Percy Bysshe Shelley biografi

Percy Bysshe Shelley föddes den 4 augusti 1792 i Field Place, nära Horsham i Sussex, England, som äldste son till Sir Timothy Shelley, en konservativ parlamentsledamot, och hans hustru Elizabeth Pilfold. Han växte upp i en privilegierad miljö, där det förväntades att han skulle följa i sin fars fotspår och göra en karriär inom politik eller något annat respektabelt yrke. Redan i ung ålder visade han sig dock vara en rebellisk och idealistisk själ, med ett brinnande intresse för litteratur, vetenskap och filosofi.

Vid tio års ålder skickades Shelley till Syon House Academy, en skola där han blev utsatt för brutal disciplin och mobbning, vilket stärkte hans motstånd mot auktoritet och konventioner. Vid fjorton års ålder började han på Eton College, där han blev känd som "Mad Shelley" på grund av sin okonventionella personlighet och sina experiment med elektricitet och kemi. Han var en ivrig läsare och fördjupade sig i verk av filosofer som John Locke och William Godwin.

Percy Bysshe Shelley 1818, målning av Alfred Clint

1810 började Shelley vid University College, Oxford, där han snabbt visade sig vara en exceptionell student. Han ägnade mycket tid åt att läsa och skriva och utvecklade sina radikala idéer om politik, religion och samhället. Han blev särskilt inspirerad av Godwins anarkistiska och ateistiska tankegångar. 1811 skrev han, tillsammans med sin vän Thomas Jefferson Hogg, pamfletten "The Necessity of Atheism", som argumenterade för att religion grundade sig på irrationell tro snarare än förnuft. När Oxford fick kännedom om skriften blev Shelley konfronterad och vägrade att ta avstånd från sina åsikter, vilket ledde till att han relegerades från universitetet. Hans far, som var upprörd över sonens radikala idéer och olydnad, bröt alla förbindelser med honom och drog in hans ekonomiska stöd.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Kort efter relegeringen rymde Shelley till Skottland tillsammans med Harriet Westbrook, en 16-årig skolflicka, som han gifte sig med trots att han snabbt blev olycklig i äktenskapet. Under denna period reste han runt i England och Irland och försökte sprida sina politiska idéer. Han skrev pamfletter om social rättvisa och kämpade för katolska rättigheter på Irland. Hans skrifter, inklusive "Queen Mab" (1813), reflekterade hans dröm om en utopisk värld där människan var befriad från tyranni, religion och konventioner.

Vid denna tid kom han också i kontakt med William Godwin, vars skrifter han hade beundrat i flera år. Genom Godwin träffade han Godwins dotter, Mary Wollstonecraft Godwin, som han omedelbart blev förälskad i. Sommaren 1814 rymde Shelley och Mary tillsammans till Frankrike och Schweiz, vilket ledde till skandal och social fördömelse i England. Harriet, som lämnats kvar i England med deras gemensamma barn, begick självmord 1816, vilket gjorde det möjligt för Shelley att lagligen gifta sig med Mary.

Sommaren 1816 tillbringade Shelley och Mary i Genève tillsammans med Lord Byron och John Polidori. Det var under denna sommar som Mary började skriva sin berömda roman "Frankenstein", och Shelley skrev flera dikter, inklusive "Hymn to Intellectual Beauty" och "Mont Blanc". Detta var en period av stor intellektuell och kreativ produktivitet för Shelley, och hans stil började utvecklas till den höga romantik och bildrika poesi som skulle känneteckna hans senare verk.

Efter att ha återvänt till England möttes paret av ekonomiska svårigheter och social isolering. Shelley arbetade dock vidare och skrev sina mest betydelsefulla verk under denna tid, bland annat den långa dikten "Alastor, or The Spirit of Solitude" (1816), där han uttryckte sin känsla av utanförskap och sin längtan efter en högre idealisk verklighet.

1818 lämnade Shelley och Mary England för gott och reste till Italien, där de skulle tillbringa resten av sina liv. Italien blev en plats där Shelley kunde leva friare från den brittiska kritik och förföljelse han ständigt utsattes för. Under sin tid i Italien skrev han några av sina mest lysande och kraftfulla verk. Han färdigställde "Prometheus Unbound" (1820), ett episkt drama i vers som behandlar temat frihet och motstånd mot tyranni. Han skrev också den elegiska dikten "Adonais" (1821) till minne av den unge poeten John Keats, som hade avlidit i tuberkulos.

Shelley var en passionerad förespråkare för politisk och intellektuell frihet, och hans poesi genomsyrades av dessa ideal. Han trodde på möjligheten att skapa en bättre värld genom konst, kärlek och revolutionärt tänkande. Hans dikt "The Mask of Anarchy" (1819), skriven efter Peterloo-massakern i England, är ett av de mest kraftfulla politiska poem som någonsin skrivits på engelska.

Hans liv i Italien präglades dock också av tragedi. Han och Mary förlorade flera av sina barn, och deras relation blev alltmer ansträngd. Shelley drogs även in i komplicerade relationer med andra intellektuella och konstnärer i sin omgivning. Han hade en nära vänskap med den grekiska revolutionären Alexandros Mavrokordatos och engagerade sig i den grekiska frihetskampen.

Den 8 juli 1822, vid 29 års ålder, dog Shelley i en båtolycka utanför Viareggio, Italien. Han hade seglat från Livorno till Lerici i sin båt Don Juan när en storm plötsligt svepte in och sänkte båten. Hans kropp spolades upp på stranden tio dagar senare och kremerades på stranden i närvaro av Lord Byron och andra vänner.

Efter hans död fick Shelleys verk större erkännande, även om han under sin livstid ofta sågs som en farlig och subversiv figur. Hans poesi, som kombinerade romantikens idealism med en revolutionär anda, har fortsatt att inspirera generationer av poeter och tänkare. Hans vision om frihet, kärlek och rättvisa lever kvar i hans dikter, som än idag anses vara bland de mest lysande inom den engelska litteraturen.