Pablo Picasso biografi

Tidiga år och familjebakgrund

Pablo Picasso föddes den 25 oktober 1881 i Málaga, Spanien, som Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno Crispín Crispiniano María Remedios de la Santísima Trinidad Ruiz Picasso. Hans far, José Ruiz Blasco, var en akademiskt skolad målare och professor i konst vid en lokal konstskola, medan hans mor, María Picasso y López, var av italiensk härkomst. Redan som barn visade Picasso extraordinära konstnärliga talanger. Hans far ansåg att sonen snabbt överträffade honom och enligt legenden gav han upp sitt eget målande för att fokusera på att främja Pablos karriär.

När Picasso var tio år flyttade familjen till La Coruña, där hans far arbetade vid en annan konstskola. Det var här som Picasso började sin formella konstnärliga utbildning. Trots sin unga ålder imponerade han på sina lärare och slutförde inträdesproven för Barcelonas prestigefyllda konstskola La Llotja på rekordtid när han bara var 13 år gammal.

Studier och tidigt skapande

Vid 16 års ålder flyttade Picasso till Madrid för att studera vid Real Academia de Bellas Artes de San Fernando, Spaniens främsta konstskola. Dock fann han undervisningen där alltför akademisk och begränsande och han valde istället att utforska den rika konsthistorien på stadens museer, särskilt Museo del Prado, där han studerade verk av mästare som Velázquez, Goya och El Greco.

Det var under denna tid som Picasso började experimentera med olika stilar, påverkad av de framväxande modernistiska rörelserna i Europa, särskilt impressionism och symbolism. Han var också en del av Barcelonas avantgarde-grupp Els Quatre Gats, som fungerade som ett viktigt socialt och konstnärligt nav för unga konstnärer och författare.

Flytten till Paris och blå perioden

År 1904 flyttade Picasso till Paris, dåtidens konsthuvudstad och bosatte sig i den bohemiska stadsdelen Montmartre. Här blev han vän med konstnärer som Georges Braque och Henri Matisse och hans konstnärliga inriktning började förändras. Denna period markerar början på hans Blå period (1901-1904), en tid då hans verk dominerades av dämpade blå toner och teman som sorg, fattigdom och alienation. Detta kan ha varit ett uttryck för Picassos eget lidande efter en nära väns död.

Bild: Picasso 1904 i Paris.

Målningar som "Den gamla gitarristen" och "Pojke med en pipa" är emblematiska för denna tid och speglar både den emotionella intensiteten och den unika stil som Picasso började utveckla.

Rosa perioden och afrikansk konst

Efter Blå perioden följde den Rosa perioden (1904-1906), då hans palett ljusnade och han började skildra mer positiva teman som cirkuslivet och unga kärlekspar. Rosa, rött och orange dominerade hans verk under denna period. En av de mest kända målningarna från denna tid är "Familjen av akrobater" (1905), där Picasso började visa ett större intresse för figurmåleri och mänskliga former.

Runt 1906 påverkades Picasso av afrikansk och primitiv konst, särskilt skulpturer från afrikanska och iberiska kulturer, vilket ledde till en mer stiliserad och förenklad framställning av människor. Detta skulle bli avgörande för utvecklingen av hans senare kubistiska stil.

Kubismens födelse

I samarbete med Georges Braque skapade Picasso kubismen, en konstnärlig revolution som bröt mot traditionella föreställningar om perspektiv och form. Inspirerad av Paul Cézannes verk och afrikansk skulptur introducerade Picasso en fragmenterad syn på verkligheten, där objekt avbildades från flera vinklar samtidigt.

Den första stora kubistiska målningen var "Les Demoiselles d’Avignon" (1907), som visade fem prostituerade i en radikal, geometriskt uppbruten form. Verket chockerade många, men det banade väg för en helt ny förståelse av hur verkligheten kunde representeras i konsten. Kubismen utvecklades sedan vidare till två huvudfaser: Analytisk kubism (1909-1912), där former fragmenterades i små, nästan abstrakta geometriska bitar och syntetisk kubism (1912 och framåt), där Picasso och Braque började använda collage-tekniker och återinförde mer figurativa element.

Bild: Picasso 1908

Klassicism och surrealism

Efter första världskriget återvände Picasso till en mer klassisk stil och experimenterade med nyklassicism och realistiska figurmålningar. Han skapade monumentala verk, ofta inspirerade av grekisk och romersk mytologi. Under denna tid utförde han också en rad stora skulpturala verk och började använda sig av keramik och metall.

På 1930-talet drogs Picasso mot surrealismen, även om han aldrig helt anammade rörelsen. Hans surrealistiska verk innehöll ofta våldsamma och groteska teman, särskilt i en tid då Europa befann sig på randen till ytterligare ett krig.

Guernica och politisk aktivism

Picassos mest berömda verk från denna tid och kanske hans mest kända målning överhuvudtaget, är "Guernica" (1937). Verket är en monumental väggmålning skapad som en reaktion på bombningen av den baskiska staden Guernica under spanska inbördeskriget. Målningen, fylld med förvridna former, lidande figurer och symboler för död och förstörelse, har blivit en tidlös symbol för krigets fasor och mänskligt lidande. Picasso var djupt engagerad i politiska frågor och blev medlem i det franska kommunistpartiet 1944.

Bild: Picasso 1969

Senare år och arv

Under andra världskriget stannade Picasso kvar i Paris, trots den nazistiska ockupationen. Hans konstnärliga produktion avtog inte och efter kriget fortsatte han att arbeta med en mängd olika medier, inklusive måleri, skulptur, keramik och teckning. Picassos senare verk präglades av en djärv, experimentell anda och en aldrig sinande nyfikenhet för nya tekniker och stilar.

Pablo Picasso dog den 8 april 1973 i Mougins, Frankrike, vid 91 års ålder. Han lämnade efter sig ett otroligt rikt och mångsidigt konstnärligt arv, bestående av mer än 50 000 konstverk, inklusive målningar, skulpturer, teckningar, keramik och tryck.

Sammanfattning

Picasso är tveklöst en av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer. Han revolutionerade konsten genom att ständigt förnya sitt uttryck och utmana konventionella former av bildskapande. Genom sin roll i skapandet av kubismen, sitt bidrag till surrealismen och hans banbrytande tekniker i collage och skulptur, förändrade Picasso sättet vi ser på konst. Hans verk fortsätter att vara relevanta och inspirerande och han förblir en av de mest hyllade och studerade konstnärerna i modern konsthistoria.