Sammanfattning av Boken om min mor av Albert Cohen

Albert Cohens Boken om min mor är en innerlig och djupt gripande skildring av författarens relation till sin mor, som vävs samman med hans sorg över hennes död. Boken är inte bara ett porträtt av en älskad förälder, utan också en meditation över tidens gång, kärlekens natur och människans ofrånkomliga dödlighet. Genom poetiska och självreflekterande passager utforskar Cohen sin mors liv och deras relation, samtidigt som han blottlägger sina egna brister och skuldkänslor.

Berättelsen tar sin början i ett ögonblick av djup förlust, då modern har gått bort och lämnat ett tomrum i författarens liv. Genom texten pendlar Cohen mellan att återkalla minnen av deras gemensamma liv och att uttrycka sin förtvivlan över att ha förlorat henne. Sorgen genomsyrar varje sida och driver honom att utforska sin mors personlighet och deras relation på ett närgånget och introspektivt sätt.

Albert Cohen 1968

Modern, som Cohen refererar till som "min mor" genom hela boken, framställs som en kärleksfull, hängiven och ibland överbeskyddande kvinna. Hon är född och uppvuxen i en judisk familj på Korfu och hennes liv präglas av hennes starka kärlek till sin son och den pliktkänsla hon känner gentemot familjen. Hennes kärlek är ovillkorlig och gränslös och hon gör allt för att skydda och stödja Cohen, även när det sker på bekostnad av hennes eget välbefinnande.

Genom återblickar får läsaren följa moderns resa från ungdom till ålderdom. Hon flyttar från Korfu till Marseille och bygger upp ett nytt liv där, men hennes identitet som invandrare och jude förblir central i hennes självbild. Cohen skildrar hennes styrka och uthållighet, särskilt under perioder av ekonomisk osäkerhet och diskriminering, men också hennes känslighet och djupa behov av närhet till sin son. Han beskriver hur hon offrar sina egna drömmar och önskningar för att ge honom möjligheter i livet.

En av bokens mest framträdande teman är moderns ensamhet. Efter att Cohen lämnat familjehemmet för att skapa sig ett eget liv, först genom studier och sedan som vuxen, blir modern kvarlämnad i ett vakuum av tystnad och väntan. Cohen reflekterar över hur hennes liv gradvis krymper, från en värld fylld av sociala kontakter och ansvar till ett ensamt rum där hon väntar på hans telefonsamtal och besök. Hennes kärlek till honom gör att hon uthärdar denna ensamhet, men Cohen skildrar också hur denna kärlek blir en börda för henne, eftersom hennes lycka i allt högre grad beror på hans närvaro.

Cohens egen roll i denna relation är fylld av ambivalens. Å ena sidan är han djupt tacksam för sin mors kärlek och stöd, å andra sidan känner han sig ibland tyngd av hennes beroende av honom. Han beskriver hur han, i sin ungdom, ofta tog henne för given och ibland behandlade henne med otålighet och brist på förståelse. Genom boken återkommer han till dessa minnen med en känsla av skuld och ånger. Han inser att han ofta prioriterade sitt eget liv och sina egna intressen framför att ge henne den tid och uppmärksamhet hon förtjänade.

Denna skuld förstärks av moderns död, som för Cohen framstår som en slutgiltig och oåterkallelig förlust. Han beskriver det ögonblick då han får veta att hon har gått bort som ett brutalt uppvaknande. Hans sorg är inte bara riktad mot förlusten av henne som person, utan också mot insikten om att han inte kan gottgöra de stunder då han inte var där för henne. Cohen uttrycker sin ånger över de gånger han inte ringde eller besökte henne, de gånger han valde bort henne för att fokusera på sitt arbete eller sitt eget sociala liv.

Boken är också en meditation över tidens gång och den förändring som åldrandet innebär. Cohen skildrar hur hans mor, som en gång var full av energi och livskraft, gradvis försvagas och blir alltmer beroende av andra. Han beskriver hur hennes kropp förändras och hur hennes tidigare självsäkerhet och stolthet ersätts av osäkerhet och sårbarhet. Dessa skildringar är djupt rörande och fyller läsaren med en känsla av ödmjukhet inför livets förgänglighet.

Samtidigt som boken är en hyllning till modern är den också en skarp kritik av samhällets bristande respekt för äldre människor. Cohen reflekterar över hur hans mor, liksom många andra äldre, ofta behandlades med likgiltighet eller förakt av omgivningen. Han beskriver hur hon ignorerades eller avfärdades av yngre människor, som inte såg värdet i hennes erfarenheter och visdom. Denna behandling smärtar honom djupt och förstärker hans känsla av skuld över att han inte alltid stod upp för henne.

Trots de många tunga och sorgliga inslagen är Boken om min mor också fylld av ljusa och värmande minnen. Cohen skildrar med stor ömhet de stunder av glädje och gemenskap som han delade med sin mor. Han minns hennes humor, hennes berättelser om livet på Korfu och hennes omsorgsfulla sätt att laga mat och ta hand om familjen. Dessa minnen fungerar som en tröst för honom i hans sorg och som en påminnelse om den kärlek som alltid förband dem.

Berättelsens ton är djupt personlig och intim och Cohens språk är både poetiskt och kraftfullt. Han använder sig av metaforer och symbolik för att ge liv åt sina känslor och upplevelser. Hans prosa är ofta fylld av motsatser – ljus och mörker, glädje och sorg, kärlek och skuld – vilket speglar den komplexitet som präglar relationen mellan mor och son.

Mot slutet av boken reflekterar Cohen över hur hans mors minne fortsätter att påverka honom, även efter hennes död. Han inser att hennes kärlek och uppoffringar har format honom till den person han är och att hennes närvaro fortfarande lever kvar i hans hjärta. Samtidigt är han smärtsamt medveten om att han aldrig kan återvända till de stunder han delade med henne. Denna insikt ger boken en känsla av både avslut och fortsättning, där förlusten av modern markerar ett slut på ett kapitel men också början på en ny fas i hans liv.

Boken om min mor är en djupt berörande och universell berättelse om kärlek, förlust och ånger. Genom att blotta sina egna brister och känslor skapar Cohen en text som inte bara hedrar hans mor utan också ger läsaren en djupare förståelse för vad det innebär att älska och förlora någon. Det är en bok som stannar kvar i minnet och påminner oss om att värdesätta de människor vi älskar medan vi fortfarande har dem kvar.