medan byborna försöker återgå till sina liv efter den chockerande avslöjningen.