"Den lilla sjöjungfrun" av H.C. Andersen är en gripande saga som utforskar teman som kärlek, uppoffring och längtan. Berättelsen tar sin början i havets djup, där en storslagen undervattensvärld breder ut sig. Här bor havskungen med sina sex döttrar, som alla är sjöjungfrur. Den yngsta av döttrarna, som är berättelsens huvudkaraktär, är den vackraste av dem alla. Hon har ett rent hjärta, en fantastisk sångröst och en oändlig nyfikenhet på världen ovanför havsytan. Trots att hon älskar sitt hem under vattnet, längtar hon efter att utforska den mystiska världen som hennes äldre systrar berättat om.
Sjöjungfruns mormor, som fungerar som en moderfigur och förebild för flickorna, förklarar för den lilla sjöjungfrun att livet på land är helt annorlunda än i havet. Hon berättar också att människorna har odödliga själar, medan sjöjungfrur inte har det. När en sjöjungfru dör, löses hennes kropp upp i havsskummet, och hennes existens tar slut. Människor, däremot, lever vidare efter döden i en andlig dimension. Den lilla sjöjungfrun blir djupt påverkad av dessa berättelser och känner en växande längtan efter att bli en del av människornas värld och få en odödlig själ.
En tradition bland havskungens döttrar är att de får stiga upp till havsytan först när de fyller femton år. Den lilla sjöjungfrun väntar otåligt på sin tur medan hennes äldre systrar en efter en återvänder med berättelser om världen ovanför. När det äntligen blir hennes tur att stiga upp, gör hon det med en känsla av förväntan och spänning. Hon bryter ytan och ser en stor segelbåt där en ung prins firar sin födelsedag med pompa och ståt. Den lilla sjöjungfrun blir genast förälskad i prinsen, både på grund av hans utseende och den värme och glädje som omger honom.
Plötsligt bryter en storm ut, och prinsens skepp förliser. I kaoset räddar den lilla sjöjungfrun prinsens liv genom att dra honom i land på en strand. Hon sitter vid hans sida tills en grupp unga kvinnor från ett närliggande kloster hittar honom och väcker honom till liv. Sjöjungfrun gömmer sig i närheten och ser hur prinsen vaknar, men eftersom han aldrig fick veta vem som räddade honom, antar han att det var en av de unga kvinnorna. Detta gör sjöjungfrun både glad och sorgsen – glad över att prinsen är vid liv, men förtvivlad över att han inte vet att det var hon som räddade honom.
Efter att ha återvänt till sitt hem i havet kan sjöjungfrun inte släppa tanken på prinsen och människornas värld. Hon söker till slut hjälp hos havsmodern, en fruktad och mystisk häxa som bor i en mörk och farlig del av havet. Havsmodern erbjuder henne en magisk dryck som kan förvandla hennes fiskstjärt till människoben, så att hon kan leva på land som en människa. Men det finns ett högt pris att betala: hon måste ge upp sin vackra röst, och hon kommer aldrig kunna återvända till havet. Dessutom kommer varje steg hon tar på sina nya ben kännas som att gå på vassa knivar, och om prinsen inte älskar henne och gifter sig med henne, kommer hon att dö och lösas upp i havsskummet.
Trots dessa varningar accepterar den lilla sjöjungfrun villkoren. Hon dricker drycken och genomgår en smärtsam förvandling. När hon vaknar på stranden är prinsen där och hittar henne. Han fascineras av hennes skönhet och tar henne med sig till sitt slott, men eftersom hon inte kan tala, har hon ingen möjlighet att förklara vem hon är eller vad hon har offrat för honom. De två tillbringar mycket tid tillsammans, och prinsen börjar se henne som en god vän, men han har fortfarande starka känslor för den kvinna han tror räddade hans liv.
En dag får prinsen veta att han ska gifta sig med en prinsessa från ett annat kungarike, ett arrangemang som hans föräldrar har ordnat. Prinsen är till en början tveksam, eftersom han känner att hans hjärta tillhör den kvinna som räddade honom. När han träffar prinsessan upptäcker han dock att hon är samma kvinna som han tror räddade honom på stranden. Han blir överlycklig och går med på att gifta sig med henne, medan den lilla sjöjungfrun tyst ser på med brustet hjärta. Hon älskar prinsen så mycket att hon inte kan förmå sig att hata honom, trots att hans lycka betyder hennes undergång.
På prinsens bröllopsnatt seglar fartyget som bär honom och hans nya brud ut på havet. Den lilla sjöjungfrun står på däck och inser att hennes tid håller på att rinna ut. Hon kommer snart att dö och lösas upp i havsskummet. Då dyker hennes systrar upp ur havet, med håret avklippt som ett offer till havsmodern i utbyte mot en dolk. Systrarna berättar att om sjöjungfrun dödar prinsen med dolken och låter hans blod rinna över sina ben, kan hon återvända till havet och leva som en sjöjungfru igen. Men den lilla sjöjungfrun älskar prinsen för mycket för att skada honom. Istället kastar hon dolken i havet och hoppar själv i vattnet.
När hon faller i havet förväntar hon sig att lösas upp i skum, men istället märker hon att hon lyfts upp av vinden. Hon har blivit en av luftens döttrar, andeväsen som belönas med odödliga själar för sina goda gärningar och sitt osjälviska hjärta. De förklarar att hon nu har en chans att vinna en odödlig själ genom att fortsätta göra gott för världen. Trots sin sorg över att inte ha kunnat vara med prinsen känner hon en inre frid, och hennes kärlek och osjälviskhet får henne att acceptera sitt nya öde.
Comments