top of page

Sammanfattning av Blindheten av José Saramago

Blindheten, med originaltitel Ensaio sobre a Cegueira, är en roman av José Saramago. En man sitter i sin bil vid ett rödljus när han plötsligt drabbas av blindhet. Han ser inte mörker utan en tät, vit massa som fyller hela hans synfält. Förvirrad och skräckslagen ropar han på hjälp, och en annan man erbjuder sig att köra honom hem. Den blinde mannen, fortfarande chockad, tar tacksamt emot hjälpen, men den som hjälper honom visar sig snart vara en opportunist – en tjuv som utnyttjar mannens tillstånd och stjäl hans bil.


Den blinde mannen återvänder till sin fru och försöker förklara vad som har hänt. Hans fru, först skeptisk, inser snart att något är allvarligt fel och tar honom till en ögonläkare. Läkaren undersöker honom noggrant men hittar inga fysiska skador eller tecken på sjukdom. Mannen ser ut att vara fullt frisk, bortsett från det märkliga faktum att han är blind. Läkaren blir förbryllad men lovar att undersöka saken vidare.

José Saramago 2005, foto: Mario Antonio Pena (oneras}, licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0
José Saramago 2005, foto: Mario Antonio Pena (oneras}, licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0

Nästa dag vaknar läkaren och upptäcker, till sin fasa, att han själv har blivit blind. Snart börjar samma öde drabba fler människor – mannen som stal bilen, andra patienter från läkarmottagningen och så småningom personer de haft kontakt med. En epidemi verkar ha brutit ut, en blindhet som sprider sig oförklarligt och utan någon synbar logik.


Myndigheterna reagerar snabbt och hänsynslöst. De beslutar att sätta alla blinda i karantän i ett övergivet mentalsjukhus. De drabbade förs dit med minimal förklaring och får veta att de inte får lämna byggnaden. Bland de första som anländer finns ögonläkaren och hans fru. Men hans fru har inte blivit blind – hon låtsas vara drabbad för att kunna följa med sin man och hjälpa honom. Hon är den enda seende personen i hela karantänen, en hemlighet hon noggrant döljer.


Karantänen fylls snabbt med fler och fler blinda, och snart blir situationen kaotisk. Maten levereras oregelbundet och kastas in utan ordentlig organisation. De sjuka tvingas dela på smutsiga madrasser, och toaletterna blir snabbt överfulla. De som är instängda försöker organisera sig, men bristen på ledarskap och resurser leder till desperata och primitiva förhållanden.


Ögonläkaren och hans fru bildar en liten grupp med några andra av de första som kom dit – den första blinde mannen och hans fru, en ung kvinna med solglasögon, en pojke med en ögoninfektion och bilkaparen. De försöker skapa någon form av ordning i kaoset, men det visar sig vara nästintill omöjligt.


Snart tar en grupp brutala män över en avdelning och börjar kontrollera matleveranserna. De kräver att alla andra i karantänen ska betala för att få mat, först med värdesaker och sedan med sina kroppar. Kvinnorna i gruppen blir systematiskt våldtagna, och ögonläkarens fru – den enda seende – blir vittne till fasansfulla övergrepp. Hon kämpar med sitt samvete, plågas av sin maktlöshet men inser att hon inte kan hjälpa alla.


Till slut bestämmer hon sig för att agera. Med en sax hon gömt undan smyger hon in i tyrannernas avdelning och mördar deras ledare. Utan honom faller gruppen samman, och de övriga fångarna gör uppror. Under tumultet börjar mentalsjukhuset brinna, och i kaoset lyckas ögonläkarens fru och hennes grupp fly.


När de kommer ut upptäcker de att karantänen inte längre spelar någon roll – epidemin har spridit sig till hela staden. Samhället har kollapsat. De blinda irrar omkring i ruinerna, letar efter mat och skydd, och världen har förvandlats till en dystopisk ödemark där människor lever som djur.


Ögonläkarens fru, som fortfarande är den enda seende, leder sin lilla grupp genom den här nya, skrämmande verkligheten. De söker skydd i deras gamla hem, där de försöker återupprätta någon form av normalitet. Hon tar hand om dem, hjälper dem att hitta mat och håller dem vid liv.


Efter en tid, lika plötsligt som blindheten började, får den första mannen sin syn tillbaka. Snart börjar fler och fler se igen. Ingen vet varför det hände, precis som ingen förstod varför blindheten slog till från början.


Berättelsen slutar med att ögonläkarens fru, efter att ha burit ansvaret för sin grupp under hela deras mardröm, själv förlorar synen – eller åtminstone upplever ett ögonblick av osäkerhet om hon fortfarande kan se.

Comments


bottom of page