Sammanfattning av Begravd jätte av Kazuo Ishiguro

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro är en roman som utspelar sig i ett mytiskt, sagoliknande England under den brittiska folkvandringstiden. Landet är befolkat av både människor och mytologiska varelser och handlingen kretsar kring en äldre man och kvinna, Axl och Beatrice, som lever i en enkel by och bär på en oroande känsla av att något viktigt har gått förlorat. De minns bara fragment av sitt gemensamma liv och inser att en slags dimma verkar ha fördunklat alla minnen i landet. En mystisk glömska har lagt sig över befolkningen och ingen kan längre minnas sina egna tidigare liv, sin kärlek eller sina förluster fullt ut.

Axl och Beatrice bestämmer sig för att lämna byn och ge sig ut på en resa för att söka efter sin son, som de svagt minns men inte vet var han befinner sig eller varför han är borta. De har inga klara minnen av honom men känner en djup längtan efter honom. Under resans gång möter de flera andra karaktärer, bland annat en krigare vid namn Wistan, en ung pojke som heter Edwin och den åldrande riddaren Gawain, som en gång tjänade kung Arthur.

Kazuo Ishiguro 2017, Foto: Frankie Fouganthin,Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Det avslöjas att dimman av glömska över landet beror på en drake vid namn Querig, vars andedräkt sprider glömska. Draken vaktas av riddaren Gawain, som är lojal mot kung Arthurs minne och den fred som följde på kriget mellan britter och saxare. Men Gawains lojalitet är komplicerad, då han är plågad av ett löfte om att skydda draken, något som också innebär att han är ansvarig för att bevara glömskans dimma.

Genom Wistans och Edwins närvaro introduceras konflikterna mellan britter och saxare. Wistan, som är saxare, ser att freden som britterna införde efter kriget inte är så ädel som den verkar. Han menar att glömskan har tillkommit för att dölja de fasor som britterna begick mot saxarna och för att förhindra hämndlystnad och uppror. Querigs andedräkt gör att både gärningsmän och offer har glömt sina sår och sina synder och på så sätt har en ömtålig fred bevarats. Wistan har dock ett uppdrag – han vill döda Querig och därmed lyfta glömskans dimma, så att sanningen ska kunna komma fram och rättvisa skipas.

Axl och Beatrice finner sig kluvna när de förstår att de själva är bundna till glömskans dimma. De har upplevt smärta och kärlek tillsammans, men deras minnen är otydliga och diffusa och de är osäkra på om deras förflutna är fyllt av kärlek eller svek. Beatrice uttrycker en rädsla för att minnena kan avslöja smärtsamma sanningar som skulle kunna förstöra deras relation, men hon vill också återfå hela sin historia med Axl, oavsett vilka sanningar som kommer fram. De börjar förstå att glömskan har skyddat dem från vissa mörka aspekter av deras relation och att återfå minnena kan innebära en stor känslomässig risk.

När de till slut möter Querig ställs frågan om glömskans roll i att bevara fred mot att återupptäcka sanningen om det förflutna. Wistan lyckas döda draken och dimman av glömska börjar försvinna. Detta innebär att både individer och hela samhällen snart kommer att minnas gamla sår och oförrätter och det antyds att denna återfödelse av minnen kan leda till nya konflikter och stridigheter. Samtidigt kan Axl och Beatrice börja minnas mer om sitt förflutna, men de inser att detta kanske kommer att förändra deras kärlek och deras syn på varandra.

I slutet av boken får Axl och Beatrice veta att den där floden som leder dem till en eftervärld där de ska få vila tillsammans kräver att de konfronterar sitt förflutna och sina känslor för varandra. De står inför frågan om deras kärlek kan överleva sanningen och om de kan förbli tillsammans även om de skulle minnas gamla svek eller bitterheter. Romanen lämnar läsaren med en känsla av att kärlek, minne och försoning är något djupt komplext och bräckligt och att vi ibland måste välja mellan sanning och frid.

Begravd jätte är en bok om minnen och glömska och om det mänskliga behovet av både att hålla fast vid och att glömma det förflutna.