Sammanfattning av Allt detta tillhör mig Petra Hulová

Petra Hulovás Allt detta tillhör mig är en mångfacetterad och gripande berättelse som väver samman livet för flera generationer kvinnor i en mongolisk familj. Genom deras olika perspektiv skildras en värld präglad av tradition, modernitet och förändring. Romanen rör sig mellan landsbygd och stad, mellan förflutet och nutid och utforskar teman som familj, kärlek, makt och förlust.

Historien börjar på den mongoliska landsbygden, där det karga landskapet och de strikta kulturella normerna formar livets gång. Familjen som står i centrum för berättelsen bor i en liten by och deras liv kretsar kring djurhållning och samhörighet med naturen. Matriarken, Dolgorma, är en stark och envis kvinna som styr familjen med en järnhand. Hon är en produkt av sitt samhälle, där traditionen är allt och hon ser till att hennes barn följer de oskrivna reglerna. Genom hennes ögon får vi en inblick i en värld där individens vilja ofta får stå tillbaka för kollektivet.

Petra Hulová 2007

Dolgorma har flera döttrar och berättelsen fördjupas genom att vi får följa deras liv, val och konsekvenser. Varje dotter representerar en unik aspekt av den förändring som pågår i Mongoliet: från traditionella värderingar till modernitet och globalisering. Var och en av dem söker sin egen väg, men de binds samman av familjebanden och den kulturella arv som Dolgorma försöker upprätthålla.

Den äldsta dottern, Alta, är familjens plikttrogna medlem. Hon förväntas följa sin mors fotspår och axla ansvaret för familjen. Alta är dock en komplex person; hennes inre konflikter mellan vilja och plikt framträder alltmer. Hon känner en djup kärlek till sin familj och sitt hem men drömmer samtidigt om något mer. Hennes kamp för att balansera dessa motstridiga krafter blir en central del av berättelsen.

En annan dotter, Guna, är den som tydligast bryter mot familjens och samhällets normer. Hon lämnar byn för att söka sitt eget liv i staden. Guna representerar den unga generationen som vill skapa sig en annan framtid än den deras föräldrar hade. Hon möter både möjligheter och utmaningar i det urbana Mongoliet, där traditionella värderingar ofta kolliderar med modernitetens krav. Guna försöker skapa sin egen identitet, fri från familjens förväntningar, men upptäcker att hennes rötter är svåra att ignorera.

Staden fungerar som en skarp kontrast till landsbygden. Här skildras en värld av nya möjligheter men också av alienation och rotlöshet. För Guna är staden både en tillflykt och en prövning. Hon kämpar med att hitta sin plats i ett samhälle som förändras snabbt och hennes erfarenheter av kärlek, vänskap och arbete ger henne både styrka och sårbarhet. Genom Guna får vi en inblick i Mongoliets modernisering, där traditionella värderingar utmanas av globalisering och kapitalism.

En annan viktig röst i berättelsen är Altans dotter, Nara. Hon representerar nästa generation och de nya frågor som kommer med den. Nara är nyfiken och ivrig att förstå sin plats i världen. Hon försöker förlika sig med sitt kulturella arv samtidigt som hon drömmer om en framtid präglad av självständighet. Genom Nara utforskar romanen hur traditioner kan transformeras och anpassas, snarare än att helt försvinna.

Männen i familjen spelar också viktiga roller, även om deras röster är mer dämpade i jämförelse med kvinnornas. De fungerar ofta som symboler för de patriarkala strukturer som genomsyrar både familjen och samhället. Samtidigt är männen inte enbart förtryckare; de är också offer för samma system som binder kvinnorna. Deras komplexitet framträder särskilt i relationerna med kvinnorna, där kärlek och makt är tätt sammanflätade.

Romanens struktur är fragmentarisk och poetisk, med flera berättarperspektiv som växlar mellan generationerna. Genom detta grepp framträder en rik och mångfacetterad bild av familjens liv och dess plats i ett förändrat Mongoliet. Hulová använder sig av ett bildspråk som fångar både det karga landskapet och de inre landskapen hos sina karaktärer. Hennes prosa är samtidigt lyrisk och skarp och hon väver skickligt samman det personliga och det politiska.

Berättelsen rör sig fram och tillbaka i tiden och genom tillbakablickar får vi se hur historien har format familjens nuvarande situation. Mongoliets turbulenta historia, från kommunismens fall till globaliseringens framväxt, fungerar som en bakgrund till familjens kamp. Hulová visar hur det personliga livet alltid är sammanflätat med de större samhälleliga och historiska krafter som formar världen.

Familjens liv är också präglat av förlust och sorg. Döden är en återkommande närvaro i berättelsen och den påverkar karaktärernas liv på djupgående sätt. Genom dessa förluster utforskar romanen teman som tidens gång, minne och vad det innebär att vara människa. Trots all sorg finns det också stunder av glädje och gemenskap, som visar på familjens styrka och förmåga att överleva.

Allt detta tillhör mig är en berättelse om transformation – både på individuell och kollektiv nivå. Familjemedlemmarna kämpar med sina egna drömmar och rädslor, samtidigt som de måste navigera de förändringar som sker i deras samhälle. Romanen är en hyllning till kvinnors styrka och motståndskraft och den visar hur traditioner kan vara både en börda och en källa till tröst.

Petra Hulová skapar i denna roman en rik och komplex värld som fångar livets skönhet och smärta. Hon ger röst åt de kvinnor vars historier ofta förbises och hon gör det med en djup respekt för deras erfarenheter och val. Genom att väva samman det personliga och det politiska skapar hon en berättelse som är både universell och djupt rotad i sin specifika kontext. Allt detta tillhör mig är en roman som stannar kvar hos läsaren länge efter att den sista sidan har lästs.