top of page

Sammanfattning av ABC-morden av Agatha Christie

Uppdaterat: 6 mars

ABC-morden, med originaltitel "The A.B.C. Murders", är en av Agatha Christies mest kända deckare med den berömde belgiske detektiven Hercule Poirot i huvudrollen. Romanen utspelar sig under 1930-talet i England och följer en seriemördare som går under signaturen "A.B.C." och lämnar efter sig en rad brutala mord i alfabetisk ordning. Berättelsen skildras delvis genom Arthur Hastings, Poirots gamla vän, och delvis genom utdrag ur en okänd berättares perspektiv, vilket skapar en spänning kring mördaren och hans psykologiska drivkrafter.


Berättelsen inleds med att Hercule Poirot får ett anonymt brev som varnar om ett kommande mord. Brevet är undertecknat "A.B.C." och är utformat på ett självsäkert och utmanande sätt, som om mördaren lekte med Poirot och drev med hans rykte som en av världens främsta detektiver. Brevet ger en vag hänvisning till en händelse som ska ske i Andover den 21:a i månaden. Poirot och Hastings är förbryllade, men utan mer information kan de inte göra mycket. När dagen kommer hittas en äldre kvinna, Alice Ascher, brutalt mördad i sin tobaksaffär i Andover. På platsen finner polisen en järnvägsguide, en så kallad ABC-järnvägstabell, liggande bredvid kroppen.

Agatha Christie 1910, målning av Nathaniel Hughes John Baird
Agatha Christie 1910, målning av Nathaniel Hughes John Baird

Strax därefter får Poirot ett nytt brev från A.B.C., denna gång med en förvarning om ett mord i Bexhill-on-Sea. Trots att Poirot och polisen gör sitt bästa för att förhindra brottet, hittas en ung kvinna vid namn Betty Barnard strypt på en strand. Betty var servitris och beskrevs som flörtig och livlig. Även vid detta mord finns en ABC-järnvägsguide vid kroppen. Mönstret börjar ta form: morden sker i alfabetisk ordning, både vad gäller offrets initialer och platsen där brottet sker.



Det tredje brevet förvarnar om ett mord i Churston. Poirot och Scotland Yard försöker på alla sätt att stoppa det förutsagda mordet, men misslyckas återigen. Offret är Sir Carmichael Clarke, en rik äldre man med en sjuk hustru. Han hittas ihjälslagen i sin trädgård, och bredvid kroppen ligger ännu en ABC-järnvägsguide. Clarke var en förmögen änkling, och hans bror Franklin Clarke spelar en viktig roll i berättelsen.


Polisen står inför en seriemördare som verkar vara ute efter att skapa kaos snarare än att ha ett personligt motiv. Tidningarna spekulerar vilt, och allmänheten är i skräck. Poirot är dock skeptisk till att mördaren är en galning som dödar slumpmässigt. Han misstänker att det finns en djupare plan bakom brotten. Samtidigt får vi insyn i en man vid namn Alexander Bonaparte Cust, en ensam och osäker försäljare av strumpor och underkläder. Cust lider av minnesluckor och huvudvärk, och han får mystiska känslor av att han kan vara ansvarig för morden, även om han själv inte verkar vara säker på hur det skulle ha gått till. Läsaren får följa honom i hans vardag och se hur han sakta blir allt mer övertygad om att han kanske är A.B.C.-mördaren, men det finns detaljer som inte riktigt går ihop.


Ett fjärde brev skickas, men det når Poirot för sent. Mordet har redan begåtts i Doncaster, och offret är George Earlsfield. Denna gång verkar dock något ha gått fel. Det finns luckor i utförandet av mordet, och ABC-guiderna har inte placerats lika prydligt som tidigare. Poirot är övertygad om att detta mord inte var en del av mördarens egentliga plan, utan snarare ett villospår.


Under utredningen börjar Poirot fokusera på personerna kring det tredje mordoffret, Sir Carmichael Clarke. Han observerar att Clarke var en rik man och att hans bror Franklin Clarke skulle ha tjänat på att Carmichael dött. Det visar sig att Franklin Clarke var otålig och ville att brodern skulle dö innan denne skulle hinna gifta om sig och potentiellt testamentera sin förmögenhet till någon annan. Poirot inser att hela den till synes slumpmässiga mordserien var en fasad för att dölja det verkliga motivet: mordet på Sir Carmichael Clarke.


Franklin Clarke har försökt att rikta misstankarna mot Alexander Bonaparte Cust genom att manipulera bevis. Cust själv är en förvirrad och lättmanipulerad man som har trott att han kan ha begått brotten, men i själva verket har han blivit utnyttjad som en syndabock. Poirot samlar alla misstänkta och presenterar sin lösning, där han avslöjar hur Franklin Clarke skickat breven, placerat ABC-guiderna och planerat morden för att skapa illusionen av en seriemördare medan hans verkliga syfte var att eliminera sin bror och samtidigt förbli oskyldig i allas ögon.


Franklin Clarke försöker göra motstånd och hävdar att Poirot inte kan bevisa något, men Poirots skarpsinne och de bevis han samlat tvingar honom till slut att erkänna. Clarke grips och fallet är löst. Poirot konstaterar att brott som verkar slumpmässiga ofta har en noggrant dold logik bakom sig, och att sanningen i detta fall dolde sig i detaljerna.


Romanen avslutas med att Cust blir rentvådd och att Poirot ännu en gång har visat sin briljans. Hastings reflekterar över hur Poirot med sin metodiska och psykologiska analys kunde se det som andra missade. Fallet visar också hur illusionen av en seriemördare kan användas som täckmantel för ett mer personligt brott, något som gör "The A.B.C. Murders" till en unik och psykologiskt intrikat deckare inom Christies verk.

 
 
 

Comments


bottom of page