Sammanfattning av Baal av Bertolt Brecht

Baal är en pjäs av Bertolt Brecht. Baal är en ung poet med en stark dragningskraft, både genom sin konst och sin personlighet. Han är en outsider som avskyr samhällets konventioner och lever efter sina egna regler. Han är hänsynslös, driven av sina impulser och sin vilja att njuta av livet utan att ta ansvar för sina handlingar. Hans liv är en ständig revolt mot de normer som han uppfattar som instängande och fega, men hans existens präglas samtidigt av destruktivitet och självförbrännande excesser.

Till en början har han en viss framgång i de litterära kretsarna. En förläggare, Mech, försöker lyfta fram Baals dikter, men Baal visar sig vara för vulgär och anarkistisk för den borgerliga smak som dominerar kulturlivet. Han får chansen att delta i en fest med den intellektuella eliten, där han förväntas imponera och bekräfta sin position som en uppåtgående poet. Istället beter han sig respektlöst och hånar de närvarande. Han föraktar de rika och framgångsrika, ser deras värld som falsk och meningslös. Han driver med deras värderingar, deras sätt att tala och tänka, och han provocerar dem tills de vänder sig emot honom. Han blir utfryst och förlorar den lilla plats han hade i samhället.

Bertolt Brecht 1954, foto Jörg Kolbe, licens Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 de

Utan framtidsutsikter ger sig Baal ut på en resa genom livet som en vandrare, en utstött som lever efter sina egna lagar. Han rör sig genom olika miljöer, alltid omgiven av människor som dras till honom men som han snabbt tröttnar på eller utnyttjar. Han har ett förhållande med Johanna, en ung och oskuldsfull kvinna som älskar honom djupt. Men Baal behandlar henne hänsynslöst, föraktar hennes hängivenhet och lämnar henne utan att se tillbaka. Johanna blir förkrossad och tar sitt liv, men Baal visar ingen ånger eller skuld. För honom var hon bara en episod i hans rastlösa liv.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Han fortsätter sitt kringflackande liv och försörjer sig genom tillfälliga arbeten och genom att manipulera andra. Han förför och överger kvinnor, utnyttjar vänners generositet och sviker dem så fort han inte längre behöver dem. Hans charm och poetiska talang gör att han kan överleva, men han förstör allt han rör vid. Han förälskar sig i Sophie, dottern till en av sina välgörare, men även hon blir en av hans många erövringar som han snabbt tappar intresset för. Hon blir gravid, och Baal vägrar ta något ansvar. Hennes familj tvingar henne att gifta sig med en annan man, men hon förblir märkt av sitt möte med Baal.

Baal driver vidare och börjar umgås med en grupp luffare och utstötta. Han finner en viss gemenskap i detta liv, där ingen kräver något av honom och där han kan leva ut sina drifter utan att någon dömer honom. Han sjunger och dricker, lever från dag till dag och skriver dikter när andan faller på. Hans liv präglas av alkohol, sex och våld. Han blir allt mer hänsynslös och brutal, särskilt när han är full.

Hans vän Ekart är den enda som verkligen står ut med honom och försöker hålla honom tillbaka från att fullständigt förgöra sig själv. De lever tillsammans en tid, men även deras vänskap faller offer för Baals destruktiva natur. När Ekart blir intresserad av en kvinna som Baal också vill ha, slutar det med att Baal dödar honom i ett anfall av svartsjuka och raseri. Han flyr och tvingas gömma sig i skogen, där han lever ensam som en vildman.

Baal blir allt mer förfallen, hans kropp bryts ner av hans hårda liv och hans själ förmörkas av åren av överdrifter och svek. Han är fortfarande stolt och vägrar be om hjälp, även när han blir sjuk och svag. Han försmäktar i sin ensamma exil, förlorad i sina egna tankar och minnen. Till slut dör han ensam i skogen, övergiven av alla, och hans liv tar slut som en sista suck av motstånd mot världen.