George Lucas föddes den 14 maj 1944 i Modesto, Kalifornien, en liten stad i San Joaquin-dalen. Hans far, George Walton Lucas Sr., var affärsman och drev en butik för kontorsmaterial, medan hans mor, Dorothy Bomberger Lucas, kom från en förmögen familj med kopplingar till jordbruk och bankväsende. Lucas växte upp i en trygg, men ganska händelselös, småstadsmiljö, där hans tidiga intressen kretsade kring bilar och serietidningar snarare än film.
Som ung drömde Lucas om att bli professionell racerförare. Han var besatt av bilar och spenderade större delen av sin tonårstid med att meka med motorer och köra snabba bilar. Han tävlade ofta med sina vänner på de landsvägar som omgav Modesto. Men hans liv tog en dramatisk vändning den 12 juni 1962, bara dagar före hans examen från Downey High School. När han körde hem från biblioteket blev han påkörd av en annan bil och hans lilla Fiat Bianchina voltade flera gånger innan den kraschade in i ett träd. Säkerhetsbältet lossnade av kraften och Lucas kastades ut ur bilen – något som paradoxalt nog räddade hans liv. Efter månader av rehabilitering insåg han att hans dröm om att bli racerförare inte längre var realistisk.

Under sin konvalescens började Lucas intressera sig för fotografi och film. Han hade tidigare visat en viss fascination för berättande, men det var först nu som han på allvar började fundera på film som en framtida karriär. Han skrev in sig vid Modesto Junior College där han började studera konst och litteratur. Samtidigt började han experimentera med filmkameror och skapa egna kortfilmer. Han blev särskilt inspirerad av avantgardistisk och experimentell film, och han upptäckte snart att han hade en fallenhet för att berätta visuella historier.
Hans passion för film ledde honom så småningom till University of Southern California’s School of Cinematic Arts, en av de mest prestigefyllda filmskolorna i USA. Där kom han i kontakt med en grupp unga filmskapare som, liksom han själv, ville förändra filmindustrin. Han blev nära vän med bland andra John Milius och Walter Murch, som senare skulle bli framstående filmskapare i sina egna rättigheter.
Vid USC fick Lucas möjlighet att experimentera med olika filmtekniker, och han blev snabbt känd för sin tekniska skicklighet och sitt intresse för snabba klipp, dynamiska bilder och icke-traditionellt berättande. En av hans mest uppmärksammade studentfilmer var Electronic Labyrinth: THX 1138 4EB (1967), en dystopisk science fiction-film som utforskade teman kring totalitärt förtryck och teknologins påverkan på samhället. Filmen vann flera priser och imponerade på skolans ledning, vilket gav honom en plats i en praktikantutbildning vid Warner Bros. Där fick han möjlighet att observera Francis Ford Coppola under inspelningen av Finian’s Rainbow (1968), och de två blev snabbt vänner.
Coppola såg potential i Lucas och tog honom under sina vingar. Han uppmuntrade Lucas att starta sitt eget produktionsbolag och att satsa på att göra långfilmer. 1969 grundade Lucas sitt bolag Lucasfilm Ltd. och inledde arbetet med att utveckla en långfilmsversion av sin studentfilm. Resultatet blev THX 1138 (1971), en utökad och mer polerad version av hans tidigare kortfilm. Filmen var en dystopisk berättelse om ett framtida samhälle där människor kontrollerades av en auktoritär regim och levde i en steril, känslolös värld.
Trots att THX 1138 fick ett visst erkännande för sin visuella stil och sitt innovativa ljudarbete – mycket tack vare Walter Murchs skickliga ljuddesign – blev den en kommersiell flopp. Warner Bros. förstod sig inte på filmen och den mottogs svalt av biopubliken. Lucas blev besviken men lät sig inte avskräckas. Han bestämde sig för att göra en mer publikfriande film och började utveckla en berättelse som var inspirerad av hans egen ungdom och kärleken till bilar och 1950-talets populärkultur.
Den filmen blev American Graffiti (1973), en nostalgisk skildring av en grupp ungdomar under en enda natt i en småstad i Kalifornien. Filmen var delvis självbiografisk och speglade Lucas egen uppväxt i Modesto. Han skrev manus tillsammans med Gloria Katz och Willard Huyck, och filmen producerades av Francis Ford Coppola.
American Graffiti blev en enorm succé. Med en budget på endast 777 000 dollar spelade den in över 140 miljoner dollar och blev en av de mest lönsamma filmerna genom tiderna i förhållande till sin budget. Filmen hyllades av kritiker och nominerades till fem Oscars, inklusive Bästa film. Den etablerade Lucas som en betydande kraft i Hollywood och gav honom friheten att välja sitt nästa projekt.
Under den här perioden hade Lucas börjat utveckla en idé för en rymdfilm inspirerad av de serietidningar och matinéfilmer han älskade som barn. Han ville skapa en modern mytologi som kombinerade äventyr, science fiction och klassisk hjältesaga. Inspirerad av Akira Kurosawas filmer, Flash Gordon-serierna och Joseph Campbells teorier om hjältens resa började han skriva ett utkast till vad som så småningom skulle bli Star Wars.
Han pitchade idén för flera filmbolag, men de flesta avvisade den som för bisarr och riskfylld. Science fiction var vid den här tiden inte en populär genre, och de flesta studior trodde inte att en rymdfilm med okända skådespelare skulle kunna locka en bred publik. Till slut lyckades han övertyga 20th Century Fox att satsa på projektet, men studion var skeptisk och gav honom en relativt låg budget.
Lucas insisterade på att ha full kreativ kontroll och förhandlade fram en ovanlig affärsuppgörelse där han behöll rättigheterna till all merchandise och alla uppföljare – en detalj som studion ansåg vara oviktig vid tiden men som senare skulle visa sig vara en av de mest lönsamma affärsbesluten i filmhistorien.
Arbetet med Star Wars blev en mardröm för Lucas. Inspelningen i Tunisien kantades av tekniska problem, extrema väderförhållanden och en besättning som ofta tvivlade på hans vision. Skådespelarna, inklusive Harrison Ford, Carrie Fisher och Mark Hamill, hade svårt att ta dialogen på allvar, och specialeffektsteamet kämpade för att förverkliga Lucas ambitiösa vision. Produktionskostnaderna skenade och Lucas började känna en enorm press.
Under efterproduktionen fick han till och med stressrelaterade hälsoproblem och tvingades omvärdera sitt arbetsätt. Trots problemen fortsatte han att arbeta outtröttligt för att få filmen färdigställd. Han samarbetade nära med sin fru, klipparen Marcia Lucas, för att finslipa klippningen och göra berättelsen mer dynamisk. När den första testvisningen genomfördes för hans vänner, inklusive Steven Spielberg och Brian De Palma, var reaktionerna blandade. De flesta var skeptiska, men Spielberg såg potentialen och var övertygad om att filmen skulle bli en stor succé.
När Star Wars slutligen släpptes den 25 maj 1977 blev den en omedelbar sensation. Biograferna fylldes av långa köer och publiken älskade filmens äventyrskänsla, visuella effekter och ikoniska musik av John Williams. Kritikerna var också överväldigande positiva, och filmen blev en av de mest framgångsrika genom tiderna. Lucas hade skapat något som ingen tidigare hade sett – en episk rymdsaga som fängslade hela världen och förändrade filmindustrin för alltid.
Den enorma framgången gjorde Lucas till en av Hollywoods mäktigaste regissörer, men han var redan trött på regiarbetet. I stället bestämde han sig för att fokusera på att bygga sitt eget filmuniversum och utveckla uppföljare till Star Wars. Hans liv skulle aldrig bli sig likt igen. Efter den enorma framgången med Star Wars stod George Lucas inför ett vägskäl. Han var nu en av Hollywoods mest inflytelserika filmskapare, men den stressiga produktionsprocessen hade tagit hårt på honom. Lucas bestämde sig för att ta ett steg tillbaka från regiarbetet och istället fokusera på att utveckla sitt företag och säkerställa att Star Wars universumet expanderade på rätt sätt. Han visste att hans berättelse inte var färdig och att det fanns mycket mer att utforska.
För att finansiera framtida projekt och säkerställa sin kreativa frihet använde Lucas de intäkter han fått från Star Wars för att bygga upp sitt eget imperium. Han utökade sitt produktionsbolag Lucasfilm och grundade flera nya företag, däribland Industrial Light & Magic (ILM), som skulle bli en ledande kraft inom specialeffekter, samt Skywalker Sound, ett bolag som fokuserade på avancerad ljuddesign. ILM hade redan spelat en avgörande roll i skapandet av specialeffekterna för Star Wars, men Lucas såg en ännu större potential i att utveckla ny teknik för framtidens filmer. Han förstod att framtidens filmberättande skulle vara beroende av digitala innovationer, och han var fast besluten att leda den utvecklingen.
Samtidigt började han planera uppföljarna till Star Wars. Han insåg att han behövde en stark regissör som kunde ta över och ge filmerna en egen visuell stil, samtidigt som han själv höll ett vakande öga över produktionen. Han valde Irvin Kershner som regissör för The Empire Strikes Back (1980), den andra delen i trilogin. Manusförfattarna Leigh Brackett och Lawrence Kasdan arbetade tillsammans med Lucas för att utveckla en berättelse som både skulle bygga vidare på originalfilmens framgång och fördjupa karaktärerna.
Produktionen av The Empire Strikes Back var svår och kantad av utmaningar. Filmen hade en betydligt större budget än sin föregångare, men den innebar också högre förväntningar. Inspelningarna i Norge och på Elstree Studios i England mötte stora logistiska problem, och produktionskostnaderna skenade iväg. Lucas, som självfinansierade filmen med intäkterna från Star Wars, hamnade i en ekonomiskt pressad situation. Han tvingades ta stora lån och riskerade hela sitt imperium på att filmen skulle bli en framgång.
När The Empire Strikes Back till slut hade premiär i maj 1980 blev den en ännu större succé än sin föregångare. Filmen ansågs vara mörkare och mer komplex än originalet, och den ikoniska vändningen där Darth Vader avslöjar att han är Luke Skywalkers far chockade biopubliken. Kritiker hyllade filmen för dess emotionella djup, visuella effekter och John Williams mästerliga musik. Trots de ekonomiska svårigheterna under produktionen blev The Empire Strikes Back en monumental framgång, och Lucas såg till att snabbt sätta igång arbetet med den avslutande delen av trilogin.
För Return of the Jedi (1983) anlitade Lucas den relativt okända regissören Richard Marquand, medan Lawrence Kasdan återvände som manusförfattare. Filmen fortsatte berättelsen om Luke Skywalkers kamp mot imperiet och introducerade nya element som den ondskefulle kejsaren Palpatine och de små nallebjörns-liknande Ewokerna. Trots vissa kreativa meningsskiljaktigheter under inspelningen blev Return of the Jedi ännu en massiv framgång, och den avslutade originaltrilogin på ett sätt som tillfredsställde fansen världen över.
Vid det här laget var Lucas inte bara en framgångsrik filmskapare, utan en visionär entreprenör som hade byggt upp ett av Hollywoods mest lönsamma och inflytelserika företag. Genom att behålla rättigheterna till Star Wars och dess merchandise hade han skapat en inkomstström som gjorde honom oberoende av de stora filmstudiorna. Intäkterna från leksaker, böcker, serietidningar och andra produkter överträffade till och med biljettintäkterna från filmerna, och Lucas insåg att Star Wars hade blivit mer än en filmserie – det var en kulturell institution.
Trots framgångarna kände Lucas en växande trötthet. Under nästan två decennier hade han arbetat oavbrutet med sina filmer och sitt företag, och han längtade efter en paus. Han hade också blivit far och ville spendera mer tid med sin familj. Efter Return of the Jedi drog han sig tillbaka från regissörsrollen och fokuserade istället på att utveckla tekniken bakom filmskapandet.
Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet ägnade Lucas mycket tid åt att vidareutveckla Lucasfilm och dess olika dotterbolag. ILM fortsatte att leda utvecklingen inom specialeffekter och spelade en avgörande roll i filmer som Terminator 2: Judgment Day (1991) och Jurassic Park (1993), där banbrytande datorgenererade effekter användes för att skapa en ny typ av visuell realism.
Lucas arbetade också tillsammans med sin vän Steven Spielberg och producenten Kathleen Kennedy för att skapa en ny filmserie baserad på klassiska äventyrsserier. Resultatet blev Indiana Jones, med Harrison Ford i huvudrollen som den äventyrlige arkeologen. Den första filmen, Raiders of the Lost Ark (1981), blev en enorm framgång och följdes av uppföljarna Indiana Jones and the Temple of Doom (1984) och Indiana Jones and the Last Crusade (1989). Även om Spielberg regisserade filmerna var Lucas djupt involverad i deras utveckling och produktion.
Under den här perioden började Lucas också överväga en återkomst till Star Wars. Han hade länge haft en större berättelse i åtanke, men tekniken hade ännu inte hunnit ifatt hans vision. Men när han såg de digitala framstegen som gjordes i Jurassic Park insåg han att det nu var möjligt att skapa en ny trilogi där datorgenererade effekter kunde användas för att visualisera hans idéer på ett sätt som tidigare varit omöjligt.
I mitten av 1990-talet började Lucas arbeta på Star Wars-förhistorien, som skulle utforska händelserna före originaltrilogin. Han beslutade sig för att själv regissera de nya filmerna, trots att han inte suttit i regissörsstolen sedan Star Wars 1977. Den första filmen i den nya trilogin, The Phantom Menace, började spelas in 1997 och förväntningarna var enorma.
Inför premiären av The Phantom Menace (1999) byggdes en gigantisk hype upp bland fans och medier. Biografer runt om i världen rapporterade om köer som ringlade sig flera kvarter långa, och biljetterna sålde slut på rekordtid. När filmen till slut släpptes blev den en gigantisk kommersiell succé och spelade in över en miljard dollar globalt.
Men mottagandet från kritiker och fans var mer blandat än Lucas hade hoppats. Många ansåg att filmen saknade den charm och det djup som originaltrilogin hade, och karaktärer som Jar Jar Binks kritiserades hårt. Lucas försvarade dock sina val och betonade att han alltid sett Star Wars som en saga för barn snarare än en filmserie enbart för vuxna.

Trots den kritiska responsen fortsatte Lucas sitt arbete med prequel-trilogin, och 2002 släpptes Attack of the Clones, följt av Revenge of the Sith 2005. Med varje film utvecklades de visuella effekterna och tekniken, och Revenge of the Sith fick ett betydligt bättre mottagande än sina föregångare, särskilt för sin mörkare ton och skildringen av Anakins fall till den mörka sidan.
Under den här perioden förändrades filmindustrin dramatiskt. Digital filmteknik började ersätta traditionell film, och Lucas var en av de första som helt övergav analoga inspelningar. Han drev också på utvecklingen av datorgenererade effekter och bidrog till att forma den moderna blockbusterfilmen.
Vid den här tidpunkten började Lucas fundera på sin framtid. Han hade tillbringat större delen av sitt liv med Star Wars och började känna att det var dags att lämna över facklan. Under flera år spekulerades det i vad han skulle göra härnäst, och det visade sig snart att en av de största förändringarna i hans karriär var på väg att ske. Efter att ha avslutat prequel-trilogin med Revenge of the Sith (2005) befann sig George Lucas i en ny fas av sin karriär. Han hade nu berättat hela den saga han en gång föreställt sig och avslutat det som skulle bli hans livsverk. Men han var också medveten om att Star Wars var mycket större än honom själv, och att franchisen hade blivit en av de mest inflytelserika och kommersiellt framgångsrika i filmhistorien. Trots detta började Lucas gradvis dra sig tillbaka från den dagliga verksamheten inom Lucasfilm och fokuserade mer på personliga projekt och filantropi.
Under slutet av 2000-talet experimenterade Lucas med mindre filmprojekt och passionerade intressen som han tidigare inte haft tid att utforska. Ett av dessa projekt var Red Tails (2012), en film om de afroamerikanska stridspiloterna i Tuskegee Airmen under andra världskriget. Lucas hade länge velat berätta denna historia och finansierade filmen själv, eftersom han ansåg att Hollywood inte var villigt att satsa på en film med en övervägande svart ensemble. Trots en imponerande produktion och en viktig berättelse fick Red Tails ett blandat mottagande från kritiker och biopublik, vilket förstärkte Lucas känsla av att hans berättarstil kanske inte längre passade in i den moderna filmindustrin.
Samtidigt växte Star Wars-franchisen bortom filmerna och utvecklades i andra medier, såsom animerade serier, romaner och tv-spel. Star Wars: The Clone Wars, en animerad serie som började sändas 2008, blev en stor framgång och bidrog till att hålla intresset för galaxen långt, långt borta vid liv. Lucas var involverad i seriens utveckling men lät huvudsakligen andra kreativa krafter ta över.
Vid denna tidpunkt började Lucas på allvar överväga vad som skulle hända med Lucasfilm och Star Wars efter hans tid. Han hade länge sett sitt företag som ett oberoende kraftcentrum inom filmindustrin, men han insåg att han inte kunde leda det för alltid. Han började diskutera möjligheten att sälja bolaget till en större aktör, någon som kunde ta Star Wars in i framtiden utan att kompromissa med dess arv.
Den 30 oktober 2012 tillkännagavs det som skulle bli en av de största affärsuppgörelserna i filmhistorien: George Lucas sålde Lucasfilm till The Walt Disney Company för 4,05 miljarder dollar. Affären innebar att Disney nu ägde rättigheterna till Star Wars, Indiana Jones och alla andra tillgångar inom Lucasfilm. Samtidigt tillkännagavs att en ny Star Wars-trilogi skulle produceras, med den första filmen planerad till 2015.
Lucas förklarade att beslutet att sälja Lucasfilm var både känslomässigt och rationellt. Han insåg att han inte längre ville vara den som drev Star Wars vidare, och att Disney hade resurserna och kunnandet att utveckla franchisen på ett sätt som han själv inte längre var intresserad av. Han uttryckte en önskan om att fokusera på sin familj och på andra kreativa projekt utanför den stora filmindustrin.
Efter försäljningen tog Lucas ett steg tillbaka från offentligheten och filmvärlden. Han lämnade över tyglarna för Star Wars-sagan till Kathleen Kennedy, en veteran inom filmproduktion som han själv hade valt som ny ledare för Lucasfilm. Kennedy blev ansvarig för att övervaka den nya trilogin och expansionen av Star Wars under Disneys ägande.
Trots att han inte längre var involverad i den kreativa processen hade Lucas från början lämnat över idéer för en ny trilogi till Disney. Han hade haft planer på att utforska Star Wars universumets mer mystiska aspekter, såsom "The Whills", en uråldrig kraft som styrde galaxens öde. Men när Disney valde att gå en annan väg och istället fokusera på en mer nostalgisk återgång till originaltrilogins stil, kände Lucas sig distanserad från det nya projektet. Han uttryckte vid flera tillfällen en viss besvikelse över att hans vision inte följdes, men han insåg också att han inte längre hade kontroll över sitt skapelseverk.
Under de följande åren förblev Lucas relativt lågprofilerad i Hollywood. Han fortsatte dock sitt arbete inom filantropi genom sin George Lucas Educational Foundation, som fokuserade på att förbättra utbildning genom innovativa metoder och teknik. Han hade länge varit intresserad av att ge tillbaka till samhället och hade redan tidigare donerat stora summor till olika välgörenhetsändamål. Efter försäljningen av Lucasfilm tillkännagav han att en stor del av de pengar han fått skulle gå till utbildningsprojekt och andra humanitära initiativ.
Ett annat projekt som Lucas engagerade sig i var skapandet av Lucas Museum of Narrative Art, ett museum dedikerat till berättande i alla dess former – från traditionell konst till film och digital media. Museet, som fick sitt hem i Los Angeles, representerade en livslång passion för berättelser och bildkonst och var ett av de sista stora initiativen som Lucas själv drev framåt.
Även om Lucas officiellt hade pensionerat sig från filmindustrin, gjorde han fortfarande sporadiska framträdanden vid Star Wars-relaterade evenemang och blev ibland tillfrågad om sina tankar kring de nya filmerna. Hans relation till Disneys Star Wars-produktioner var komplex. Han berömde vissa aspekter men kände sig samtidigt alienerad från det faktum att han inte längre hade något att säga till om i sitt livsverk.
Trots att han inte längre gjorde filmer fanns hans inflytande kvar i branschen. Hans banbrytande arbete inom specialeffekter, digital film och franchisehantering hade förändrat hur Hollywood fungerade, och hans arv levde vidare genom både hans tekniska innovationer och de berättelser han skapat.
Vid sidan av sin filantropiska verksamhet ägnade Lucas allt mer tid åt sin familj. Han hade gift sig med Mellody Hobson, en framgångsrik affärskvinna och filantrop, och tillsammans fick de en dotter. Han hade tidigare adopterat flera barn, och familjen blev hans främsta fokus under sina senare år.
Lucas insåg att hans livsverk aldrig riktigt skulle kunna släppas helt av honom eller av fansen. Han hade skapat något som hade blivit större än han någonsin kunnat föreställa sig, och även om han inte längre styrde Star Wars, skulle hans namn alltid vara förknippat med det. Hans berättelser om hjältar, ondska och hopp hade inspirerat generationer, och de skulle fortsätta att göra det långt efter att han själv dragit sig tillbaka.
I slutändan var George Lucas mer än bara en filmskapare. Han var en visionär, en entreprenör och en berättare vars verk definierade en era av populärkultur. Från en ung man med en passion för bilar och film till en av de mest inflytelserika personerna i Hollywoods historia, hade han förändrat filmvärlden på ett sätt som få andra hade gjort. Och även om han själv valt att kliva åt sidan, levde hans skapelser vidare och inspirerade nya generationer att drömma, berätta och utforska galaxer långt, långt borta.
Comments