Sammanfattning av Coriolanus av William Shakespeare

Coriolanus är en tragedi av William Shakespeare som utspelar sig i det tidiga Rom och kretsar kring den stolte och krigiske generalen Caius Marcius Coriolanus. Berättelsen skildrar hans militära triumfer, hans oförmåga att hantera politik och folkets vilja, hans fall från makten och slutligen hans tragiska öde.

Handlingen inleds i Rom, där folket är missnöjt över bristen på spannmål. De svälter och klandrar aristokratin, särskilt den stolta krigshjälten Caius Marcius, för deras lidande. De anser att han föraktar dem och är oförmögen att förstå deras behov. Staden har nyligen inrättat tribuner för att representera folkets intressen, men Marcius föraktar denna förändring och ser den som ett hot mot den traditionella ordningen där adeln styr. Samtidigt är Rom i konflikt med den angränsande folkstammen volskerna, ledda av deras främste general, Tullus Aufidius.

När volskerna hotar Roms territorium skickas den romerska armén ut i strid under ledning av Marcius. Han visar stort mod och skicklighet i kriget, särskilt i slaget om Corioli, där han ensam stormar fiendens stad och leder Rom till seger. För denna bragd får han hedersnamnet "Coriolanus". Trots sin triumf är han fortfarande besatt av sin fiende Aufidius, som han har kämpat mot många gånger men aldrig lyckats besegra slutgiltigt.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Efter kriget återvänder Coriolanus till Rom som en hyllad hjälte. Hans mor, Volumnia, är en stark och ambitiös kvinna som har fostrat honom till en krigare och ser hans framgångar som bevis på hennes egen triumf. Hon övertalar honom att kandidera till konsul, den högsta politiska positionen i Rom. För att bli vald måste han dock vinna folkets stöd genom att ödmjukt be om deras röster och visa sig som en tjänare åt staten. Detta är en uppgift som går emot hela hans natur – han föraktar folket och ser dem som svaga, ombytliga och ovärdiga att ha politisk makt.

Trots sina invändningar följer han traditionen och visar upp sina sår från slaget om Corioli för folket. Till en början verkar de imponeras av hans heroism och är villiga att rösta för honom. Men hans arrogans och ovilja att fjäska för dem gör att de börjar tveka. Tribunerna Sicinius och Brutus, som representerar plebejerna och fruktar Coriolanus makt, utnyttjar situationen och hetsar folket mot honom. De hävdar att han är en tyrann i vardande och övertygar massorna om att dra tillbaka sitt stöd.

När Coriolanus får höra att han förlorat folkets gunst blir han rasande. Han tappar all självkontroll och håller ett ursinnigt tal där han öppet förolämpar plebejerna och hotar stadens demokratiska struktur. Detta ger tribunerna en ursäkt att anklaga honom för förräderi och kräva hans exil. Trots att hans vänner och familj försöker lugna honom vägrar han kompromissa och förkastar Rom, som han anser vara en stad fylld av förrädare och svaga människor. Han förvisas och lämnar staden i vrede.

Förödmjukad och förbittrad reser Coriolanus till volskernas land och söker upp sin tidigare fiende, Aufidius. Han erbjuder sig att förena sig med volskerna för att hämnas på Rom. Aufidius, som respekterar Coriolanus som en krigare men också ser en chans att utnyttja honom för sina egna syften, accepterar erbjudandet. Han tar emot Coriolanus med öppna armar och tillsammans leder de en invasion mot Rom.

När nyheten om invasionen når Rom grips invånarna av panik. De inser att Coriolanus är en oövervinnelig general och att ingen kan stå emot honom på slagfältet. Staden skickar diplomatiska sändebud för att be honom om nåd, men han vägrar lyssna. Till slut skickas hans mor Volumnia, hans hustru Virgilia och hans son för att vädja till honom.

Volumnia spelar på hans känslor och hans plikt gentemot sin familj och sitt folk. Hon påminner honom om att han är romare och att om han förstör sin egen stad, kommer hans arv att präglas av skam. Hennes ord träffar honom djupt, och efter en lång inre kamp går han med på att sluta fred och dra sig tillbaka, trots att detta innebär att han bryter sin överenskommelse med volskerna.

När han återvänder till volskernas stad Antium möts han av ett kyligt mottagande. Aufidius, som från början såg Coriolanus som en rival, har manipulerat volskerna mot honom och anklagar honom för förräderi. Han påstår att Coriolanus endast utnyttjade volskerna och att han i slutändan alltid var lojal mot Rom. Med hjälp av sina anhängare hetsar Aufidius folkmassan till att vända sig mot Coriolanus.

Trots att Coriolanus försöker försvara sig och påminna om hans hängivenhet till volskerna, är det för sent. Folkmassan, uppviglad av Aufidius, vänder sig mot honom och han mördas brutalt. Hans död markerar slutet på en man som aldrig kunde kompromissa, som levde och dog efter sina principer, men som i sin stolthet och oförmåga att förstå politik blev sitt eget fall.

Dramat avslutas med att Aufidius, efter att ha uppnått sin hämnd, ger Coriolanus en sorts erkännande i döden, och hans kropp förs bort med respekt. Hans historia är en tragedi om en man som var en stor krigare men som aldrig kunde anpassa sig till den värld av diplomati och politik som styrde hans öde.