Molière biografi

Jean-Baptiste Poquelin, mer känd under sitt artistnamn Molière, föddes den 15 januari 1622 i Paris. Han växte upp i en välbärgad borgerlig familj, där fadern, Jean Poquelin, var en framgångsrik tapetserare och innehade en kunglig utnämning som hovtapetserare åt Ludvig XIII. Denna position innebar att Molière från unga år fick inblick i hovlivet och det franska samhällets hierarkier, något som skulle komma att prägla hans framtida dramatik. Hans mor, Marie Cressé, dog när han var tio år gammal, vilket var en stor förlust för den unge Jean-Baptiste.

Molière fick en gedigen utbildning vid det prestigefyllda Collège de Clermont (senare Collège Louis-le-Grand), en jesuitskola där han studerade klassiska ämnen som latin, filosofi och retorik. Under denna tid kom han i kontakt med antikens litteratur och teater, särskilt de romerska dramatikerna Plautus och Terentius, som skulle komma att influera hans eget skrivande. Efter att ha avslutat sina studier började han en kort tid studera juridik i Orléans, möjligen för att följa sin fars önskan att han skulle bli advokat.

Molière 1658, målning av Pierre Mignard

Trots sin utbildning inom juridik drogs Molière alltmer mot teatern. 1643, vid 21 års ålder, avsade han sig sin arvsrätt till faderns tapetseraryrke och slog sig samman med skådespelerskan Madeleine Béjart för att grunda teatersällskapet L’Illustre-Théâtre. Gruppen kämpade dock ekonomiskt och efter två år gick de i konkurs. Molière själv hamnade i skuld och tillbringade en kort tid i fängelse, vilket markerade en svår period i hans liv.

Blå slottet av L M Montgomery E-bok EPUB 49kr

Köp nu

Efter konkursen lämnade Molière Paris och tillbringade närmare tretton år (1645–1658) på turné i provinserna tillsammans med Béjarts teatersällskap. Under denna tid utvecklade han sina färdigheter som skådespelare, dramatiker och teaterledare. Han skrev och framförde farser och komedier, ofta inspirerade av den italienska Commedia dell’arte-traditionen, som var populär vid den tiden. Dessa år av resor och erfarenheter av olika publikers reaktioner skulle visa sig ovärderliga för hans framtida framgångar.

1658 återvände Molière till Paris och lyckades genom kontakter få möjlighet att uppträda inför kung Ludvig XIV vid Louvren. Hans trupp framförde en tragedi, men det var hans komiska pjäs Le Docteur Amoureux (Den förälskade doktorn) som verkligen fångade kungens uppmärksamhet. Kungen blev förtjust i hans humor och uttryckssätt, vilket ledde till att Molière fick kungligt beskydd och tillgång till en teaterlokal i Palais-Royal, där han kunde uppföra sina verk.

Med kungens stöd började Molière producera en rad framgångsrika komedier som kombinerade farsartad humor med skarp samhällssatir. 1662 gifte han sig med Armande Béjart, som tros ha varit Madeleine Béjarts yngre syster eller möjligen hennes dotter. Äktenskapet var stormigt och utsattes för mycket skvaller och spekulationer, vilket Molière ofta bemötte genom sina pjäser.

Ett av hans första stora genombrott kom med pjäsen L'École des femmes (Kvinnoskolan) från 1662. Den berättar om en äldre man som försöker forma en ung flicka till den "perfekta" hustrun genom att hålla henne isolerad från världen. Pjäsen väckte stor debatt och anklagades för att vara omoralisk och kontroversiell, men den blev också en stor publikframgång. Kritiken mot pjäsen ledde till att Molière försvarade sig genom att skriva La Critique de l'École des femmes (Kritik av Kvinnoskolan), där han med humor och intelligens bemötte sina motståndare.

Trots sin framgång hade Molière många fiender, särskilt inom den konservativa aristokratin och kyrkan, som ogillade hans satir över deras hyckleri och maktmissbruk. Hans pjäser tog ofta upp känsliga ämnen, såsom religiöst skenhelighet, falsk moral och aristokratins fördomar. Detta ledde till att han hamnade i konflikt med den mäktiga katolska kyrkan, särskilt efter att han 1664 satte upp Tartuffe, en pjäs som driver med religiös falskhet.

Tartuffe handlar om en bedragare som, under sken av religiös fromhet, lyckas manipulera och lura en naiv adelsman. Pjäsen väckte stor uppståndelse och förbjöds av kyrkan, trots att kung Ludvig XIV personligen stödde Molière. Det dröjde flera år innan pjäsen slutligen kunde spelas i sin helhet, och den förblev en av Molières mest kontroversiella och inflytelserika verk.

1666 skrev han Le Misanthrope (Misantropen), som betraktas som ett av hans mest djupgående och komplexa verk. Pjäsen handlar om Alceste, en man som föraktar samhällets ytlighet och hyckleri men som samtidigt är förälskad i Célimène, en kvinna som representerar just de egenskaper han föraktar. Misantropen var mer filosofisk än Molières tidigare farser, och även om den inte blev en omedelbar succé, har den med tiden blivit en av hans mest hyllade pjäser.

Vid den här tiden var Molière en av Frankrikes mest berömda dramatiker, men hans hälsa började försämras. Han led av kroniska lungsjukdomar, troligen tuberkulos, och hans intensiva arbetsbelastning förvärrade hans tillstånd. Trots sina hälsoproblem fortsatte han att skriva och uppträda.

Under sina sista år skapade han några av sina mest kända verk, inklusive L'Avare (Den girige) och Le Bourgeois gentilhomme (Den adelstokige borgaren). L'Avare, en mörk komedi om en snål man besatt av pengar, visade Molières skicklighet i att kombinera humor med en djupare psykologisk skildring av mänskliga laster. Le Bourgeois gentilhomme drev med borgarklassens strävan efter aristokratisk status och blev en stor succé vid hovet.

1673 satte Molière upp sin sista pjäs, Le Malade imaginaire (Den inbillade sjuke), en satir över medicinsk vetenskap och läkarnas auktoritet. Han spelade själv huvudrollen som den hypokondriske Argan. Under den fjärde föreställningen den 17 februari 1673 kollapsade han på scenen efter att ha drabbats av ett allvarligt sjukdomsanfall. Han lyckades fullfölja föreställningen men dog senare samma kväll i sitt hem. Eftersom han var skådespelare, en yrkesgrupp som kyrkan såg ner på, nekades han först en kristen begravning, men efter ingripande av kung Ludvig XIV fick han slutligen begravas i helgad jord, om än i en mindre högtidlig ceremoni.

Molières arv är enormt. Hans pjäser har blivit en central del av den västerländska litteraturkanonen och spelas fortfarande flitigt över hela världen. Hans skarpa satir, briljanta dialoger och förmåga att blanda komedi med djupare samhällskritik gör honom till en av teaterhistoriens största dramatiker. Hans inflytande syns inte bara i teatern utan även inom litteraturen, psykologin och sociologin, där hans skildringar av mänskligt beteende och sociala normer fortsätter att fascinera och inspirera.