top of page

Sammanfattning av Djurfarmen av George Orwell

"Djurfarmen" (Animal Farm), skriven av George Orwell och publicerad 1945, är en allegorisk roman som satiriskt kritiserar den ryska revolutionen och Sovjetunionens utveckling under Josef Stalins ledarskap. Romanen skildrar en grupp djur som gör uppror mot sina mänskliga ägare och försöker skapa en rättvis och jämlik samhällsordning, bara för att se sin dröm förvrängas till en brutal diktatur. Orwells berättelse är en kraftfull och lättillgänglig allegori över politisk korruption, maktmissbruk och diktatur.


Handling


Inledning


Berättelsen utspelar sig på Herrgårdsgården (Manor Farm), där djuren är hårt arbetande men förtryckta av gårdens ägare, Mr. Jones. Mr. Jones är en alkoholiserad bonde som försummar sina djur och missköter gården. Djurens liv präglas av dålig behandling, hårt arbete och svält och de får inte njuta av frukterna av sitt arbete.


En natt samlar gårdens äldsta gris, Gamle Major, djuren för ett hemligt möte. Han talar om drömmen om en revolution där djuren kan kasta av sig det mänskliga oket och skapa ett samhälle där alla djur är fria och jämlika. Gamle Major förklarar att människan är djurens främsta fiende och att det är människan som exploaterar dem. Han introducerar även en enkel ideologi som kallas Djurismen, där alla djur ska vara jämlika och människan ska avskaffas som härskare.


Gamle Majors vision om en revolution väcker djurens hopp, men han dör strax efter mötet. Hans idéer lever dock kvar och djuren på gården börjar planera ett uppror för att befria sig från Mr. Jones tyranni.


Revolutionen


Kort därefter sker upproren. När Mr. Jones försummar att mata djuren en dag, kan de inte längre hålla sig tillbaka och reser sig mot honom och hans medarbetare. Djuren driver ut människorna från gården och tar över driften. Efter att ha fördrivit sina mänskliga förtryckare döper djuren om gården till Djurfarmen (Animal Farm) och bestämmer sig för att organisera ett samhälle baserat på jämlikhet och frihet, som Gamle Major hade föreslagit.


Två unga grisar, Snöboll och Napoleon, tar på sig ledarskapet för att vägleda revolutionen. De sammanfattar Gamle Majors idéer i Sju Budord, som alla djur ska leva efter. Dessa budord innefattar principer som att alla djur är jämlika, att inget djur ska dricka alkohol eller sova i sängar och att inget djur ska döda ett annat djur. Det sista och mest centrala budordet är: "Alla djur är jämlika".


Kampen om makten


Snöboll och Napoleon, de två dominerande grisarna, har dock olika visioner för hur Djurfarmen ska styras. Snöboll är intelligent, kreativ och tror starkt på att förbättra livet för alla djur genom att införa teknologiska förbättringar, som en väderkvarn som ska producera el och göra livet lättare för alla. Napoleon, däremot, är mer cynisk och maktlysten. Han har inga intressen av att förbättra djurens livsvillkor utan är enbart intresserad av att öka sin egen makt.


En konflikt mellan Snöboll och Napoleon bryter ut. Under ett möte där Snöboll försöker övertyga djuren om sina planer för väderkvarnen, kallar Napoleon in en grupp jättehundar som han i hemlighet har uppfostrat till att lyda honom. Hundarna attackerar Snöboll och driver honom bort från gården. Efter Snöbolls landsflykt tar Napoleon över som ensam ledare för Djurfarmen. 


Napoleons diktatur


Efter att ha blivit ensam ledare börjar Napoleon långsamt konsolidera sin makt och styra gården med en järnhand. Han använder Squealer, en annan gris som fungerar som hans propagandaminister, för att sprida lögner och rättfärdiga alla Napoleons beslut. Propagandan övertygar djuren om att Napoleon alltid har rätt och att alla hans handlingar görs för djurens bästa. Samtidigt börjar Napoleon successivt förändra de ursprungliga budorden för att anpassa dem till sina egna syften. Till exempel ändras budordet "Inget djur ska sova i en säng" till "Inget djur ska sova i en säng med lakan" för att rättfärdiga att grisarna börjar sova i Mr. Jones gamla hus.


Napoleon genomför också flera förhandlingar med människor från de närliggande gårdarna, trots att detta står i strid med ett av de ursprungliga budorden som sade att djur aldrig skulle handla med människor. Han börjar även sälja gårdens produkter för att få pengar till att köpa mer mat och material, men till största del för att förbättra sitt eget och de andra grisarnas livsvillkor. Grisarna börjar också konsumera alkohol och skämma bort sig med lyx som tidigare var förbjuden.


Väderkvarnen och sveken


Under Napoleons ledning börjar djuren arbeta på att bygga Snöbolls väderkvarn, trots att Napoleon ursprungligen var emot idén. Bygget är extremt krävande och många djur dör av utmattning. När väderkvarnen förstörs under en storm, skyller Napoleon på Snöboll och påstår att han saboterade projektet, vilket förstärker hans diktatoriska kontroll och rättfärdigar ännu hårdare åtgärder mot alla potentiella fiender till regimen.


Napoleon intensifierar förtrycket och använder skräck och våld för att hålla djuren i schack. Han genomför offentliga avrättningar av djur som påstås ha samarbetat med Snöboll, även om det inte finns några bevis. Detta bryter mot ett av de ursprungliga budorden som sade att inget djur ska döda ett annat djur, men Napoleon ändrar även detta budord.


Det totala förtrycket


Med tiden blir det tydligt att grisarna under Napoleons ledning har blivit precis lika förtryckande som människorna de en gång revolterade mot. De arbetar inte längre själva utan tvingar de andra djuren att utföra allt arbete medan de själva njuter av alla fördelar. Squealer och Napoleon ändrar tyst de ursprungliga budorden för att passa deras nya privilegierade livsstil och det slutliga budordet på ladan lyder nu: "Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra."


Slutligen, i bokens sista kapitel, ser djuren genom fönstren hur Napoleon och hans gris-kollegor har möte med människor från de närliggande gårdarna. De festar, spelar kort och firar sina gemensamma affärsuppgörelser. Djuren, som ser på från utsidan, inser med förfäran att de inte längre kan se någon skillnad mellan grisarna och människorna. Gränsen mellan förtryckare och förtryckt har suddats ut och den revolution som skulle skapa jämlikhet och frihet har slutligen lett tillbaka till samma förtryck, om inte ännu värre.


Teman och symbolik


Politisk allegori  

"Djurfarmen" är en allegori över den ryska revolutionen 1917 och den efterföljande etableringen av Sovjetunionen. Mr. Jones representerar tsarregimen, medan grisarna, särskilt Napoleon och Snöboll, representerar revolutionära ledare som Josef Stalin och Leon Trotskij. Genom berättelsen visar Orwell hur de ideal som driver en revolution snabbt kan korrumperas när makt koncentreras i händerna på ett fåtal och hur totalitära system växer fram ur revolutionära rörelser som en gång lovade jämlikhet och rättvisa.


Maktens korruption  

Ett av de mest framträdande teman i "Djurfarmen" är hur makt korrumperar. Grisarna börjar som jämlikar bland de andra djuren, men när de tar kontrollen över gården blir de snart lika tyranniska som de människor de avsatte. Orwell visar hur ideal kan förvrängas av de som sitter vid makten och hur de som en gång kämpade för frihet kan bli lika stora förtryckare som de de ersatte.


Propaganda och manipulation  

Squealers roll som propagandist är avgörande i hur Napoleon behåller makten över Djurfarmen. Genom att vrida och vända på sanningen och förvandla lögner till "sanning" övertygar Squealer de andra djuren att acceptera de ständiga förändringarna och motsägelserna i ledarskapets beslut. Detta speglar Sovjetunionens användning av propaganda och censur för att kontrollera befolkningen.


Avslutning


"Djurfarmen" är en kraftfull och tidlös kritik av totalitarismens faror och visar hur revolutionära ideal snabbt kan förfalla till despotism och maktmissbruk. Genom sin enkla men djupt symboliska berättelse belyser Orwell maktens förföriska karaktär och farorna med politisk blindhet, vilket gör den till en klassiker inom både litteratur och politisk filosofi.

Comments


bottom of page